13 February 2005

Det finns ingen sanning, bara olika vinklar

Det finns alltid två sidor av samma story, och det är rätt intressant att vara tredje part i en sådan situation. En grupp kände förra helgen att de inte blev så väl mottagna av resten av sällskapet. Gruppen kom in i ett pressat läge, då nerverna var utanpå och tiden knapp. Sällskapet var helt fokuserade på att få "saker att klaffa". Den lilla gruppen upplevde det som om de blev bemötta med taggarna utåt. De slog sig ner och tydde sig helt naturligt till varandra, där de kände samhörighet. Sällskapet upplevde det som om gruppen höll sig för sig själva och inte var öppen för att släppa in andra i sin gemenskap.

Jag förstår båda sidors upplevelser och jag förstår var de kommer ifrån. "Vi kom alla in fel i situationen." Det är vid sådana situationer man vill sätta upp händerna i ett T och utbrista; "Timeout! Nu tar vi det från början!"
Men då var jag nog för omtumlad för att lägga märke till denna schism, den har jag fått förklarad för mig i efterhand.

Även två personer upplever ju saker annorlunda. Ibland tror man att man förstår sammanhanget, men så en dag inser man hur fel man haft. Jag har svårt att känna mig helt bekväm i till synes öppna relationer. Gång på gång försöker man få grepp om vad den andra personen tänker och känner, man tycker att man visar när man blir irriterad över saker som hänt och förväntar sig att få veta samma reaktion tillbaka. Gång på gång bedyrar personen att allt är ok, att det inte finns några irritationsmoment. Men så en dag får man veta att det faktiskt gör det, men inte vad det är för något. Jag vill veta sådant. Jag vill veta vad folk irriterar sig på så att jag kan tänka på det. Jag kanske inte ändrar mig, troligen inte, men jag kan väl få bli medveten om mina egna brister? Jag föredrar faktiskt öppna relationer där man faktiskt kan utbrista "åh, jag blir galen när du..." Det betyder inte att man blir ovänner. Det betyder inte att man kränker någons person. Det betyder bara att man är tillräckligt bekväm i relationen för att tillåta sig att uttrycka sina känslor. Jag är övertygad om att jag också driver folk till vansinne. Men jag vet inte så noga. Det är bara en person som brukar berätta det för mig.

No comments: