Nordirland: IRA talar ut.

Trodde det skulle bli en lugn lunch med lite terrornytt pa tv. Istallet var det extrasandning dar IRA antligen kom med uttalandet alla vantat pa i over ett halvar:
"Vi lagger ner vara vapen helt och slutar med all kriminell verksamhet, nu ska vi enbart stodja politikernas forhandling om makten i Nordirland och uteslutande med fredliga medel."
I korthet.

Det ar svart annu att veta vad detta uttalande innebar. An sa lange ar det ju faktiskt bara ett uttalande; varken ett lofte eller en bekraftelse. Kommer alla sma bokstavs-IRA verkligen slanga sina brand- och spikbomber? (eh, ja, alltsa...) Kommer Grumpy-old-man Ian Paisley (DUP) slapa sig till forhandlingsbordet nu eller kommer han hitta annu fler hakar som ursakt? Vad hander om han fortsatter tjura och vagra forhandla med "terroristerna Sinn Feinn", kommer IRA orka halla ut da? Hur lange da i sa fall?

I uttalandet sags att IRA inte bara ska skrota vapnen utan de och deras anhangare ska upphora med all kriminell verksamhet. Innebar det att Belfast kommer bli drogfritt nu? Kommer krogagare slippa ofrivilligt "beskydd"? Kommer antalet prostituerade halveras? Kort sagt, kommer de kriminella natverken verkligen vilja lagga ner sin lukrativa verksamhet, aven om huvudorganisationen sager at dem att gora sa?

Det ar ett valkommet uttalande, en signal fran en tung pjas som varit ratt tyst under senaste arets turbulens. De har sakert kant pressen pa sig nar Gerry Adams (Sinn Feinn) entraget forsokt overtyga alla om republikanernas demokratiska installning, men alltid motts av ett "men IRA da". Brandbomberna under julhandeln ifjol, rekordbankranet, dar bevisningen pekade pa en IRA-fraktion, och uppstandelsen efter mordet pa Robert McCartney hjalpte inte direkt, sa kanske insag aven IRA till slut att de var tvungna att tillmotesga "opinionen" for att forbattra forutsattningarna for Sinn Feinn.

De som laste min blogg i slutet av forra aret kanner igen min liknelse av Nordirland med en skolgardsfajt, och den kanns relevant har ocksa. Det IRA nu uttalat ar i stort vad loyalisterna kravde for ett halvar sedan, da nar IRA vidholl sin envisa tystnad. Nu, ett halvar senare kommer uttalandet. Precis som en 12-aring som hatar att bli tillsagd vad han ska gora, men som ett par timmar senare anda stadar rummet - och forsoker paskina att han kom pa det pa egen hand.

Jag haller med dem som sager att detta an sa lange bara ar ord, att vi inte vet allvaret bakom dem forran de omsatts i aktion. Men nu har IRA tagit annu ett steg, inte ett stort, men ett steg, framat, nu tycker jag att det ar Ian Paisleys tur. Hans intentioner ar minst lika tveksamma, for aven om han sager att "om de gor det och det sa ar jag beredd att forhandla" sa har vi inte sett det an. Ett litet kort lunchmote med Sinn Feinn, kanske? Det vore en bra borjan.