När vi tända första ljuset i advent

Julen är i slutet av december, men jag har sedan länge lärt mig att det inte alls är så långt fram i framtiden som man tror. Framförallt inte om man, som jag, älskar myspys, tomtar, tända ljus och varm glögg med lussebullar. Och åker bort till jul.

Min jul börjar första advent. Det ger tre veckor av myspys.

Så trots att det var 29 november och det kändes bakvänt på något sätt så lussebakade jag igår kväll. Med "vår juuuulskinka har rymt" i högtalarna så bakade jag lussebullar och pepparkakor och kokade knäck och kola. Sedan tog det någon halvtimme att slänga upp det lilla julpynt - inklusive minijulgran - som jag har.

Men det var värt det bakvända. För imorse kunde jag (efter att ha öppnat första luckan i Bamses julkalender såklart) adventsfika i världens myspysigaste vardagsrum. Jag har myspyst här inne hela dagen idag; tänt ljus, kollat på hela två tomtefilmer och provsmakat godsaker.

Julen har nu officiellt börjat. Och det känns himla... mysigt.

God Jul!

Konsten att åka tåg mellan Glasgow och Mallaig

Det finns en tågsträcka i Skottland som redan på papperet lovar utsikter så storslagna att andningen bara av att läsa tidtabellen blir aningen djupare, aningen ljudligare... Kanske är det därför sträckan marknadsförs som "Världens vackraste?" och kanske är det därför folk gärna betalar dyra pengar för att skumpa tåg i 5,5 timmar - tur och retur. Framförallt sommartid (då man även kan åka med gammalt hederligt ånglok, kallad "Jacobite Steamer") packar folk gärna in sig och sina kameror i fulla vagnar.

Jag talar om Glasgow - Mallaig. En tågresa som tar en tvärs genom högländerna och ut till kusten via Arrochar Alps, Crianlarich, Rannoch Moor, Ben Nevis och Glenfinnan (aka Harry Potter-land...).

På vintern är tåget inte lika välpackat, fast folk sitter ändå med kameror och kameramobiler i högsta hugg, även folk som ska kliva av längs vägen. Det är inte heller lika dyrt, fast en t.o.r. Glasgow-Mallaig kostar ändå strax under £30. F ö så gäller det att vara smart med var man sätter sig. För bästa njutbara åktur bör man faktiskt byta säte ett par gånger, framförallt vintertid då man bara har dagsljus på utresan.

Första biten till Helensburgh, en förort till Glasgow, känns som att åka pendeltåg, men sedan... En havsvik omringad av kullar är ett fint smakprov och när man åker på höjden jäms Loch Long och har Arrochar Alps - framförallt The Cobbler och Ben Narnain - i ögonhöjd, då börjar det där fånleendet sprida sig. Man får en väldigt fin helheltsbild av bergen och jag kunde med egna ögon se att Ben Narnain var så upp-och-nerig som den kändes när jag gick... Det var också nu som jag helt egoistiskt svor och muttrade att träden borde huggas ner så att man kan ta kort, fast jag var samtidigt glad att jag åkte på vintern då träden inte har några löv! Denna bit bör man sitta på vänster sida i färdriktningen.

En sväng och sedan följer tåget Loch Lomond och en dal till Crianlarich. Här gäller det att sitta i rätt vagn, för halva tåget svänger av åt Oban och halva fortsätter till Mallaig. Medan tåget står stilla på stationen kan man spana in Ben More som tornar upp sig till höger om tåget likt en jättestor vägkon. Man fortsätter sedan mot Tyndrym. Håll utkik efter ett tudelat berg på vänster sida som i princip året runt har en snöfylld svacka strax under toppen. Det är Ben Lui. Tåget fortsätter sedan genom en lång dal och man kan se tre stora berg torna upp sig på högersidan. Tågrälsen gör en hästskosväng längs bergen och till skillnad från när man åker bil så kan man nu kika in och se hur det ser ut emellan dem! Dessutom får man ett slags blåtågetkänsla när tåget tycks köra rakt emot enorma Ben Dorains branta sida! Det var nästan att jag uppgav ett gällt "iiii" innan tåget svängde undan. Efter hästskon är det raka spåret till Bridge of Orchy. Denna bit bör man sitta på höger sida i färdriktningen.

Mellan Bridge of Orchy och Corrour vete sjutton vilken sida man bör sitta på. Risken är väl att det, som i min vagn, utbryter ett slags kina-schack när folk byter fönster för att hinna se och ta kort på allt. Precis efter Bridge of Orchy tar Rannoch Moor vid. För dem som inte redan läst om mina besök där så kan det bäst beskrivas som - ett stort ingenting. Ett enormt ödelandskap. Till vänster i färdriktningen ser man var Rannoch Moor tar slut i väster och en serie berg tar vid, infarten till Glen Coe kan man säga. Man ser till och med Buchaille Etive Mor i fjärran. Till höger har man Beinn an Dothaidh mfl och när tåget svänger österut får man liksom se fortsättningen på bergsmassivet. Till och med baksidan av de nordliga bergen i Glen Lyon! Tågresan är om inte annat ett bra sätt att se hur Skottland liksom hänger ihop. Med tanke på vilka omvägar landsvägarna tar så är det lätt att tro att saker ligger längre ifrån varandra än vad de egentligen gör.

Väl ute på Rannoch Moor har man vidsträckt utsikt åt båda håll. Böljande ödelandskap (fullt med hjortar!) med sjöar, vattenpölar, kullar och i fjärran berg. Som sagt, var beredd att hoppa mellan sätena för det är fint åt båda håll. Tåget stannar två gånger mitt ute i detta ingenting. Hållplatsen "Rannoch Station" har ett par hus, ett hotell och en väg (från Pitlochry). Jag kan tänka mig tre anledningar att hoppa av här. 1) Man har en bil att hämta. 2) Man vill få ett par tysta och stilla timmar mitt ute i ödemarken. 3) Man ämnar starta en vandring; antingen längs den smala och i princip bilfria vägen (eftersom den går från Pitlochry till världens ände, vilket inte är ett megapopulärt resmål), eller till Glen Coe (det går att snitsla sig till Kingshouse, en vandring på ca 25km) eller följa den skyltade vägen "The road to the isles" vilket inte är en väg så mycket som en stig, men den leder till Corrour (ca 15km).

