Vem är inte beroende?

DN har varnat för att tv-spel gör barn beroende. De har totalt missuppfattat saken - tv-spel gör folk beroende! Jag har hoppat till när jag spelat Sims för att tidningsbudet kommit och jag har glömt att äta på en hel dag när jag spelat Zelda. Man vill klara bossen, nå nästa nivå, se vad som händer sedan och man blir helt uppslukad av historien. Vem som helst kan bli beroende för mindre.

Och det blir vi. Jag vet flera som blivit uppslukade av Tetris. När de suttit i bilkö har de sett konstellationer i motsatt körbana. Jag känner Backgammon-spelare som ser drag bland glasen när de går på krogen. En schackspelande klasskamrat såg drag bland skräpet på den rutade trottoaren. Mina egna tv-spels-analfabeter till föräldrar var helt nedgångna i Dr Mario ett tag. Min bror oroade sig över att "vara på väg att bli bög" när han började notera hur folks trädgårdar såg ut och hur deras hem var inredda, för att kunna använda det när han spelade Sims.

Men jag vet något minst lika beroendeframkallande - böcker och skrivande. Man kunde ha släppt en bomb bredvid mig när jag skrev historier på svenskalektionen. En natt gick jag upp när jag fick en idé vid midnatt och skrev tills väckarklockan ringde, jag glömde totalt bort att sova. Det händer fortfarande. Hur många har inte missat hållplatser för att de suttit försjunkna i en bok? Och det är säkert fler än jag som läst böcker som varit så bra att man läst på raster, luncher och under toa-besök, och räknat minuterna tills man slutar jobba så man kan fortsätta att läsa på allvar.

Och hur många är inte mail- och internetberoende? Bloggberoende? Jag har träffat på folk som varit i det närmaste aggressiva när de inte kunnat läsa mailen.

Själv har jag sedan mellanstadiet varit sportfanatiker. Under flera år var jag beroende av hockey. Minst tre matcher i veckan blev det, med flera olika lag. Det var så många matcher jag ville se så de veckor då det inte var några saknade jag det så mycket att jag gick till något kallt skjul och kollade på något div III-gäng. Idag känner jag människor som följer europeisk fotboll på tv varenda kväll i veckan. Går tv:n sönder blir det blåljus till psykakuten.

DN's undersökning och larmrapport var det fånigaste jag läst. Klart att intressen är beroendeframkallande.