Det är nåt visst med att se Björn Nordqvist läsa sagor, Ralf Edström knyta skosnören och Ronnie Hellström bli nedbäddad av en 6-åring. Om inte annat ger det en rejäl nostalgitripp. Fimpen var min absoluta favoritfilm när jag var liten. Om man bara hängde tillräckligt ofta vid skolans fotbollsplan efter plugget så skulle nog någon i IFK Rundvik upptäcka den där tjejen som lirade bättre än varenda grabb i samhället. Trodde jag. Och min kompis. Så vi hängde där jämt, och drömde om debuten i herrarnas div V, vilket skulle leda oss ända till landslaget.
Dessutom är det något visst med gamla 70-talsfilmer. Tiden då Råsunda inte hade tak. Då man hade brun "raggarpanel" i köket. Då Fingret inte hade importrats än utan det värsta en unge kunde göra var att räcka ut tungan - OCH göra gristryne med tummen! Då shortsen verkligen var korta, tröjorna tajta och polisongerna räckte till axlarna. Jag hade en underbar hedersstund i soffan idag! Heja Fimpen!
26 December 2003
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment