Fylla är en förklaring, ingen ursäkt

En ung kille går på krogen och blir redlöst berusad. Han träffar ett gäng coola killar som pratar om graffitti och att de ska ut på spåret nu inatt. De undrar om killen vill hänga med. Killen säger ja. Det coola gänget sprayar tunnebanetåg. Killen sitter på marken, för att han är för full för att stå, och håller i sprayburkar. Väktarna kommer och griper ett flertal i gänget, däribland killen.

Killen sprayade inte graffitti, han minns knappt vad som hände den där natten. Ingen, vare sig hans familj, vänner eller polis, hävdar att han var ett offer för omständigheterna. (Jag känner den där killen.) Han får ju faktiskt vakta sin egen fylla. Han gick självmant med gänget, att han var full är ingen ursäkt för vad som sedan hände.

Men den stackars 22-åringen som självmant gick med tre hockeyspelare upp på hotellet är det synd om.

Många får en sådan black out någon gång, de flesta lär sig av det. Killen borde ha förstått vad gänget tänkte göra när han hängde med, precis som att tjejen rimligtvis inte kunde tro att tre killar bjuder med henne upp på rummet för att spela yatzy. Man kan ha minnesluckor efteråt men ändå vara kapabel under minnesluckans gång. Varken killen eller tjejen är oskyldig till händelseutvecklingen. Båda har fått en minnesbeta.

Kill your darling

Håll för ögonen nu, alla biblioteksvänner där ute. Igår tog jag tag i vindsförrådet - för att bereda plats för alla kartonger. Oj, vad med prylar jag har. Och oj vad jag kunde göra mig av med dem.

En kartong böcker är nu reserverad för den Flyttloppis jag ska försöka ha här hemma i helgen. Tja, går det så går det, och då får jag några kronor till reskassan (20:- för inbundna, 10:- för pocket), i annat fall får väl Röda Korset ett tillskott till sin butik. Till denna kartong kan adderas de två hyllrader med böcker som jag redan nu har. Plus tre hyllrader med filmer. Här ska rensas!

Raskt och rationellt slängde jag också bort fem säsonger med Matchprogram. Det ÄR kul att gå tillbaka och se Henrik Petré som 16-åring eller Marcus Nilson som junior, men någon gång måste man väl dra ett streck. Jag har ju liksom inte gått upp på vinden och kollat igenom samlingen de senaste 18 månaderna. Nu är det bortrensat.

Men det krävs kraft att slänga, har jag märkt. Det gäller att stänga av nostalgiventilen och blockera grubbelkanalen. Kunde jag skulle jag naturligtvis vilja sitta på min ålders höst, omgiven av matchprogram, serietidningar och Coq Rouge-böcker. Men vem idag har en Villa Villerkulla-vind? Då och då måste man nog döda sin älsklingar.

Flyttkarusell

Det känns verkligen som om det snurrar när det är mycket att ta tag i och man helst skulle vilja vara klar med allt redan.

Idag har jag haft 3 visningar av lägenheten. Det känns lite som att vänsterprassla (tror jag...) när man ska försöka få in folk på olika tider utan att de ska behöva träffas i trappan. Nä, det kanske inte är någon fara, men det känns ändå bäst om den enes efterhandssnack inte behöver ske inför öronen på den andre.

Den förste kändes bra, men hon ville inte ha några möbler och hon ville ha tillgång till förråd. Hm, kan bli svårt om mina möbler ska stå där.

Den andre kändes upprymd men helt ok, fast hon ville varken ha möbler, bredband eller telefon. Det kostar skjortan att återinstallera allt... Hon var så angelägen att hon tog med referenser.

Den tredje kändes också bra, hon ville ha möblerna och bredband, men inte telefon. Dessutom finns ett visst osäkerhetsmoment i och med att hon initialt bara har uppehållstillstånd tills i Juni. Å andra sidan har hon jobb och med det där tillståndet är det ju så det går till; man får först för fem månader för att sedan få förlängt ett eller fem år, typ. Jag kände viss samhörighet med polskan. Hon gör ju precis vad jag gör! Hon sticker till Sverige för att det inte finns jobb i Polen. Jag sticker till Skottland för att det inte finns jobb i Sverige... Hm... oj, vad konstigt det lät... Nåja, det var ju det enda osäkerhetsmomentet, annars kändes både hon och pojkvännen helt reko.

Det är lite kul, för jag har aldrig sett tre människor så upprymda över min lägenhet förut. Jisses, om den är så toppen borde jag kanske stanna! :-)

Uppdatering morgonen efter:
Vaknade redan 4.40 och funderade över vem jag ska välja. Alla tre har en stor nackdel, men jag har nu kopplat bort mitten-tjejen. Nu är frågan om man ska ta en svensk som kan ta emot all post (ja, räkningar vill säga), men då jag måste packa ner precis varenda grej, eller en polsk där jag kan låta möblerna stå kvar, men då jag nog gör bäst i att eftersända posten (till föräldrarna) eftersom hon inte kan svenska, bara engelska. Dessutom ville de inte ha telefon.

Jag hatar beslut!

Kulturkrock

I tonåren bodde jag i en mellansvensk småstad. Sedan jag flyttade hem till Stockholm igen har jag varit i denna småstad 2-3 gånger, men ingen har varit hos mig i Stockholm. Jag har därför, under mina 2-3 besök, reflekterat över kulturkrockarna då jag som utböling hamnat i ett för mig ovant element. Förra helgen fick jag för första gången betrakta det motsatta.

En kompis från småstadstiden kom till min överraskningsfest. Det var inga stora saker, men en rad småsaker jag reflekterade över. Saker som skiljer sig. Som samtalsämnen, sätt att uttrycka sig, referensramar.

Vi spelade "jag har inte..." En omgång löd påbudet; "Jag har aldrig varit på en internetdate". Alla drack. Utom kompisen. Hon såg snarare ut som om hon tänkte: "internet...?" Närå, visst har de internet, men i en stad med 12500 invånare funkar liksom inte internetdater. Vem skulle man träffa, som man inte redan träffat på Konsum? Konceptet var för henne helt obekant.

Det var väl ungefär som när jag kom till en fest i småstaden och ombads bidra med dricka. Jag tog med ett sexpack alkoläsk, med tanken att själv dricka två eller tre. De bara tittade på mig. Första frågan var; "ett sexpack, ska du inte dricka mer?" Andra frågan var; "var är dunken?"

Det finns ingen sanning, bara olika vinklar

Det finns alltid två sidor av samma story, och det är rätt intressant att vara tredje part i en sådan situation. En grupp kände förra helgen att de inte blev så väl mottagna av resten av sällskapet. Gruppen kom in i ett pressat läge, då nerverna var utanpå och tiden knapp. Sällskapet var helt fokuserade på att få "saker att klaffa". Den lilla gruppen upplevde det som om de blev bemötta med taggarna utåt. De slog sig ner och tydde sig helt naturligt till varandra, där de kände samhörighet. Sällskapet upplevde det som om gruppen höll sig för sig själva och inte var öppen för att släppa in andra i sin gemenskap.

Jag förstår båda sidors upplevelser och jag förstår var de kommer ifrån. "Vi kom alla in fel i situationen." Det är vid sådana situationer man vill sätta upp händerna i ett T och utbrista; "Timeout! Nu tar vi det från början!"
Men då var jag nog för omtumlad för att lägga märke till denna schism, den har jag fått förklarad för mig i efterhand.

Även två personer upplever ju saker annorlunda. Ibland tror man att man förstår sammanhanget, men så en dag inser man hur fel man haft. Jag har svårt att känna mig helt bekväm i till synes öppna relationer. Gång på gång försöker man få grepp om vad den andra personen tänker och känner, man tycker att man visar när man blir irriterad över saker som hänt och förväntar sig att få veta samma reaktion tillbaka. Gång på gång bedyrar personen att allt är ok, att det inte finns några irritationsmoment. Men så en dag får man veta att det faktiskt gör det, men inte vad det är för något. Jag vill veta sådant. Jag vill veta vad folk irriterar sig på så att jag kan tänka på det. Jag kanske inte ändrar mig, troligen inte, men jag kan väl få bli medveten om mina egna brister? Jag föredrar faktiskt öppna relationer där man faktiskt kan utbrista "åh, jag blir galen när du..." Det betyder inte att man blir ovänner. Det betyder inte att man kränker någons person. Det betyder bara att man är tillräckligt bekväm i relationen för att tillåta sig att uttrycka sina känslor. Jag är övertygad om att jag också driver folk till vansinne. Men jag vet inte så noga. Det är bara en person som brukar berätta det för mig.

Femman är ute och flyger

1. När och vart flög du senast?
Förra söndagen flög jag till Glasgow, kom hem i torsdags.
2. Vilket ögonblick föredrar du; start eller landning? Varför?
Det beror nog på vart jag ska. Det är skönt att starta för då är man på väg och det är skönt att landa för då är man framme. Jag föredrar nog ändå landning, då vet jag att resan gått bra... Nej, förresten! Jag föredrar nog starten, för då har jag allt framför mig. Och är det en resa jag inte vill göra så har den ännu inte hunnit pågå speciellt länge. Jo, starten känns alltid bäst.
3. Längst bak, mitten eller fram? Fönstret, mitten eller vid gången? Varför?
Långt bak, men inte allra längst bak, vid fönstret. Det är färre som trycker mot bakre utgången, det känns tryggare (chansen att överleva kraschar är större längst bak) och vid fönstret kan jag luta mig mot något när jag sover. Även om nacken alltid slår knut på sig själv.
4. Är du/har du någongång varit flygrädd?
Vid ett tillfälle. Jag flög med ett pyttelitet propellerplan från Skyways mellan Halmstad och Stockholm. Det var så ostadigt att jag var övertygad om att vi skulle störta. Jag var faktiskt på allvar på väg att ta upp mobilen för att ringa familjen och säga att jag älskar dem. Men jag kunde inte avgöra vem jag skulle ringa först, så det blev inget.
5. Vart ska/vill du flyga härnäst?
Jag både vill och ska flyga tillbaka till Glasgow.

Femman hittar du här.

(O)villkorlig kärlek

Jag sitter på pendeltåget då ett par i 60 årsåldern sätter sig mitt emot mig. De är uppklädda, damen är välsminkad och herrn bär på en påse med någonting i. De ser ut som om de ska på fest. Så säger damen något om posttåg och pekar ut genom rutan till höger. Herrn tittar tvärt över gången åt vänster och säger att han vet hur tågen ser ut för sådana har han sett hundratals gånger.
"Men, titta då när jag pekar. Nu åkte vi förbi." förebrår damen och fortsätter; "Jag tycker det känns obehagligt när du inte tittar då jag pekar."
"Jag tittade ju." säger mannen.
"Nej, det gjorde du inte. Du tittade åt andra hållet."
"Jag såg på reflektionen i det där fönstret istället."
"Nää, det gjorde du inte."
Mannen flinar. Damen ser sur ut. Så säger mannen med len stämma, för att skyla över, tror jag:
"Imorgon, älskling. Då är det 30-årsjubileum..."
"Nä-ä, inte om du inte skärper dig." säger damen bestämt.

Jag fnittrade till. De är så söta; gamla, gifta par.

De tre kronorna och flickan

Bara en kvick kommentar innan Tant Carina tar på sig värdinnerollen för kvällens kafferep(!):

"Jag måste ha blivit drogad", säger tjejen. Eller hur. Det är så det känns att vakna upp och ha ågren, lille vän.

