En match bland småfolket

När jag var liten fick jag lära mig några grundläggande saker:
1) Vuxna i uniform är dina vänner.
2) Man ska uppföra sig bland folk.
3) Om något händer - tala med en vuxen.

Igår under hockeymatchen jobbade jag på en sektion med ungdomslag. Ett gäng killar som gick till knäna var särdeles söta och hade definitivt fått lära sig samma saker som jag.
"Hej, vad heter du?"
"Du, de kastar papper bakom mig."
"Du, de kastar fortfarande popcorn på vår sektion."
"Du, de där stora pojkarna bråkar och kastar saker."

När jag var lite vågade jag dock inte skvallra på 'de stora pojkarna', det måste jag erkänna. De stora pojkarna var i 12-årsåldern och satt högst upp i en egen liten hörna. De smågnabbades lite, så där som pojkar gör, och kastade konfetti när Djurgården gjorde mål. Det är helt ok. Men småkillarna, som satt en bra bit bort, hade järnkoll på dem.

Fast det är inte ok att kasta en pappersmugg i huvudet på en gubbe. Jag såg inte vem av dem som kastade men kände mig som värsta skolfröken när jag klev in och skällde och hotade med att om jag såg några fler busfasoner från deras sida så skulle jag komma och ställa mig bredvid dem. Skolfröknarna visste nog vad de gjorde när jag var liten, för jag hörde inte ett ljud från killarna igen.

Matcher när man jobbar med ungdomslag kan det kännas som att man inte gör annat än går omkring och säger åt folk. Ibland får man vara barnvakt också, för ledare och föräldrar har ibland en konstig inställning till vårt jobb. Men igår var det vettiga människor rakt över. En kille sprätter popcorn - en pappa säger till, en kille skickar flygplan - en tränare säger till, en ny kille sprätter popcorn - en mamma säger till o.s.v. Det kan uppfattas som att "det flyger saker hela tiden", men det är bara en dumhet per person. Fast det är många personer...

Det härligaste var när det var ÄNNU ett slagsmål på isen. Då säger en liten knatte bredvid mig upprört:
"Pappa, så där får man ju inte göra! Har inte dom fair play-pärmen som vi har? Dom ska ju åka till båset och räkna till tio!"

Det är något visst med barn som fortfarande är i den åldern då de faktiskt tror på det vuxna lär dem. Det som de lärt sig låter så vettigt. Jag undrar varför inte vuxna får lära sig samma saker.