...Och nämn inte ens ordet 'käpp'!

Man önskar litegrann att någon satt upp en skylt längs min väg så att jag var förberedd. Ok, i ärlighetens namn förberedde jag mig själv på att hela 2008 skulle vara ett pausår p.g.a. knäet. Men idag kollade jag igenom några gamla bloggar och det känns faktiskt l-i-t-e frustrerande att jag i Mars, två månader efter knät hoppade ur led, åtminstone stapplade runt i Glencoe och vid Loch Lomond. Idag, snart 5 månader efter operationen kan jag inte ens ta en halvtimmes promenad!

Det är smärtan som är problemet. Styrkemässigt går det framåt och det handlar ju bara om att vila emellanåt. Men när varje steg gör ont, förbaskat ont, då finns inget annat att göra än att hålla sig stilla.

Läkaren sa ju att det hade med frakturen att göra, att det är för att de tog bort skelett. Men 5 månader?

Det är inget kul längre. Bara irriterande.