"Spelarna flyr hem och vilar upp sig hos sina familjer". Om JAG vore deras sambo/fru/flickvän skulle det banne mig inte bli mycket vila av!

Jag har varit med alldeles för länge för att tro att någon av de inblandade - samtliga inblandade - är det minsta oskyldig till vad som hände den där natten. Tolka det hur ni vill.

Internationella nyheter

Det är lite roligt att åka utomlands ett kort tag. Nyhetsmässigt, alltså.

Jag noterade i Glasgow att nyheterna faktiskt är ungefär desamma i Sverige och Storbritannien. T ex oroar sig de också jättemycket för "social turism". (Så till den grad att den polska kvinnan jag träffade på vandrarhemmet inte kunde flytta dit och jobba p.g.a urkrångliga regler. Hon har pluggat 3 år i USA, bott två år i Belgien och är utbildad psykolog(!). Nu driver hon egen praktik i Bryssel. Är det verkligen välutbildade polacker man ska vara rädd för?) Engelska parlamentet diskuterar skärpta invandringslagar, liknande det poängsystem man har i Australien. Men det ska bara tillämpas mot öst-Européer... undrar vad EU-rätten säger om det... hm.

Och så klagas det på dåliga vägar (jo tack), höga hyror, stigande huspriser i storstäderna, ouppfostrade skolungar, våldtäkter (fast deras media ifrågasätter inte definitionen, vilken är bra mycket snävare än den svenska), dyr mat och att staten inte gjort tillräckligt för folk som drabbades av stormarna tidigare i vintras samt av Tsunamin.

Känns precis som att slå upp Aftonbladet.

Skillnaderna jag noterade var väl att huvudnyheten i onsdags/torsdags var Tony Blair's offentliga ursäkt till de som blev felaktigt dömda för att ha varit inblandade i två IRA-sprängattentat på 70-talet. En av dem satt 15 år i fängelse, en annan dog där, fast båda var oskydliga.

Eller... jag vet inte riktigt om de faktiskt var det. Jag snabbläste bara artiklarna, men det verkade som om det snarare var polisens behandling (tortyr...) och märkliga utredningar man kritiserade. Eftersom bevisen inte togs fram enligt reglerna så gick inte rättegången rätt till (de har helt andra regler än vi på det området, för de har ett annorlunda domstolsförfarande) men däremot vet vi inte om de faktiskt var oskyldiga eller inte. Nåja, tortyr är ju inte ok i vilket fall.

Och så skrevs det lite mer om Charles och Camilla - förstås. De ska ju tydligen gifta sig nu. Se där, jag visste inte ens att han hade tjej...

Job hunting in Glasgow, del 3

Idag har jag akt berg-och-dalbana. Var inte pa humor att ga ut och ragga i morse. Inte mina fotter heller. De var som tva trilskande tva-aringar nar jag forsokte tvinga ner dem i skorna igen.

Men sedan gick vi, battre och battre. Funderade pa Radisson SAS, men de sag sa fancy ut att jag avstod. Nar jag hade tva detaljerade formular att fylla i - vilket verkar vara det vanliga med stora hotellkedjor - sa kopte jag med mig nal och trad och gick tillbaka till hotellet. Tankte sy upp byxbenen sa jag kunde ha de bekvama skorna, till mina fotters gladje. Jag kande mig helt ok. Da ringde Colin fran fotbollsmuseet. Han ville se mig igen. Sa jag akte dit. Jag var pa toppenhumor! Det visade sig att lonen var 5.50 per timme, 30 timmar per vecka. Tjohej, 8500 pund om aret!!! Jag som haft problem att fa 10'000 om aret att lata acceptabelt. Jag klarar mig bara inte. Jag behover da ett extrajobb ocksa. Det vill jag ju inte! FAN!

Men jag hoppas att mitt blanka ansiktsuttryck inte avskrakte honom. I varsta fall ar det ju en borjan. Jag kommer ju bara snabba pa att skaffa nytt...

