23 July 2005

Lat oss inte gora nagot forhastat nu

Idag hade vi tre nya pakistanier som ville flytta fran London till Glasgow.
"Det ar inte sakert har langre. Jag ar asiat. Det ar inte sakert." som en uttryckte sig. Kollegan kunde klart hora hur skarrad han var. (Vi funderar pa att aka ner till London och ragga upp "terrorist-lookalikes" pa gatan. Vi tror att vi skulle fa med ett helt plan nya studenter tillbaka.)

Samtalen kom ett par timmar efter att en man blivit skjuten till dods av polisen i London. Uppgifterna om vad som hande gar naturligtvis isar. Antingen sprang han ifran polisen, blev falld och skjuten utan varning. Eller sa sprang han, upptradde mysko, blev falld, sag ut att kunna spranga sig sjalv och blev skjuten.

Om jag slar ihop alla uppgifter fran alla olika media, for de ar naturligtvis olika, sa far jag foljande, troligen inte helt rattvisa, bild:
1. Han kom ut fran ett hus som var under uppsikt och blev darmed automatiskt misstankt och skuggad.
2. Han gick mot tunnelbanan. Polisen var honom hack i hal sa han borjade springa.
3. Polisen sa at honom att stanna, men han hoppade over sparren och flydde ner i tunnelbanan och forsokte komma pa ett tag.
4. Polisen fick ner honom pa golvet.
5. Enligt en uppgift sag det ut som om han eventuellt kunde ha en detonator i handen. Alternativt sag det ut som om han eventuellt kunde ha ett bombbalte pa sig. Fast man hade inte sett nagot av dem.
6. Han skjuts for att stoppas/dodas - fem ganger.
7. Han hade varken detonator eller bombbalte pa sig.

Sa, vad fick polisen att skjuta? Vad var det som var sa klart misstanksamt att man drog slutsatsen att liv var i fara? Bylsiga klader och att han sprang?

En uppgift sager att han blev skuggad for att han kom ut fran ett visst hus. Det betyder ju inte att han varit inblandad i attentaten, men ponera att han faktiskt var det, eller att han atminstone hade nagot skumt for sig. Ok. Sa, ponera att han marker att han blir skuggad, alternativt att polisen ger sig tillkanna och sager at honom att stanna, vad gor man da om man vet att man antingen ar inblandad i senaste tidens bombningar eller vet med sig att man ar inblandad i nagot fuffens over huvud taget? Ett alternativ ar att springa. Sa han springer och forsoker fly ner i narmaste tunnelbana och komma undan genom att hoppa pa ett tag.

Och da skots han for att...?

For att han sag ut att komma fran mellanostern? For att poliserna var skitnervosa? For att poliserna sag spoken?

Det varsta som kan handa nu ar att man tappar huvudet, att man borjar agera overilat och med nerverna utanpa. Jag ser det har som ett tecken pa att man borjat gora just detta. Den "mysko mannen med ryggsack" som man riktade vapnen emot igar visar samma sak, omringandet av en moske likasa. Jag menar inte att man maste hitta nagot pa vartenda tips man foljer upp, men hoppar man pa allt som ror sig nu, eller?

"Den gode fienden." Jag noterar hur Nils Christies tes foljs punkt for punkt. Det ar laskigt att se. Lika laskigt som det ar att se att det finns manniskor som svaljer hela biten. Manga ifragasatter, problematiserar och forsoker tanka ett steg langre, men jag bor med en vars varldsbild ar den som visas pa tv pa kvallarna - och han tror stenhart pa allt som sags och att precis alla metoder ar forsvarsbara i "kriget". Kriget mot asiatiska ryggsacksbarare.

No comments: