Lika för lika

Jag har inte tid att vara långrandig, för jag ska ägna dagen åt att motivera och fotnötta sönder min fikitiva forskning om våldtäktsoffer. Men 06.00 vaknade jag till nyheterna och lyssnade på det som Aftonbladet också tar upp. Enligt en färsk rapport har det visat sig att kvinnorna tar ut 85% av föräldraledigheten. De verkar inte vilja släppa ifrån sig tid till deras män trots att männen uttrycker att de saknar tid för familj och barn. Någon kvinna säger att kvinnors skri efter jämställdhet på arbetsplatsen går hand i hand med jämställdhet i barnledighet, så kvinnorna måste släppa efter lite.

Först tänker jag på min ena bekant och tänker att det låter rimligt. Hon anser inte att hennes man "förstår sig på ungar och hem" så det är lika bra att hon kör så det blir lite struktur på vardagen. Fast vi vet väl alla att mammor och pappor gör saker på olika sätt. Att något skulle vara mer rätt än det andra vet jag däremot inte.

Sedan tänker jag på en annan bekant där båda också vill vara hemma, men där de efter långa timmar med miniräknare vid matbordet fått fram att hur de än vänder sig får de faktiskt inte räkningarna att gå ihop om pappan stannar hemma längre än nödvändigt.

Å ena sidan kan jag se att det kanske finns ett visst "mansförtryck" i familjefrågor. Som jag redan bloggat om syns det inte minst i vårdnadstvister där kvinnor så gott som alltid vinner och alltid drar längsta strået när frågan står och väger då förutsättningarna är lika för båda parter.

Å andra sidan kan jag se att jämställdhet i hemmet och på arbetsplatsen faktiskt går hand i hand. Nämligen på så vis att om det inte vore sådan skillnad mellan mamma och pappas inkomst så skulle paren inte behöva snedfördela föräldraledigheten av rent ekonomiska skäl!

Skärpning behövs alltså från båda "läger" om vi ska nå jämställdhet på dessa områden.

Till sist vore det intressant att se hur resultaten för denna undersökning ser ut från olika delar av landet. Mina högst ovetenskapliga undersökningar bland vänner och bekanta säger nämligen att både löneskillnader, skillnad i typ av lönande arbete mellan paren, attityder på arbetsplatsen och jämställdhetsattityder i hemmen skiljer sig rätt markant mellan storstäder som Stockholm och Göteborg och småorter i Västerbotten och Dalarna.

Min högst ovetenskapliga teori säger att jämställdheten på båda plan är högre i storstäderna än ute på landsbygden. Men det betyder inte att det inte finns saker att ta tag i.