Min familj är Gud

Sådärja, 12 timmar efter jag gav utlopp för mina familjekänslor kom givetvis den där längtan tillbaka. Det vore allt mysigt om man kunnat ha juldagsmiddag ihop... Pratade med en vän idag och hon hade ledsnat på att vara med familjen. Jag kunde i vart fall åka hem efter ett par timmar, hon måste umgås ett tag till.

Det kanske är det som är att ha en familj. Man lever sitt liv på sitt håll, med sina vänner, värderingar och vanor och så har man sin familj som inte alls är som sitt liv, men som ändå är en del av det. Grunden till det. De har alltid funnits och kommer alltid finnas, för även om vi inte har saker att prata om eller följer samma recept på köttfärssås så hör vi ihop. Vi är en familj.

Jag tar min familj för given. Det är liksom själva definitionen av en familj. Man behöver inte bry sig om gemensamma hobbies, musiksmak eller framtidsdrömmar. En familj är Gud, något som bara är. Det är därför jag är övertygad om att även om alla ligger uttråkade vid poolkanten i Mars så kommer pappa utbrista; "Vad härligt att ha er här allihopa!"