Forresten far garna SnabbaKvinnan fran Luton hora av sig nu. Nu later 17'000 i en okenhala ratt lockande. Da ar jag ocksa i UK.

Nu ar bade jag och fotterna sa slut att vi tar en skon innekvall. Luften har gatt ur. Jag tror inte att dromjobbet dyker upp imorgon. (En raffig underkladesbutik behover personal, forresten...) Nu vill jag bara hem. Och packa. Sa jag kan aka tillbaka igen!

En jattetrevlig polska har forresten kommit till var dorm. Pratade i over en halvtimme. Bara sa dar.

Nasta gang vi hors ar jag i Sverige igen. Och behover inte betala 1 pund per kvart for att ga ut pa internet...

Job hunting in Glasgow, dag 2

I would walk 500 miles,
and I would walk 500 more...

Sa kanns det i alla fall. Vet inte hur manga miles jag knallat idag, men rutten runt hela West End fick i vart fall fotterna att knorra. Efter 15 min. Det var en lang dag idag...

Med nagra fa undantag har det idag varit Hotellens dag. Na, jag har inte sokt allt som rort pa sig. Hilton ar for fancy och efter 2 forsok insag jag att familjehotell ar for sma. I basta fall kan man fa deltidsjobb, sedan nagon gang. De snodde CV:t i alla fall. Har gett ut 9 CV pa tva dagar - hinner inte mer med alla promenader... - sa nu har jag tryckt upp 6 nya for imorgon.

De ar bra pa att ta CV, men daliga pa att ge nagra besked. Jag hatar desutom att behova ge ifran mig CV utan att tala med nagon, eftersom CVt inte visar nagon erfarenhet fran "deras" omrade, men far jag snacka med dem kan jag motivera varfor jag kan klara att boka in gaster i vilket fall. Ska tillbaka till ett stalle imorgon av det skalet, jag vill faktiskt snacka med tanten sjalv.

Och sa spontansokte jag ett jobb pa en maklarbyra. De annonserar i fonstret om sadant har.

Imorgon ar det Operation Desperation. Da blir det fik och allt mojligt. Problemet, har jag markt, ar att antingen drar de oronen at sig for att man inte bor har, eller sa ar det en process pagaende, sa jag far inga svar den har veckan, eller sa vill de att man ska borja NU.

Darfor vet jag nu att nar jag kommer hem ska jag packa och dra tillbaka. Jobb finns. Rum med ok hyra finns. Det kommer losa sig.

Skulle bara vara skont att ha inkomsten sakrad pa forhand...

F o kan jag rekommendera "Dear Frankie". Det ar en skotsk film med Emily Mortimer och (snygging-fantomen!) Gerard Butler. En gullig film om en liten pojke vars mamma fabricerar en pappa at honom. Sag den pa bio ikvall. Mina fotter gillade att sitta ner. :)
Nu ska de fa ligga.

"Job hunting in Glasgow", dag 1

Hi, my name is Carina ***. Do you know whom I should talk to...
Hi, my name is Carina ***. I would like to talk to...
I would like to speak to....
May I speak to someone in Human Resources, Please...
Hi, I'd like to talk to....

Jisses, det rackte inte med bussresan. Jag stod sakert 20 min utanfor och forsokte formulera mig innan jag gick in. Var? Tja, ska det vara sa kan det lika garna vara, sa jag tog en chansning pa Hampden Park. :) Fick ett telefonnummer, men det var det. Inget namn, inget hopp, bara ett nummer till SFA's vaxel.

Sa jag gick ut och in genom dorren bredvid. It's all about timing. Just nu hoppar tydligen guiderna in i receptionen. Sa jag fick tala med en trevlig man och vi hade en 25 min lang intervju/samtal om ett receptionistjobb pa Skottlands fotbollsmuseum! Han trodde inte att det skulle vara stimulerande nog for mig, for det kunde bli langa stunder med lite att gora, men jag tror (hoppas!) att jag lyckades overtala honom om att jag kunde halla mig sysselsatt och att det anda vore det perfekta jobbet - i den perfekta miljon! - for mig. Samtalet kandes bra. Han verkade gilla mitt CV och mina arbetsbetyg. Han ska ringa pa torsdag.

Fick hora nagot nytt. "you're a versatile, aren't you" skrattade han mot slutet. "Yes, I am." sa jag och hoppades att det var ratt. Det var det. Nar jag slog upp ordet lite senare betydde det nagon som kunde gora eller som man kunda anvanda pa manga olika satt. Japp, det ar jag, jag ar som Hakan Mild. :) Undrar vad Skottlands motsvarighet till Hakan Mild heter? Kunde ju anvanda det... Hi, hi.

Naja, sedan ringde jag fotbollsforbundet och Celtic, men dar fick jag inget napp. Ja vadda, de kan ju bara saga nej! Och det gjorde de. Besokte en arbetsformedling idag och vet nu en del stallen jag ska soka hos imorgon. Nagra hotell tanker jag sa dar lagligt bara ga forbi och erbjuda mina tjanster. "Oj da, annonserade ni?" :)

Idag sokte jag pa jobbstallen jag JATTEgarna vill ha. Imorgon blir det hotell etc som jag kan tanka mig. de desperata stallena tar jag pa onsdag/torsdag. That's my plan.

Sa jag forresten att jag gar omkring i varjacka och inte fryser? Ah, sydliga breddgrader... :)

Vill man kan man forresten se "A whole in my heart" av Lukas Moodyson i helgen. Sag affischen. Du vet, det var nat bekant over den...

Nar jag knallat omkring idag sa kanner jag hur starkt jag faktiskt hor till Glasgow. Jag ar helt klart hemma i mina kvarter, till och med luften kanns helt ratt. Det ma vara 17000 pund i Luton, men nar jag upp till 12000 i Glasgow sa ar det inget snack om saken. It's NOT about the money!

For att sno ihop sacken. Det ar lustigt vilken tid det tar att samla ihop sig infor forsta hoppet - forsta kontakten - men sedan kanns det som om man inte gjort annat. Det blir som en tavling, en roll. Jobbsokarrollen.

Sov forresten som en gud inatt. Kan rekommendera Eurohostel. Har all service man kan onska - inkl tvattmaskiner och internet. Och stor frukost. Ett tips bara. Forresten tanker jag soka jobb har ocksa - pa torsdag. Det vore ju pinsamt om det funkade och sa fortsatter jag springa ut och in i kostym. :/

Surprise!

Ville bara säga att mina vänner är de bästa vänner i hela världen och att gårdagens Totalt Oväntade Överraskningsfest var hur kul som helst!!! Från det att M och J kidnappade mig på jobbet (att chefen inte ens ändrat mina arbetstider på schemat, snyggt) till vattenrutschkanorna på Sydpoolen, till förespeglingen att vi skulle hem till mig så jag fick byta mina sjaskiga jeans mot nåt snyggt "inför utekvällen" till Överraskningsfesten hemma hos mig(!) - och alla som kunde var verkligen där! - till att vi var FEM pers som sov kvar, fördelade på två sängar.

Skit samma att jag inte hann tvätta, fixa CV, packa och allt annat jag tänkt göra. Efter 4 timmars sömn ina... imorse är det nu fixat och om 20 minuter drar jag till Skottland.

Trött, nervös - men lycklig.

Korta noteringar bara

Underbar kväll igår. Födelsedagsfika med hela stora familjen. Hade bakat två tårtor (hade så mycket bär sparade sedan i somras och vi var så många igår) och på morgonen fick jag spatt och bakade kakor också. Tja, man kan göra mycket med en sats mördeg... Fick så mycket blommor att jag trodde att jag fyllde 50, men morfars årliga historia om dagen då jag föddes ("jag var först på plats. Jag var kom för pappa till och med.") påminde mig om att jag bara hört den 30 gånger. Morfars historia är födelsedagens Kalle Anka.

