Färdig!

Aaah, printat, häftat och klart. Nu är det för sent att ångra de sarkastiska kommentarerna, de syrliga analyserna och de ifrågasättande pikarna. Hemtentan är klar och redo att lämnas in. Det har varit kul den här gången. Kul men svårt. Kanske för att jag redan gjort mig känd som "hon som säger vad hon tycker" och då vill jag inte vara allt för kritisk utan visa mig lite ödmjuk också. Det måste jag vara, ibland måste jag skriva något som stämmer någorlunda överrens med vad författarna tycker, för annars hittar jag inga fotnötter att sätta in. Och de är obligatoriska.

Ämnet är rent teoretiskt och halvt filosofiskt. Jag har själv en grundläggande samhällssyn, ett par rättsfilosofiska idéer och har mina åsikter om saker och ting. Sedan läste jag juridik och fick veta vad en rad rättsfilosofer ansåg om saken. En del kunde jag köpa, annat inte. När jag läste rastänkandets historia fick jag idéhistorikernas syn och genom vanlig nöjesläsning har jag fått insikt i ytterligare ett par perspektiv. Och så kom jag nu till en kurs med samhällsvetenskaplig inriktning. Så klart att jag blev nipprig.

Hela kursen har jag försökt få ordning i kaoset. Jag har tagit till mig vad Foucault och grabbarna tycker, ställt det mot hur jurister ser på samma sak, jämfört med mina egna åsikter och försökt finna mig själv i allt detta. Håller jag med juristerna eller samhällsvetarna eller ingen av dem? Det var ungefär där jag skrev Analysen...

För att köpa kriminologernas argument i den här kursen krävs att man är rättspositivt eller nästan t o m sällar sig till de skandinaviska rättsrealisterna. Men om man inte tror att all straffrätt är konstruerad av makthavare, då är man stekt. Det är då man får väga orden för att försöka få in fotnötterna. Jag tror inte att straffrätten är ensidigt konstruerad, jag tror det är en komplex samling av naturrätt och rättspositivism.

Jag skulle vilja påstå att "Dödande av en människa" är ett universellt brott som inte är konstruerat utan finns oavsett lagar. Att döda är fel enligt ett slags högre rätt, en universell rätt som finns oavsett oss människor. Det är en naturrättslig lag. Det är sant att dödande av en människa ses olika i olika kontexter; en som dödar en människa kan i ena fallet vara mördare och i andra en hjälte. Men poängen är att om man ses som hjälte så rättfärdigar man alltid handlingen. Det skulle man inte göra om man inte såg något fel med den. Narkotikabrottet däremot anser jag är rent positivistiskt. Det är bara ett brott för att man bestämt att det är så, det är därför preparaten skiftar med tiden och i Sverige fanns t ex inte ens begreppet förrän på 50-talet.

Det är rätt kul att läsa teorier om saker och ting. Ibland låter det som rena efterhandskontruktioner och ibland tycker jag att de ser så snävt att de nästan biter sig själva i svansen. Men nu har jag fått ännu ett perspektiv att väga in, och det är aldrig fel, även om jag kanske inte håller med dem.