Jul på ön

Bra: Att börja med lite glöggmys i väntan på bussarna som ska forsla en till julbordet.
Mindre bra: Att också servera backvis med starköl till ölälskande människor som inte ätit på hela dagen.
Ännu mindre bra: Låta dem hinka i sig i två timmar.

Så många var rätt dragna när vi till slut klev på bussarna.

Färden gick rakt norrut in i natten. Jag somnade innan vi ens passerat Täby. När vi väl var framme stod vi på en blåsig kaj mitt ute i ensamheten. Snart kom två små båtar och forslade oss rakt ut i ingenting - till en ö. Det var en väldigt mörk ö. Men de hade tänt marshaller från kajen upp till herrgårdsbyggnaden. Kändes som att vara med i en gammal film, jag förväntade mig nästan att August Strindberg skulle komma och ta emot oss i svart rock och hög hatt. Eller Thommy Berggren.

Att sitta i en herrgård med riktigt granris på golvet, riktig gran i hörnen, sprakande brasa och pepparkakor i fönstren gör liksom att man får julstämning innan man ens hunnit till julbordet. Och där fanns inte mycket som fattades. (Förutom möjligtvis tjockare skivor skinka och potatissallad.) Jag passade på att njuta av både rökt älgkorv, rökt renkorv och rökt ål. Och fem sorters rökta fiskar jag inte vet vad det var. Det enda jag vet är att det är sådant jag inte kommer äta på julafton.

Det är det fina med att fuska med tidigt julfirande; man kan passa på med sådant man inte skulle fått annars. Som att sitta i fötöljer bland tända ljus på övervåningen och prata med finklädda människor som är lika proppmätta som en själv. Stämningen var så julig att jag nästan blev besviken när jultomten inte kom klampande uppför trätrappan. Och troligen slog i huvudet i taket, för herrgårdens övervåning hade just så lågt i tak som passar en byggnad från 1700-talet.

Och som vanligt var alla optimistiska i förhand och bestämde sig för att gå ut och slå runt när vi kom tillbaka till stan igen - men precis som vanligt var alla för mätta och trötta för att orka det. Det blev direktleverans hem till sängen.