"Corrour" är det andra stoppet ute på Rannoch Moor och om möjligt ännu ödsligare! Det finns ett hus där - men ingen väg. Från Corrour kan man 1) gå tillbaka till Rannoch Station... 2) Gå vidare nordväst tills man kommer till Glen Nevis. Fast då bör man ta med ett tält eller förlita sig på att det finns plats i "bothyn" på hemlig plats... 3) Bestiga Beinn na Lap - ett munro mitt ute i ingenting! 4) Promenera runt eller en bit längs Loch Ossian. 5) Knalla uppför den lilla kullen/knölen till vänster om spåret. Jag skulle lätt kunna tillbringa en solig dag där. Sola, läsa, picknicka, titta på utsikten... 6) Just ja, man kan också leka "Trainspotting" eftersom en berömd scen var inspelad här (den där de klagar på att Skottland är skit för att de låter England bestämma, typ).

Nr 2) är något som framförallt kittlar min fantasi. Det var så många berg i fjärran... tänk att tillbringa ett par nätter emellan dem.

Efter Corrour är nog alla blickar riktade åt vänster där bergen böljar om varandra (till höger ser man skog och enstaka bostadshus...). Strax efter Roy Bridge "krockar" två floder med varandra och skapar ett riktigt coolt vattenfall precis bredvid tågrälsen. Man följer sedan en djup skreva där floden forsar fram mellan rockformationer - värt att stirra ut genom rutan för. Slutligen följer man en lång avlång sjö kantad av berg innan man svänger, har höga berg till vänster om sig och slutligen ser kraftstationen vid foten av Ben Nevis. Man är nu framme i Fort William. Denna bit bör man sitta på vänster sida i färdriktningen.

I Fort William måste man tänka. Tågstationen är en "ändstation" så tåget kommer köra tillbaka för att fortsätta, liksom. Resten av resan vill man sitta på vänster sida, så vill man sitta i färdriktningen så måste man nu 1) byta sida om mittgången och 2) byta till sätet mitt emot. Hängde ni med?

I Fort William bytte vi dessutom konduktör. Vår nye var klädd i kortärmad skjorta och toppluva. Bokstavligt talat toppluva, den satt så högt att den knappt satt på huvudet. En polare till honom satt i min vagn så eftersom knappt någon klev på resten av resan så satt han mest och snackade med polaren tävrs över gången. Hippiekonduktören.

Efter Fort William följer tåget en lång sjö, Loch Arkaig, och tittar man tillbaka så ser man den stora och i ärlighetens namn fula klumpen som är Ben Nevis, Storbritanniens högsta berg på 1344m. Bortom sjön framför sig så böljar fler berg och så kommer det fortsätta nu - sjö och berg omvartannat. När man närmar sig Glenfinnan kommer ni märka två saker. 1) Alla ungar blir spattiga för nu kommer vi till Harry Potter-land (skolan "ligger" på kullen till höger om havsviken och Hogwart Express åker över samma långa, svängda betongbro som vi själva strax åker över). 2) Det blir övervikt på vänster sida om tåget eftersom 'alla' vill ta kort på den rent storslagna utsikten vid Glenfinnan.

Själv fick jag en knack på axeln av hippiekonduktören.
"Kom med." Sa han kort. "Och ta mobilen med dig."
Det kom så plötsligt att jag för ett ögonblick undrade om jag gjort något fel, fick man inte använda mobilkamera kanske? Tanken slog mig faktiskt att fråga vad han ville, men han hade redan börjat gå nerför gången, som om han antog att jag självklart skulle följa med en okänd man till hemligt mål. Jag måste erkänna att det kittlade fantasin lite, för var skulle han ta mig på detta två vagnar korta och halvtomma tåg? Han kunde väl knappast slänga av mig i farten?

Det gjorde han inte heller, han tog mig till en pytteliten hytt. Där öppnade han fönstret, klev åt sidan och gjorde en gest. Jag var helt paff, men hade inte tid att fråga varför han gjorde just mig den tjänsten, för tåg rullar på så det var bäst jag tog tillfället - att ta kort utan en störande fönsterruta i vägen.

Tyvärr är mobilkameror tröga att ladda om så det blev inte så många. Men jag fick ett fint kort av "den berömda utsikten". När jag hänfört bara stod och njöt så knackade hippiekonduktören mig på axeln och påminde mig att titta bakåt, för vi hade snart åkt över bron. Så jag tog kort på den böjda bron också, innan jag stal ännu några sekunder av att hänfört beundra sceneriet utanför tågfönstret, med vinden i håret.

Sedan följde hippiekonduktören mig tillbaka, satte sig med polaren tvärs över gången och så var vi tillbaka i verkligheten igen.

Verkligheten som bjöd på kullar och sjöar om vartannat. Till slut kom vi till kusten. Den anades vid Arisaig, bjöd på kanonfin havsviksutsikt vid Morar och efter att ha följt ett närmast turkost vatten så kunde vi slutligen kliva av i Mallaig och känna havslukten i varje andetag.

Vi fick också se solen bryta igenom molntäcket och det verkade nästan menat när strålarna belös de avlägsna öarna Rum och Eigg. Man kunde se den skarpa bergskedjan på Rum, den som närmast kan liknas vid Black Cuillins på Isle of Skye. Eigg är också lätt urskiljbar med sina distinkta klippkanter. Den stora landmassan tvärs över havet från Mallaig är Isle of Skye. Det går båtar till alla tre, fast inte speciellt frekvent vintertid - när vädret ens tillåter.

Två timmar i Mallaig räckte gott en kylig vinterdag då målet med resan var själva resan. Jag strosade runt i den lilla fiskebyn och tänkte att det vore trevligt att återvända på sommaren, för det fanns en del intressanta vandringsstigar i krokarna. En stor tavla nere vid hamnen beskriver åtta av dem. En av dem går upp på höjden precis vid byn och jag kan tänka mig hur fin utsikten är där uppifrån en klar sommardag.

