Mitt liv i förorten

Att vara en typisk storstadsbo (d.v.s. att bo i förorten) innebär att allt man tar sig för blir ett helt företag. Om jag vill handla kläder efter jobbet måste jag kolla om jag har råd att äta ute (eftersom jag inte hinner åka hem emellan, för då hinner affärerna stänga), om jag har något inbokat för kvällen, hur lång tid det tar att resa dit isåfall och var klädesaffärerna ligger. Eftersom jag måste till flera olika affärer måste jag tänka lite smart och planera en effektiv och tids/promenadsekonomisk väg för att till slut se om jag ens hinner med de där affärerna enligt den rundan på tiden jag har innan jag måste åka till det inbokade. Man blir ju trött bara av att tänka på det.

Att bo i förorten innebär också att om en kompis ringer och vill träffa en så fort som möjligt så säger man "det är lugnt, jag kommer över direkt", vilket i praktiken innebär att man ses två timmar senare. I en mindre stad hade man hunnit promenera både dit och tillbaka på den tiden. För en förortsbo är "promenadavstånd" distansen mellan hemmet och busshållsplatsen.

För en förortsbo bär alla vägar in till Stan - men ingen leder mellan förorterna. Detta innebär att när nattbussen börjat gå får en förortsbo sova över hos en annan, om man inte känner för en dubbelt så lång restid med dubbelt så många byten och dubbelt så långa väntetider. Förortsbussar väntar aldrig in varandra, de väntar bara in expressfärdmedlet från Stan.

Detta var min lärdom av idag.