Det var helt oskyldigt, det var en enorm prövning och det var oerhört skönt mitt i all skräckblandad nervositet. Jag är inte van vid att folk rör vid mig, men vid ett tillfälle under veckan bestämde jag mig för att ge det ett försök. Det händer inte ofta, och om det hänt att någon killat lite på mig har jag skämtat bort det och dragit mig undan. Nu bestämde jag mig under bråkdelen av en sekund för att känna efter hur det känns. Hur det känns att låta mig beröras.
Jag hade bara underkläder och en tröja på mig, men brydde mig inte ens om att krypa ner under täcket. Vi har bytt om tillsammans hundratals gånger och alla vet ju naturligtvis att jag inte är en fast, vältränad muskelpingla. Någonstans inbillar jag mig ändå att om de inte känner valkarna så vet de inte att de finns...
Hans hand smekte låren, nöp mig i rumpan, strök längs midjan (eller i vart fall där den borde vara), lade sig på mitt knä och killade runt lite när jag minst anade det. Insinktivt drog jag mig undan med ett skratt när han killade mig i midjan, men jag stålsatte mig när han la handen på baksidan av mitt lår. När jag väl slutat spänna mig som en nervös granpinne erfor jag en alldeles ny känsla; jag visste inte att beröring kunde kännas så lugnande, så underbart.
Beröringarna blandades med små skämt med sexuella anspelningar. Inspirerade av en film som rullade på tv:n i bakgrunden föreslog jag att han skulle börja jobba som gigoloo. Han började öva. Slumpen gjorde att vi hamnade bredvid varandra på flyget och leken fortsatte. Det var en lek och skulle aldrig kunna bli något annat, men det ville jag inte heller. Jag ville bara pröva hur det kändes att släppa efter lite på tyglarna, pröva lite av det jag hört så många berättas om. Öppna dörren bara lite, lite på glänt. Jag gillade det jag såg. En dag ska jag öppna den helt.
19 September 2004
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment