Vi hade i alla fall tur med vadret...

"Jag ar inte alls hungrig." Muttrar modern och fadern unisont och fortsatter bete sig som tva gnalliga 4-aringar - med klart lagt blodsocker. Skillnaden mellan att ha tva gnalliga 4-aringar och tva gnalliga foraldrar i baksatet ar dels att 4-aringarna ar lattare at truga i en korvmacka, men ocksa att 4-aringarna inte tror att de ar co-driver. Jag hatar baksatesforare. Och inte blir de battre nar de har lagt blodsocker.

"Jag har ont i ryggen, jag vill sitta pa en pub, jag behover kissa." Gnaller ena 4-aringen. Vi parkerar - men inte pa narmsta parkeringen, for da skriker andra 4-aringen att det ar ett "industriomrade", sa vi parkerar ytterligare tre kvarter ifran centrum - och ger oss ut pa stan. Ingen pub duger, 4-aringen vill inte ga pa toa pa McDonald's och helt plotsligt ar vi tillbaka vid bilen. Toan da?
"Det kvittar, det var inte san panik." sager 4-aringen som annars brukar explodera - bokstavligt - om en toa inte dyker upp fem sekunder efter att behovet uppstatt.

Vem behover barn nar man har foraldrar att ta med pa semestern?

Tog med mina foraldrar och ena brodern pa en biltur runt halva Skottland. Det ar en lang tur, men jag har gjort den forr och jag vet att man hinner runt pa en dag, aven om det blir en lang dag. Det ar en val uttankt tur sa att man far en bit av allt; Glengoyne whiskydistilleri, Loch Lomond, ett stopp pa Drover's Inn (en genuin vagkrog fran 1705!), berg, slingriga vagar, Rannoch Moor (kan bast beskrivas som ett stort... ingenting), Glen Coe, mer berg, Fort Williams, de tre locharna med Loch Ness pa toppen, Urquhart castle, Inverness och sa fin nastan-motrovag pa hemvagen, runda kullar, Cairngorm National Park, en glimt av Blair castle och solnedgang over bergen medan passagerarna slumrar i sina saten. Var det tankt.

Men mina passagerare slumrade inte. Brodern satt i egna tankar, men Skrik & Panik (aka modern och fadern) kommenterade min korning, andras korning, min fart, andras fart, mitt avstand, andras avstand... och vid varje avfart, pafart eller genomfart uppstod ett mindre kaos nar "alla" skulle lasa skyltar och valja vag - garna nar foraren (jag) redan svangt...

"Hur langt ar det kvar? Hur manga kilometer ar det dit? Hur manga timmar tar det dit?"
Herregud, inte vet val jag, men vi hinner hem idag - om ni bara haller klaffen, lugnar ner er och kollar in utsikten medan jag kor! Fast jag forstod snart att det var fel turister att ta med pa sightseeing. Brodern verkade gilla smakprovet, men tyvarr tror jag att resten av sallskapet tappade intresse strax efter Drover's Inn. De hade fatt ett distilleri, sett ett berg, varit pa en pub, ett slott skulle de fa se i Edinburgh dagen efter - Skottland, check.

Nasta gang satter jag Skrik & Panik pa den lokala puben och tar med resten pa aventyr. Det finns sa mycket de inte fatt se annu och annu mer som de inte upplevt, men det behovs mer tid och oppnare sinnen for det. Och fler fikaraster langs vagen.