Dagen efter firmafesten

Firmafester är märkliga företeelser. Man tillbringar frivilligt en hel kväll med folk man får nog av på jobbet och allt går ut på att tracka chefen och se honom full. Och chefen gör allt för att visa att han är precis som grabbarna på golvet, trots att han knappt kan ditt namn. Den märkligaste kommentaren kom i bussen på väg hem då en äldre chark-man sa att chefen "verkligen bjöd på sig själv ikväll. Jisses vad full han var." Den där synonymen mellan att vara full och bjuda på sig själv lät ju... väldigt svenskt.

Själv började jag med att försöka ta död på en av cheferna - två gånger! Vi var ute på Wik Event i Upplands Väsby och hade mångkamp. Första grenen var att köra fyrhjulig motorcykel och jag började med att halka av bromsen (p.g.a. lera) så att jag körde på vår lagledare. När hon hoppat undan upp på en kulle ställde jag om styret allt jag kunde för att köra därifrån, jag gasade - och motorcykeln gick rakt fram! Så jag körde på henne en andra gång. Först senare slog det mig att den ju var bakhjulsdriven, så troligen fick inte framhjulen något fäste utan bakhjulen drev mig rakt fram... Nåja, lekledaren blev lite chockad och började skälla och sedan kändes det som om min chans att komma in i laget var förlorad. Det gick bra med lagledaren dock.

Att köra felstyrd bil var ungefär som att spela Nintendo med felinställd kontroll. När man drog ratten åt höger svängde bilen vänster, men det var bara som att spela tv-spel och alltså ingen match för mig. Vårt lag vann förresten den grenen, trots att våra motståndare hånade vårt tempo. Nåja, skynda långsamt var tydligen det vinnande konceptet.

Jag är en tävlingsmänniska, verkligen. Ok, det leder ibland till att man kör på sin lagledare (som inte har vett att hålla sig ur vägen), men å andra sidan håller man uppe tempot i lägen när folk är artiga och blyga - medan klockan går! Dessutom kan jag så klart inte koppla av när trubaduren utlyser tävling heller, utan sinnena är på helspänn. Vann två låtgissartävlingar med fåniga priser. (Fick presentkort på nackmassage av chefen samt att han en dag måste säga att jag gjort ett bra jobb varje gång vi ses. Kan ju vara intressant, tvivlar på att han ens vet vad jag gör...) Men jag grämer ihjäl mig över att inte komma på vem som sjöng "Lemon Tree".

Chefen slog halvt ihjäl sig när han var först ut i en hinderbana a la Robinson. Han gick verkligen in för att vinna och få en kanontid. Bara det att... han var den enda tävlande. Personalen njöt.

Vi fick nåt slags mynt här också (börjar vänja mig vid låtsasmynt nu tror jag!) som funkade i baren. 5 mynt plus två fria öl räckte för att göra de flesta dragna. Hittade ett slags Bailey's på flaska som hette "Mudslide", smakade oboy och kune gjort en full för mindre! Tog också tillfället i akt och komponerade egna drinkar efter vad de hade i hyllan. De hade begränsat med groggvirke, men jag lyckades ändå komma på två recept:
Smurfdrinken innehöll vattenmelonslikör, blå curaco, nån Kaktusgrej och Sprite. Den smakade frisk vattenmelon och var knallblå.
Drakblod innehöll Kiwi-extrakt, grön melonlikör, vodka och sprite. Den smakade sötsliskig kiwi och var knallgrön.
Smurfdrinken blev faktiskt vida uppskattad och beställdes av flera stycken efter mig - till bartenderns förfäran. Hon tyckte den lät helläskig.

På det hela taget var festen schysst, om än lite synd att det låg så offside att man var tvungen att stanna ända tills bussen gick hem vid halv två på natten. Då hade jag varit trött sedan midnatt och dessutom fått mensvärk. Det är ingen höjdare att få det mitt under en utekväll, man kan inte knapra Ipren... Så det blev en jobbig natt när jag kom hem.

Hem kom däremot inte en av gubbarna på golvet. Han raglade in i bussen, men tydligen ut igen, för när vi kom hem var han inte med... Sådärja. Han har nog också ont i huvudet idag, förresten.