Djupa drömmar är också drömmar

Inatt drömde jag att en liten pojke kom till mig och hade haft konstiga drömmar. Han hade drömt att han var Jesus. Jag skulle "utreda" honom och då visade det sig att han ibland drömde att han var Gud. När han drömt det så hade goda saker hänt. En gång hade ett land skapats. Andra gånger drömde han att han var Satan, men han visste inte vad som hände då.

Hela samhället litade på att jag skulle kolla upp om allt var ok med pojken. Jag fann att när han drömde att han var Gud så drömde jag att jag var Satan, och tvärtom. När jag drömde att jag var Satan var det något stort och slemmigt som slingrade sig kring mig, men när jag var Gud var jag inbäddad i bomull.

Så, när vi pratade, föll han in i Gudsrollen och "försvann" någonstans. När han kom tillbaka hade han hindrat en barnvagn från att bli överkörd vid ett övergångsställe. Jag togs plötsligt över av Satan och jag minns att jag var motsträvig och inte ville det. Framför mig låg en lapp. Sharon ville få sin tågbiljett till Palestina godkänd. Jag tyckte att det skulle han ju få, men Satan i mig stämplade NEJ. När jag "vaknade" sa de på tv att ett blodbad förhindrats på Gazaremsan.

Jag insåg då att det dumma NEJ:et var bra. Att man kanske inte alltid ska vara snäll mot människor och låta de få som de vill. Att det ibland var snällast att vara dum. Jag förstod att när någon var Gud var någon tvungen att vara Satan för annars blev allt knas. Lite som när Jim Carrey uppfyllde allas böner i "Bruce Almighty". Jag sa till pojken att han inte skulle oroa sig, det var helt ok att vara Gud ibland och Satan ibland.

Har ingen aning om var den drömmen kom ifrån. Handlade den om jämvikten i universum eller vad?