Fast nu var det inte sommar och två timmar senare gick tåget tillbaka. Ett kyligt tåg som stått stilla och kallnat, och en mörk resa eftersom solen redan gått ner.

Men det gjorde inget. Jag hade redan fullt med idéer om kommande resor, och dessa finslipade jag tillbakalutad i tågsätet, med ett fånleende reflekterande i fönsterrutan.

Kulturfyra om blandad Sulo

Och här kommer veckans ordinarie kulturfyra:

Denna vecka är jag inspirerad av en intervju jag gjort med rockartisten Sulo.

1. Han dricker aldrig alkohol, bland annat för att han tycker att baksmällor är jobbiga och tar så mycket energi. Har du något knep mot baksmälla?
Irn Bru, så klart! Varenda (s)kotte vet att det är det enda som hjälper. :-)

2. Sulo äter ekologiskt odlad mat. Väljer du ekologiskt någon gång? Varför/varför inte?
Jag väljer det om det är lösvikt, för jag måste säga att jag ofta ser/känner mycket lite skillnad när det är färdigförpackat. Det är bara dyrare och mindre förpackningar. Här i alla fall.

3. Sulo har satt musik till Ernst Brunners dikter. Det har blivit rockigt och souligt och bluesigt. Har du någon favoritpoet?
Joakim Berg från gruppen Kent. :-) Gillar annars han... va heter han.... Eh... den med bergatrollet... Fröding? Du ser, så hängiven är jag...

4. Ibland gör jag intervjuer här i Kulturbloggen. Vem vill du att jag ska försöka intervjua?
Nästa gång Gerry Butler har vägarna förbi kan du väl försöka haffa honom.

På söndag ser jag... Wallander på BBC!

Inte för att jag är superfan av Wallander, men visst har jag sett en del filmer och läst några böcker.

Oavsett, det är coolt att se Mankels böcker i de brittiska butikerna. Och det är riktigt coolt att BBC filmat sina egna filmer!

På söndag visas den första, "Sidetracked". Och som grädde på moset; Wallander spelas av en av mina absoluta favoritskådespelare - Kenneth Branagh!

Jag tror redan det är ett bra val. Jag ser sååå fram emot söndag kväll kl 9.

När Mumbai kom till kontoret

Rapporterna om terror-röjandet i Mumbai var skakande redan när jag läste nyheterna.

(Varför envisas svenska medier med att kalla staden för Bombay, förresten? Det är ju som att insistera på att kalla St Petersburg för Leningrad! Sta'n har bytt namn, häng med!)

När jag kom till kontoret hade jag en rätt tyst granne bredvid mig. Killen sneglade ideligen på mobilen och efter någon timme fick han ett samtal och försvann ut i trapphuset. Sedan var han sitt vanliga leende jag igen.

Min kollega växte upp bara några kvarter ifrån där massakerna nu sker och har både familj och vänner i området. Han hade inte lyckats få tag på sina föräldrar tidigare, men fick nu veta att alla var välbehållna och att hans kusin som jobbar på Taj Mahal-hotellet också mådde bra.

Helt plötsligt kändes massakern väldigt närvarande.

Någon timme senare fick alla email. Vår administration ligger i Mumbai och många åker ideligen över från Glasgow, plus att vi har indiska kollegor som kommer hit. Emailet bekräftade att alla var inräknade och oskadda och det fanns ett telefonnummer om man hade kollegor/familj man var orolig för. Någon minut senare kom ett email som sa att alla affärsresor var inställda tills vidare.

Mumbai ligger närmare än vad man tror...

Dags att ta beslut, ett hjärtskärande beslut

Jag som hoppats på smidig återresa, vaggas in, justera och acceptera. Jag som tänkt utnyttja de där utbildningarna på jobbet, få det där officiella utbildardiplomet och kunna utnyttja det i jobbsökandet i Sverige. Jag som planerat att jobba järnet med knät så att vi får en sista sommar tillsammans i skotska bergen innan jag flyttar tillbaka till Sverige och i framtiden bara får ett par semesterdagar i högländerna per år.

Min hyresvärd ville annorlunda. De har varit otroligt smidiga, så inget ont ord om det, men de tog min sista sommar ifrån mig... Jag fick bara förlängt till 1 Juni. Jag hade hoppats på 1 September.

Nu måste jag ta ett hjärtskärande beslut. Spontant undrar jag hur svårt det verkligen är att få en lägenhet i Stockholm? Jag som är trött på andrahandsalternativ och vill ha egen bostad att inreda redan från början. Även om jag ser mig själv julhandla i Stockholm nästa år så är jag nämligen inte säker på att jag är beredd att offra min sista sommar...

Vi skulle ju ut och tälta, knät och jag.

Bonuskulturfyra om kärlek

Tydligen ansågs förra fyran så tråkig att vi fick en bonusfyra den här veckan. Tja, jag är ju enkätoman så jag svarade ju i alla fall. :-)

1. Vilken är din favoritlåt om kärlek?
Just nu är det "I'm yours" med The Script. Det känns som vanlig, jordnära kärlek. Jag ser en scen vid en öppen brasa framför mig...

2. Vilken är bästa boken om kärlek?
Jag har svårt att komma ihåg någon riktigt bra kärlekshistoria ... Önskar jag kunde säga Jamie och Claire-historierna av Diana Gabaldon, men jag irriterar mig på rätt mycket i hur de handskas med kärleken. Jag säger istället "PS I Love You" av Cecilia Ahern. Fick man en man bara hälften så romantisk som Gerry så vore man lycklig... även om jag så klart inte vill ha en död man. Gillar dessutom broderns kärlek.

3. Bästa filmen om kärlek?
Ronja Rövardotter. Kärlek till ett barn, kärlek till föräldrar, kärlek till en vän, kärlek för naturen, kärlek för de sina, kärlek vid livets slut - hela filmen är så full av kärlek att man blir alldeles varm!

