Rapporterna om terror-röjandet i Mumbai var skakande redan när jag läste nyheterna.
(Varför envisas svenska medier med att kalla staden för Bombay, förresten? Det är ju som att insistera på att kalla St Petersburg för Leningrad! Sta'n har bytt namn, häng med!)
När jag kom till kontoret hade jag en rätt tyst granne bredvid mig. Killen sneglade ideligen på mobilen och efter någon timme fick han ett samtal och försvann ut i trapphuset. Sedan var han sitt vanliga leende jag igen.
Min kollega växte upp bara några kvarter ifrån där massakerna nu sker och har både familj och vänner i området. Han hade inte lyckats få tag på sina föräldrar tidigare, men fick nu veta att alla var välbehållna och att hans kusin som jobbar på Taj Mahal-hotellet också mådde bra.
Helt plötsligt kändes massakern väldigt närvarande.
Någon timme senare fick alla email. Vår administration ligger i Mumbai och många åker ideligen över från Glasgow, plus att vi har indiska kollegor som kommer hit. Emailet bekräftade att alla var inräknade och oskadda och det fanns ett telefonnummer om man hade kollegor/familj man var orolig för. Någon minut senare kom ett email som sa att alla affärsresor var inställda tills vidare.
Mumbai ligger närmare än vad man tror...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment