Härgårman - på egen risk.

Efter frukosten idag satt jag kvar vid köksbordet och slökollade ut genom fönstret medan jag bestämde mig för vad jag skulle hitta på med denna bonussommardag. Utanför fönstret finns en T-korsning med ett obevakat övergångsställe. Jag är förvånad över att inga olyckor sker där.

Jag har själv känt vinddraget från bilar som susat förbi mig sekunden efter att jag passerat, och varje gång har jag undrat vad som hänt om jag snubblat... Idag såg jag en mamma med en unge på armen och en leksaksvagn i nypan. Hon tittade åt höger och vänster enligt konstens alla regler, det var fritt så när som på en bil som närmade sig på avstånd, men den skulle hinna stanna. När hon gått över halva ena körfältet kom bilen fram, svängde ut mot mittlinjen och körde förbi bara någon halvmeter framför mamman. Att hon inte tappade ungen i rena förskräckelsen är en gåta. Mamman hoppade till och sedan gick huvudet som en pendel resten av vägen.

Jag förstår inte detta. Jag förstår inte varför föraren inte kan sakta in och stanna för några sekunder. Jag förstår inte detta ur ett rent egoistiskt perspektiv; jag skulle inte vilja köra på någon och riskera polisanmälan, prick i registret och straff. Skit i alla trafikregler, men jag skulle inte vilja råka ut för konsekvenserna av att ha kört ihjäl någon.

Det vore nog bra för alla fotgängare om bilförarna blev lika egoistiska som jag.