4. Minns du din första kyss?
Hi, hi. Japp. Jag var 5 år gammal, låg framför videon och tittade på "Asterix, Obelix & Cleopatra" och grannen Björn skulle visa mig hur en filmkyss gick till, för vi var ihop då. Bara att han missuppfattat och visade mig en fransk kyss... Ingen av oss fattade vitsen med att rulla runt med tungorna, så vi torkade av oss med handen och fortsatte titta på video.

Knäppa Knät och jag äntligen i samma lag!

Mitt knä är knäppt. (Fast det visste vi ju redan...) Normalt när folk har ont i leder så brukar de klaga när det kommer en köldknäpp och åka till varmare klimat för att det gör mindre ont då.

Mitt knä har värkt varje varm höstdag. Senaste dagarna då det varit vinterkallt - då har jag ingen värk alls! Ok, förra veckan undantagen givetvis för då var jag på vippen att kasta in handduken av smärta. Fast de senaste dagarna! Trots att jag gått till "busshållsplatsen längre bort", vilket tar tio minuter, trots att jag floorwalkar och går en hel del på jobbet och trots att jag var på gymmet igår.

Japp, ni läste rätt. Jag var på gymmet. Körde sjukgymnastikprogrammet och njöt i stora drag av att även kunna köra bergsprogrammet på cykeln, samt pressa 60kg i benpressen. Normalt kan jag ta mycket mer, men när jag först började med det för bara två veckor sedan så klarade inte knät mer än 30kg. (4 omgångar om 10 repetitioner)

Tjoho, det går fort nu! Kanske fick även knät en kick efter tågresan till Mallaig (som jag ska blogga om när jag får tid). Kanske vill vi båda ut i bergen - redan i Mars/April som jag sagt! (Ok, dalpromenad och en liten kulle till att börja med, men tala inte om det för knät nu när han väl börjat samarbeta...)

Vida kring med mobilkamera

Upptäckte just idag att mobilkameran ger bättre bilder än digitalkameran när man tar kort från fordon i rörelse. Mer om det senare. Jag tänker istället, som en liten hyllning till mitt Lila Underverk (även kallad SonyEricsson S500i) visa några exempel på varför jag älskar denna lilla mobilkamera. Vidvinkelperspektiv! Ok, man måste ta 2-3 bilder som klipps ihop och skarvarna blir inte alltid som man tänkt sig. Men ändå - vilken helhetsbild!

Scarborough slott med mur. Hade omöjligt fått plats på ett vanligt foto.

Breiburg slott med båda fristående tornen på samma bild.

Auerberg slott från ena tornet. Slottet är trekantigt, kaxig tall syns på bröstvärnet till vänster.

Torg i Frankfurt. Alles mit! :-)

Celtic Park från högt upp i hörnet.

Cononish Glen. Med vidvinkel skymtar man berg bakom träden precis som i verkligheten.

Glen Elg i närheten av Kintail. Magin hade inte fått plats på ett vanligt kort.

Uppsprickande sol i Mallaig - nu i eftermiddags faktiskt!

Men som sagt, mer om Mallaig och framförallt tågresan dit senare. Måste sortera mobilkort och stänga munnen efter alla fina bergslandskap jag fått i mig idag!

Kulturfyra om Kulturblogg Award

Kanske har ni sett att Kulturblogg Award har instiftats, för att lyfta fram alla dessa bra bloggar med kulturinriktning som finns.

Kulturblogg Award: Det är jättekul för vi har redan fått många förslag på nomineringar och några sponsorer. Nu tänkte jag ni skulle få ge tips:

1. Vilken blogg med kulturinriktning vill du rekommendera?
Godisbloggen! Godis är grundbulten för kultur, eller har DU någonsin gått på bio/teater/sport/museum utan godis i väskan?

2. Vad tycker du, förutom äran, är ett bra men inte för dyrt pris för en bra kulturblogg?
En t-shirt med länken till bloggen och "Kulturblogg Award 2008". Oh, eller en tuggummiautomat. Kan behöva lite tugg när man sitter och knappar! Eller varför inte en plast-Oscars!

3. Vad är det som gör att du återkommer till en blogg?
Roligt skriven, intressanta reflektioner, intressanta ämnen. Något jag kan relatera till. Eller att jag känner dem och vill veta hur livet fortsätter...

4. Hur många timmar per dag ägnar du dig åt bloggar och bloggande och hur många timmar ägnar du dig åt kultur utanför datorn (läsa böcker, skriva, se film, teater, måla med mera)?
Blogg - i snitt kanske 30-45min per dag.
Annan kultur - i snitt kanske 2-3tim per dag.

...Och nämn inte ens ordet 'käpp'!

Man önskar litegrann att någon satt upp en skylt längs min väg så att jag var förberedd. Ok, i ärlighetens namn förberedde jag mig själv på att hela 2008 skulle vara ett pausår p.g.a. knäet. Men idag kollade jag igenom några gamla bloggar och det känns faktiskt l-i-t-e frustrerande att jag i Mars, två månader efter knät hoppade ur led, åtminstone stapplade runt i Glencoe och vid Loch Lomond. Idag, snart 5 månader efter operationen kan jag inte ens ta en halvtimmes promenad!

Det är smärtan som är problemet. Styrkemässigt går det framåt och det handlar ju bara om att vila emellanåt. Men när varje steg gör ont, förbaskat ont, då finns inget annat att göra än att hålla sig stilla.

Läkaren sa ju att det hade med frakturen att göra, att det är för att de tog bort skelett. Men 5 månader?

Det är inget kul längre. Bara irriterande.

Nu är det jul!

Eller så har jag varit så snäll att tomten kände för en extrautdelning i år.

Ni minns den mysko belöningen jag fick på jobbet i somras för nåt jag inte visste vad det var? Och sedan när jag fick veta det visade sig vara en idé som fortfarande inte förverkligats men som företaget tydligen tyckte det värt att ge £250 för? Jag använde presentkortet på den där internetbutiken man var bunden till och beställde lite smått och gott.

Närmare bestämt:
1 Stereo med CD-spelare, Ipod-dockning och både DAB och FM-radio. (värd ca 1600 spänn)
1 Dyrbar klocka med matchande armband (i min plånbok är ca 900spänn dyrt!)
1 Parfym (50ml Calvin Kleins Euphoria som jag blivit så kär i)
1 Rakapparat för damer - bara för att jag inte visste vad jag skulle ta mer...

Jag avsatte dessutom £11 för att få paketet på en lördag, men firman klåpade till det och skickade det med UPS som inte ens levererar på helger! Så jag fick en stor kartong skickad till jobbet och nu har jag skrivit ett långt men artigt klagobrev. Eftersom jag vet hur svårt de har att stå emot klagomål som framförs med "I'm sorry, but" istället för "You f***ing morons"... Får se om jag får ut nåt av det.

Igår var det hur som helst julklappsöppning här hemma och resten av kvällen kände jag mig verkligen som ett barn på julafton!

Stereon är hur cool som helst och troligen det mest moderna jag någonsin ägt! Designen är skitsnygg, CD-luckan öppnas som en vikt car-port (coolt!), ipod-dockningen är läcker, fjärrkontrollen har så många knappar och funktioner att jag lekte med den långt efter sovdags (sleeper...) och DAB är troligen det coolaste jag varit med om! Radion kommer aldrig vara sig lik igen. Ni vet de där digitala inställningarna man kan göra? Tja, de ligger ju ändå på FM-bandet så risken finns för brus i vilket fall. Och man måste ju knappa... DAB autoscannar, så det är som att flippa igenom en CD, och radiostationerna har värsta, klara CD-ljudet! Inget brus här inte. Dessutom får man små trevliga meddelanden i displayen; vilken radiostation man lyssnar på, vad låten heter, lite reklam... Kommer nog bo på mitt rum ett tag framöver, ha, ha.

Först verkade det som att klockan inte riktigt passade, men antingen har handlederna gått ner i vikt under natten eller så expanderade armbandet för idag passar både lyxklockan och fina armbandet perfekt! Dessutom var jag glad att upptäcka att "diamanterna" i urtavlan inte alls såg så kitschiga ut som jag befarade, de syns knappt. Diskret och snyggt.

Jag har aldrig haft en sån där riktigt snygg klocka och i ärlighetens namn aldrig tyckt det värt pengarna heller. Men nu hade jag ju "gratispengar" och en internetbutik med knappt nåt jag ville ha... Så jag "kostade på mig" detta dyra set. Perfekt för finare fester, middagar, högtider... ni vet, då man kanske inte alltid vill bära Djurgårdsklockan med blått läderarmband... Och vad jag fattat (nu när jag kollat upp...) så är Rotary ett rätt schysst märke. De säljs i vart fall i exklusiva butiker här i stan så går den någonsin sönder får jag bege mig till de flashinga kvarteren, ha, ha.

Parfymen kommer gå åt, det kan ni vara lugna för. Jag ska bara klura ut vad jag ska göra med rakapparaten... Den kan förvisso användas i duschen och verkar bra och så (Panasonic), men... tja, kanske slipper man rakhyvelsår i framtiden. Eller är det någon som önskar sig en?

God Jul.
Den hade börjat, va?
Eller var det bara jag...? :-)

Bästa julklappen: Mer Mys

Visst har jag många gånger tänkt att det vore smart att ha avklarat julhandeln innan decembers mitt. Å andra sidan är jag en sån som gillar att gå ett par recognoseringsrundor innan jag slår till. Dessutom tycker jag liksom att det hör julen till att knalla runt bland bjällerklang och tomtar och se ungar och pappor leka med leksaker och njuta av att se folk stressa runt som skållade hönor. Själv brukar jag bara vara fylld av julstämning och tar mig till och med tid att sitta ner för en varm choklad, lussekatt och pepparkaka. Det är ett slags tradition.

Fast här finns ju varken lussekatt eller kryddig pepparkaka så.... jag avklarade julhandeln igår!

Jo, jag erkänner att jag är lite förvånad själv. Två halvdagar i affärerna och allt är klart. Dessutom fick jag rabatt i några affärer eftersom det är populärt med "tidighetsrabatt" (20% är inte illa pinkat!) eller "köp 3 betala för 2". (sedan är det väl upp till mig att vara så korkad att jag köper två grejer för över £10/st och sedan en tredje för £2...).

Så nu kan jag skörda frukterna av denna bra planering - jag får hela December att julmysa!

Jag kan ge mig ut i julhandeln och roa mig med att titta på de skållade hönorna, jag kan gå till tyska julmarknaden och köpa chokladdoppade jordgubbar och jag kan gå runt bland bjällerklang och tomtar. Och det bästa av allt - jag slipper köa!

Såvida jag inte snubblar över julklappar till mig själv... jag har nämligen en förmåga att göra det. Hm, kanske borde köpa en eller två trots allt, för att få lite av julhandelsstämningen också...

Frustrerad rehabilitering

Jag gillade att höra av specialistläkaren i veckan att han var nöjd med utvecklingen och att det bara var att fortsätta att köra.

Jag gillade att höra att smärtan 'nog' berodde på att de tog bort "a big chunk of bone" och att det skulle ge med sig med tiden för det skulle ta tid för frakturen att läka och dessutom måste jag ju bygga upp styrka. He, he, jag skrattade faktiskt när han sa detta om "a big chunk of bone" för jag såg något rätt groteskt framför mig, antar att storleken är relativ...

Jag gillade också att höra av Sexiga Sjukgymnasten att han var nöjd med framstegen så vi skulle fortsätta att köra och justera svårighetsgraden.

Jag gillade även att få bekräftat från båda håll att knäet faktiskt sitter på plats och att det märks en skillnad i stabilitet och styrka.

Jag gillade INTE tystnaden och det tankfulla "hmmm":et när jag uttryckte att jag siktade på att kunna ge mig upp i bergen i Mars/April. Jag gillade framför allt inte att Sexiga Sjukgymnasten sa "det är bra att ha mål" i samma ton som om han velat lägga till 'fast man behöver ju inte sikta på månen'.

Så det är väl bara att köra på. Så att jag någon gång kan promenera tio minuter utan att få ont. En vacker dag kanske jag till och med kan gå och shoppa utan att spendera resten av dagen med intensiv smärta. Den enda nackdelen operationen fört med sig.

Som sagt, bergen Mars/April var det. Om så bara kunna ta en halvtimmes promenad nere i dalen...

Den som gräver en grop åt sig själv...

... gör till slut bäst i att hålla tyst!

Ett email cirkulerade på jobbet med bilder på snögubbar från någonstans i världen. En föreställde en man som satt på en bänk och fick oralsex, en föreställde ett par i missionärsstilen på en bil och en var en porrig sandwich...

Min manliga kollega och jag skrattade och kommenterade något om att göra snögubbar. Han undrade hur man ens fick för sig att göra något sådant 'där'. Jag minns ju våra okonventionella snövarelser från när jag var liten; snöskotrar, renar, hästar, bröst, penisar... Så jag sa väl att jag inte tyckte det var så underligt och så berättade jag att vi brukade göra penisar (ni vet hur fascinerade mellanstadieungar är av det...) och sa något liknande:
"As kids we loved penises."
Kollegan började tokskratta och jag försökte förklara:
"That's not how I mean, I mean we just loved doing it."

Ehrm. Ja. Så kollegan vek sig dubbel av skratt, sedan missade han inte ett tillfälle under resten av veckan att ta upp storyn om oss "saucy Swedes"...

Jag ska nog vara tyst nu.

Kulturfyra om önskningar och t-shirts

En liten paus i tidningsskriverierna (deadline imorgon) för veckans Kulturfyra.

1. Så klart vi önskar oss hårda julklappar, eller hur? Vilken bok önskar du dig i julklapp?
En ny bok i Gabaldon-serien, eller en ny Sharpe-bok! Fast det finns inte än... Någon annan bok kan jag inte direkt komma på att jag vill ha just nu. Hm, märkligt, brukar alltid finnas böcker jag vill ha...

2. Idag kom provtrycket på den första t-shirt jag tagit fram för Kulturbloggen. Jag är sådan där som gillar att ha olika t-shirts med olika tryck. Jag har thirt med Depeche Mode, Van Morrison, Patti Smith och Leonard Cohen. Vem vill du ha på bild på en tshirt?
Fragglarna!

3. När jag beställde t-shirt med Kulturbloggen på kunde jag beställa en keps också. Men jag avstod. Keps är för mig rätt omodernt. Vad tycker du? Vilket plagg tar du bara inte på dig?
En åtsmitande, djupt urringad klänning. Tror mänskligheten är tacksam för det.

4. Om du önskar dig ett mjukt paket, blir det då en tshirt? Eller vad blir det?
Nä, ett tält! Ett ordentligt friluftstält som tål vind och regn och som är lättviktigt - max 1.5kg. Jag har mina ögon på några läckerbitar...

Ipred? Ge mig Ipren..

Ok, så det är fel att snuva hårt arbetande yrkesmän på pengar. Framförallt som deras procent av intäkterna är så små till att börja med. Men är det bara jag som tycker mig höra ett eko bakom frågan om Ipred, ett eko från svunnen dag?

Var det inte dessa skri som hördes när biblioteken infördes? "Hjälp, folk kommer läsa mina böcker utan att betala!"

För att inte tala om kopieringsmaskinen? "Hjälp, folk kommer ta egna kopier av mina dikter/bilder/böcker/pjäser/ritningar!"

Och spiken i kistan, internet? "Hjälp, folk kommer få ännu större tillgång till mina prylar utan att betala!"

Men siffror visar att DVD-försäljningen går upp, att lagliga nätbutiker säljer musik som aldrig förr, så... vad är problemet? Även om folk köper en laglig CD eller DVD så kan ni ju vara helt säkra på att den CD:n eller DVD:n kommer delas med minst sex personer. Som delar med sig vidare, och vidare...

Handen på hjärtat, vilka har inte kopierat musik? Man behöver inte ladda olagligt, det gör det bara lite snabbare. Och sedan slutar det med att man köper de tre andra skivorna med artisten man nyss upptäckt - och till slut köper man även den man laddade ner för att man liksom vill ha fodralet.

Jag talar av egen erfarenhet. Tänker jag tillbaka fem år så har alla mina nya upptäckter skett genom olagliga nedladdningar och piratkopior - men när jag väl provsmakat gratis så har jag köpt skivor, gått på konsert, spridit upptäckten till mina vänner... Alla de artisterna har definitivt tjänat på mina gratis nedladdningar!

Är det inte dags att inse, nedladdningar tar inte över, det är bara ett nytt cirkulationssätt. Lev med det.

Borta bra och bäst av hemma finns här!

Butik Hemlängtan. Internetbutiken för varje utlandssvensk, stället man inte visste att man behövde förrän man klickade in och hälsade på!

Jul-DVD, veckotidningar, vörtmix, norrlandspölsa... fast skumtomtarna är billigare på IKEA.

Verkar som de har vett att ta betalt dock. Å andra sidan, som alla utlandssvenskar vet, vissa saker kan man faktiskt betala vad som helst för att få...

Första steget... ehrm... hem: Ta beslut. Typ. I princip.

Något märkligt hände i fredags. En relativt ny tjej i teamet på jobbet frågade lite om mig och min lite annorlunda bakgrund. Så långt allt väl. Hon undrade om jag inte saknade min familj och... för första gången sedan jag flyttade hit så visste jag inte riktigt vad jag skulle svara.

Förut har jag svarat att det inte är någon fara för vi hörs ju då och då, per telefon, sms eller email, och vi ses ju två gånger om året och vi står varandra så nära att vi vet var vi har varandra och att vi liksom inte såg varandra varje månad ens när vi bodde i samma Stockholmsförort. Så visst saknar jag dem ibland men det är ok för då slår jag bara en pling.

Men nu tvekade jag och när jag återgav standardsvaret så klingade det falskt i mina öron. För sanningen är att jag visst saknar dem. Jättemycket. På det där avståndsbetydande sättet. Det som gör att det är ok att bo ett par kvarter ifrån varandra och höras på telefon en gång i månaden, men där de hundratals milen står i direkt relation till graden av saknad. Ni vet hur jag menar, när jag återigen bor ett par kvarter ifrån så kommer det fortsätta vara ok att höras en gång i månaden.

Det är inte nödvändigheten att ses som är viktig, utan att möjligheten finns. Och idag blev jag påmind om vad jag saknar. Det är inga stora gester eller komplicerade arrangemang. Det är vardagen.

Att hänga med på utställning när det finns en biljett över.
Att käka middag ihop när någon gjort alldeles för mycket...
Att ta med sig en rulle hem till någon som har lika tråkigt i regnet.
Att äta tårta på någons födelsedag.

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att flytta tillbaka nu. I princip. Men jag vill avvakta en viss utveckling på jobbet, vilket inbegriper utbildning, utveckling och en förstärkning av min roll som utbildare. Jag har ett jobb jag trivs riktigt bra med, något jag till och med är riktigt bra på, och jag tror på något sätt att det vore bra att få rollen "befäst" innan jag flyttar, så att jag har något formellt som visar vad jag faktiskt kan. Jag är nämligen en sån som kan en massa men som inte har formella bevis för det... vilket gör att jag inte får jobbet, men när jag väl lyckats nästla mig in så inser alla vilken tillgång jag är. Det vore kul att slippa nästla sig in nästa gång.

Jag känner också hur knäet blir starkare för varje dag. Nu ska jag i och för sig till läkaren imorgon, men jag tror att protesen är lagd på is, så nu tänker jag utnyttja mitt nyss införskaffade gymkort (man betalar ca 25kr varje gång, så inga dyra avgifter) och träna upp knäet så att jag kan bege mig upp i högländerna så fort snön/frosten/isen försvunnit i vår. Och sedan vill jag en sista gång njuta av möjligheten att ge mig upp fram och tillbaka varenda helg om jag känner för det.

Så... idag tror jag faktiskt att jag tog ett slags beslut, mer eller mindre. Jag tror att jag kommer börja ta med tunga böcker redan vid jul, för jag tror att jag kommer styra stegen tillbaka till Sverige i slutet av sommaren. Ni vet, då det börjar regna igen och det är kallt och det inte är någe kul att vandra i bergen längre. Fast fortfarande tillräckligt lockande att komma till Sverige, innan kylan och slasket sätter in och jag inser alla fördelar med Skottland...

Som ni märker är det inga benfasta beslut. Men det är första steget, det avgörande steget som innebär att hjärnan vänjer sig vid tanken och sakta men säkert börjar förbereda. Förbereda för separation från Skottland. Förbereda för ankomst i Sverige. Steget som tillåter mig att uppskatta fullt ut allt jag älskar här borta, utan att ge mig jobbiga känslor eftersom jag redan vet att det är en utmätt period. Lite som när man åker, tja, säg på utbytesår. Du har ett år på dig, punkt.

Jag vill å ena sidan åka till Sverige nästa vecka. Å andra sidan inte lämna berg, mitt utvecklande jobb, roliga arbetskamrater, fantastiskt landskap, uppsluppna fester med ett folk som vågar släppa loss, Celtic Park, slott, charmiga fotbollsfester, milda vintrar, vänliga och roliga människor, filmutbud och, he, he, billig hälsovård... (Vilket påminner mig, bäst att sätta in den där kronan innan jag flyttar tillbaka!)

Jag vill å ena sidan inte lämna Skottland. Å andra sidan åka till uppvärmda hus, familj, vänner, duschar med tryck, kiosker som säljer frukt, varma somrar, filmjölk, skäliga bostadskostnader, utomhusbad, smidig organisation och hälsovård utan höga risker för MRSA.

Vi ses snart. Tror jag. Faktiskt.

Och då kommer jag påbörja min nya tradition - att åka på vandringssemester till Skottland 1-2 gånger om året. Ifall någon vill haka på.

Grattis Kalmar!

Av alla lag i Allsvenskan så bryr jag mig minst om Kalmar FF. Jag har ingen relation till dem, inga tvister, inga törnar, ingenting. Min enda uppfattning är att de har den blåsigaste hemmaplanen av alla där vid vattnet, känns lite som Inverness hemmaplan. Brr. Och de har väldigt trevliga brandmän... I övrigt har jag ingen uppfattning.

Just därför unnar jag dem SM-guldet! Och för att de är sköna underdogs. Sånt är alltid kul när ens eget lag är ute ur diskussionen.

Grattis Kalmar - parta järnet nu!

Kulturfyran om Amerikatt

Kulturfyran går förstås i det amerikanska valets tecken. Valet har bevakats av svenska medier som inget amerikanskt val tidigare.

1. Hur amerikaniserade har vi blivit? Får det amerikanska valet för stor uppmärksamhet?
På A svarar jag att jag tror det svänger mellan decennierna. För sisådär 15 år sedan minns jag att USA var riktigt hippt, alla som "va" nåt åkte dit på språkresa, som AuPair, på semester et c. Hip-hop var coolt, skejtarkulturen kom och det var läckert att handla i amerikanska affärer. Men krig och politik ändrar saker... och nu är det snarare coolt att vara anti-USA. Fast kulturen sitter ju kvar - jeans, hamburgare, musik, film. Bara att erkänna, våra influenser kommer inte direkt från Paris...

På B svarar jag att jag inte tycker det fått för stor uppmärksamhet för det här är nog ett av de viktigaste - och intressantaste - amerikanska valen på många, många år. Så som världsläget är så kommer det ha stor betydelse vem som tar över efter Bush. Och att landet där borta tar ett kliv in i framtiden med en svart president (t.o.m. övervägde en kvinnlig ett tag) det är en stor grej. Inte bara i USA förresten... Uppmärksamheten är justifierad.

