Tror du på tomten?

I fjärde klass fick vi raketläsa om alla världens religioner för det norrländska samhället där jag bodde skulle få sitt livs första flykting. Ingen visste var familjen kom ifrån, så för att vara på den säkra sidan fick vi en snabbkurs i global religionskunskap. I samma veva pratade vi mycket om olika kulturer, seder och bruk, respekt, tolerans och allt annat som lärarna hoppades skulle få oss att ta emot dessa människor med öppna armar - fastän de med all sannolikhet inte såg ut som vi, pratade som vi eller hade samma traditioner.

Tja, familjens ungar blev hjältar på byn så jag antar budskapet gick fram.

Poängen var det där med religioner och respekt för detsamma. De fortsatte trycka på det där resten av skoltiden, så jag minns inte om det var i fyran eller femman följande hände:

Jag hade redan gjort mig impopulär genom att ifrågasätta bibeln - vår lärare var djupt troende och hade varit missionär i Afrika och hela baletten. När vi så var mitt uppe i denna "det finns olika religioner och hur konstiga du kanske tycker en del är så ska du respektera dem" så kom jag på att jag bekände mig till en religion - Tomtism.

Detta var något jag tyckte var rimligt att bekänna sig till, för alla hade väl sett tomten, men vem hade sett Gud och Jesus? För att göra en lång historia kort (jag hade minsann svar på varenda invändning missionären kom med) så hade Tomtism allt en "riktig" religion kräver (symboler, helgon, profeter, historia, världsuppfattning, you name it). Det fina var att man bara tillbad tomten 24 dagar om året - i December. Detta måste dock ske exakt klockan 12 på dagen (det råkade infalla 5/10 minuter innan rast) och man måste vara vänd mot nordpolen.

Javisst, det låter vansinnigt, men eftersom de nu präntat i oss vikten av att respektera även de mest knasiga religioner (som exempel tog de upp vissa "naturfolk" som hade trosformer vi i västvärlden inte ens skulle kalla religion) så var de mer eller mindre tvungna att erkänna och respektera även min tro. Alltså fick jag gå till den öppna ytan längst bak i klassrummet varje dag kl 12, knäfalla åt norr (med hjälp av kompass, såklart) och be. Precis så som den muslimska killen gjorde då och då.

Nu var jag inte rättrogen mer än ett år, tack och lov, men Tomtism kommer så klart tillbaka i en flashback varje år. Det var synd att jag aldrig skrev ner hela maskineriet runt religionen, för jag minns att jag verkligen hade svar på precis varenda invändning lärarna kom med. Tomtism var en religion, hur vansinnigt det än lät.

Eller vansinnigt förresten, jag tror fortfarande på tomten. Naturligtvis.