Blev överraskad på jobbet idag och fick blommor och presentkort på DUKA. Det är kul att fylla år. :-) Och de lurade mig verkligen. Jag hade precis fått tomt med folk i min kassa och sa "nä, jag stänger nog och hittar på något" då en kollega ringde chefen och sa att jag hade tomt och undrade om det fanns något för mig att göra. Eftersom jag imorse retade upp mig på en kollegas bossiga stil så tänkte jag "vad är det med folk idag, skulle inte jag kunna sysselsätta mig själv" och så tänkte jag en massa svarta tankar om idioter som tror att man själv är idiot. Nåja, jag skulle ta mig till informationen och få mig en uppgift. Så jag gjorde det - utan brådska. Jag hatar fåniga order, så eftersom jag redan bestämt att tejpa fast skyltarna med kassanummer (som samtliga sitter lösa och fladdrar) så arbetade jag mig ner mot informationen. Det tog några minuter. Och väl där fick jag blommor. De hade följt mig med ögonen hela vägen ner och undrade vad tusan jag höll på med som tog sådan tid... He, he. Där blev jag lurad minsann.

Nu ska jag på inflyttningsfest hos en kompis, så jag har inte ro att skriva idag heller.

Och jag har fortfarande inte skrivit om bröllopet förra helgen... Nåja, jag får ta det sen. Det var ett sagobröllop i alla fall.

Fick ett mail av en kompis som bor i England, hon kunde skriva några lugnande saker angående jobbsökeriet. Nyckeln verkar vara att flytta dit - hon tror att många ratat mig just för att jag inte redan bor där. Och så sa hon att jag var överkvalificerad som "Office Junior"... Well... tyckte jag också, men vafan, nånstans ska man väl börja. Nåja, jag hoppas på en snabb lösning nästa vecka.

Har nu översatt två arbetsbetyg - trots pinsamma formuleringar från chefernas sida - och en kompis har intygat att de överensstämmer med originalet. Om inte annat borde väl uppvisandet av dessa papper visa på god vilja nästa vecka.

Märklig detalj; har varit "utbildare" av en tjej som börjat i kassan. Två dagar satt jag och sov bredvid henne. Jag vet inte, det är jättebra att företagen ger tid åt nybörjare att komma in i saker, men de flesta är inga idioter. Efter ett par timmar - första dagen - var jag överflödig. Jag tror på att lära genom att jobba, så det hade räckt att sätta mig i en kassa bredvid, ifall hon måste fråga om nåt. Hur som helst, idag fick jag höra vilket bra jobb jag gjort med henne! Men snälla... det var inte kärnfysik det handlade om. Och tjejen är normalbegåvad. Ibland känns det som om man kanske försöker få saker att verka svårare än vad de är. Av prestige?

Snart officiell kärring

Fattar fortfarande inte varför - pliktkänsla, kanske - men jag åkte och jobbade på DIF-Timrå idag. (Vilken jävla skitmatch, förresten.) Efteråt skulle vi ha eftermöte, fast inte i värdrummet utan inne på Globen. Nåja, vi har ju en fotbollsmatch(!) om två veckor, så det skulle väl handla om det.

Icke.

"Någon" skulle om ett antal timmar bli "en riktig kärring". "Någon" skulle snart vara närmare 60 år gammal än 0 år gammal. Jag försökte finta bort folk genom att titta omkring mig på samma sätt som de gjorde.

Men då höll en av cheferna upp en hockeytröja med "30 Carina" på ryggen. Avslöjad.

Nåja, lite skoj var det. Och skönsång fick man ju ta emot. Tur bara att det bara var delegater och funktionärer kvar där inne...

Fast otroligt kul att få en sån otroligt snygg matchtröja. Den i år är ju verkligen en klassiker! Kommer passa den här kärringen perfekt. :-)