2. Vad betyder amerikansk kultur för dig? Vad är den första bild du får i ditt huvud när du hör orden “amerikansk kultur”?
He, he, det första jag tänker på är en jättestor långtradare och framför den en grov man i skjorta och cowboyhatt som käkar hamburgare och dricker Coca-Cola med amerikanska flaggan vajandes i bakgrunden.

3. Nämn en bok eller film som kommer från USA och som du tycker är bra.
Finns flera. Ska man vara petig så bor Sharpe's författare numera i Cape Cod och Outlander-seriens författare Diana Gabaldon är från Arizona... ;-) Pete Hamill's "Snow in August" är lysande förresten.

Finns massor med bra amerikansk film. Bröderna Cohen är stabila t ex, "Little Sunshine" var jättebra. Indiefilmer brukar generellt vara mer sevärda än Hollywoodproduktioner; filmer från Drömfabriken känns just - fabricerade, serietillverkade utan hjärta. Men det är ju som det är.

4. Om du skulle få en resa till USA, vart skulle du resa då, om du fick välja?
Jag försöker att inte säga "tillbaka till Washington DC", för det skulle vara kul att återbesöka - men samtidigt är det så många ställen jag inte varit på! Troligen västkusten (San Fransisco - L.A), eller Florida, eftersom jag redan varit på Östkusten från Cape Cod till Virginia.

Radioteatern ger.... Sharpe!

Ok, jag överreagerade visst litegrann härom dagen. ITV förtjänar inte dödsstraff. De förtjänar bara lite lätt tortyr - som att bli fastbundna och tvingas titta på Helgmålsbön i tjugofyra timmar. Eller behöva titta på den där trista thrillerna de visade istället för Sharpe!

De är lite, lite, halvt förlåtna, för de hade i alla fall vänligheten att lägga upp Sharpe's Peril på sin hemsida. Jag har nu ca 25 dagar på mig att få min ¤&/"!# dator att visa den! Min dator var billig - för att processorn är skräp i förhållande till dagens dataprogram.

På min dator så är Sharpe's Peril en radioteater med bilder. Lite som ljudbanden i skolan. Eller de där lyssna, peka, läs-böckerna när man var liten. Jag lyssnar på filmen, och då och då byts bilden ut i rutan. Dessutom avgör datorn vad som är sevärt; efter ett reklamavbrott beslöt den att hoppa fram tio minuter för att bespara mig... något. Det går inte att spola tillbaka.

Tja, på något sätt ska väl det här lösa sig också. Om inte annat kommer jag att kunna de första tio minuterna utantill snart, medan jag försöker hitta en lösning. Någon som vill höra mig recitera?

Fängelsehumor

Sömndrucken, ont i huvudet och allmänt morgondåsig så slog jag på datorn och gick in på Aftonbladet.

Och möts av en fängelsechef som hotar sina fångar med:
"Håller er lugna, annars åker ni ut!"

Nåväl, nu var det inte exakt lika tokigt som det låter. Det var chefen på Norrtäljeanstaltens A-paviljong, där extrema sexförbrytare och andra som den 'normala' fängelsepopulationen skulle slå sönder och samman om de vistades på ett 'vanligt' fängelse, som förebyggde nu när Englas mördare, Anders Eklund, flyttar in.

Han menar givetvis inte att fångarna skulle åka ut på gatan, utan något ännu värre - ut på en 'vanlig' avdelning.

Nåväl, gav mig ett spontant leende i alla fall.

Återinför dödsstraff!

Och döm hela ITV till att grillas över en långsam brasa - över en samling värmeljus!

Vad hände? Gjorde någon inbrott och stal Sharpe-filmen? Låste maskinisten in sig och tog filmen som gisslan? Varför visas inte Sharpe på TV just NU?!?

Eller blockerade de bara Scotland? Har vi gjort något så elakt att ITV bara visar Sharpe i England??

TV-tablån säger att just nu på ITV så spelas "Sharpe's Peril". Men på ITV på MIN tv så spelas nån j-a thriller som heter "Missing"!!

AAAAARGH!

Fattar de inte att det de gör mot oss Rifles just nu är som att stjäla tomten på julafton?!

Jag är officiellt ursinnig.
Och nu går jag och lägger mig.
Och kollar på nån annan gammal Sharpe. Typ... Sharpe's Challenge, för där är sexiga Toby Stephens med... Eller, nä, jag ska kolla på Sharpe's Eagle, för där spelar James Bond, jag menar Daniel Craig, en arrogant officer. He, he, och Sharpe spöar honom och Harper dödar honom. Ja, det ska jag göra. Jag ska kolla när Sharpe spöar James Bond, tills ilskan runnit av och jag kan somna.

Gonatt.

Bara längtat litegrann, knappt nåt...

Imorgon kommer Sharpe! Imorgon kommer Sharpe! Imorgon kommer Sharpe! Imorgon kommer Sharpe! Imorgon kommer Sharpe! Imorgon kommer Sharpe!

Imorgon kommer nya Sharpe!

Och ITV är en väldigt omtänksam kanal. Innan vi bänkar oss framför "Sharpe's Peril" kl 9 imorgon kväll så har de gjort i ordning en hel gottepåse, eller i vart fall en Sharpe-websida, för oss Rifles att roa oss med medan vi väntar.

Såvida vi inte väljer att återbesöka någon av de 21 böckerna eller 15 filmerna såklart. Själv håller jag fortfarande på att suga på "Sharpe's Skirmish"-karamellen. Har sugit på den i fem månader och vill inte alls att den novellen ska ta slut för då har jag inget mer Sharpe att läsa. Alls! Dags för Bernard Cornwell att plutta fram en ny historia nu, sanna mina ord.

Nåväl, imorgon har vi en ny film. Tomten, jag menar Sharpe, kommer 2 November i år - och 9:e. Vet ju inte när "Sharpe's Peril" köps in till Sverige (har i vart fall märkt att serien börjats visa alls - sent omsider) men kanske, kanske visar ITV den på sin hemsida? Ni får väl kika efter, om ni har lust.

Sa jag att Sharpe kommer imorgon?