Det brinner i knutarna!

Det kom lite tidigt i ar, men a andra sidan kom det hem till mig och, tack och lov, den har gangen slapp brandkaren blandas in.

Jag talar naturligvis om Den Arliga Branden.

I maj 2005 brann det vid en bilparkering, i maj 2006 brann det under en gangbro, januari 2007 brann det i flatmatens sovrum...

Varmeljus hade tants och stallts pa en plastbricka pa sangbordet for att varma upp rummet medan flatmaten gick pa toa. Nar hon kom tillbaka hade plastbrickan smalt och nagra ljus ramlat ner pa heltackningsmattan. Den smalta plastbrickan brann pa sangbordet och nere vid golvet brann bade mobel och matta.

Som vanligt (holl jag pa att saga, men kom pa att det faktiskt ar just vad jag brukar gora i nodsituationer) sa slogs autopiloten pa. Medan flatmaten fyllde en kastrull med vatten i koket sa sokte jag grabba tag i nagot snabbare, insag att vi inte ens har en hink i badrummet och sprang in pa mitt rum och tog till det enda "fardiga" flytande vi har - en importerad 1.5l Ramlosa Skogshallon. En halv flaska dyrbara droppar senare kom flatmaten med mer vatten och vi kunde slacka resten av lagorna.

Sangbordet i furu har svarta marken och en kvadratdecimeter matta maste bytas ut, men forutom det kom vi undan ratt fint tycker jag.
Och nu har vi lart oss att;
1) inte stalla varmeljus pa billiga plastbrickor fran pound shop
2) inte lamna brinnande ljus obevakade
3) alltid ha en stor flaska vatten beredd (som alternativ till att kopa en brandslackare)
4) forvara ett karl i badrummet for att spara dyra sekunder i nodsituationer.

For sekunderna ar dyrbara. Det tar mindre an 3 minuter for ett rum att bli overtant...

Och, joda, vi mar bra. Det luktade majbrasa i lagenheten ett dygn bara. Jag sa at flatmaten att saga till nasta gang hon vill grilla korv sa att jag atminstone far tid att kopa ketchup forst.

Rotfyllning med fantasin som valium.

Jag vet inte vad jag var mest radd for infor tandlakarbesoket idag; vad han skulle gora eller vad han inte skulle gora! Jag menar, antingen gor han en rotfyllning eller drar ut tanden och 'allt blir bra' - eller sa tycker han penicillinet racker och sa gar jag hem och far tillbaka samma skit om ett par manader igen.

Tandis fragade hur munnen madde och nar jag sa hur det kandes sa vickades stolen tillbaka, jag fick en haklapp och sa fick jag halla i en sugmoj. Sedan akte borren fram.

Han sa inte vad han tankte gora - och jag var for nervos for att fraga. Men jag har last pa om min tandinflammation (Prisad vare Internet!) sa jag anade vad som var pa G... Pa nagot markligt satt kandes det anda ok att lagga over min mun i hans hander. Jag tror att jag har hittat en bra tandis. Han ar en snall farbror som verkar veta precis vad han pysslar med. Yrkesprofessionalism imponerar pa mig och lugnar - aven nar jag ar spand som en fiolstrang. Och spand fortsatte jag att vara for det fanns ingen spegel sa att jag kunde halla koll pa att han gjorde ratt (jag vet att jag lurar mig sjalv men jag kanner mig anda tryggare om jag ser vad som hander) och det fanns inte ens en fruktaffisch i taket som kunde distrahera mig!

Sa jag sag upp och tyckte mig plotsligt se ett pojkaktigt leende ansikte framfor mig.

"Det kommer ga bra." Lugnade Oliver, den pahittade karaktaren med lanat utseende.

Och sedan startades jordens markligaste konversation medelst tankeoverforing. Jag tyckte borrningen var laskig, han sa att det bara ar lagningen de tar bort, jag tankte att de kanske borrade i fel tand, han kollade efter och sa att de inte gjorde det. Sedan sa han at mig att tanka pa nagot annat, jag fraste "vad", han tyckte jag skulle tanka pa hans stuga, jag fraste "varfor da" och da klippte han pillemariskt med ogonbrynen. Sedan borjade han beratta vad han kunde tanka oss gora dar inne, jag slutade tanka pa borrningen. Sedan fragade han om jag hade nagra forslag, jag fraste "jag ligger for fan hos tandlakaren, jag kan for i helvete inte tanka pa sex nu!" och da skrattade han och jag tror banne mig att han kramade min hand ocksa.

Tja, och sedan slutade tandis borra och borjade istallet trycka in nat jox i tanden. Vid en paus sa rakade tungspetsen komma at en mikropartikel - och dog. Jag kande mig som Jar Jar Binks.

Sedan, nar jag skoljt och Oliver forsvunnit ur tankarna, da fick jag veta att vi just paborjat en rotfyllning. Nu ska nerven dodens do och sedan ska jag tillbaka.

Sa det ar nog bast att jag kollar upp pa internet vad som hander da.

Och kommer pa nagot som kan skingra tankarna sa att jag inte ligger och rodnar och hoppas att tandis inte ar tankelasare. Nagon som kan nagon klurig gata jag kan fundera over?

Btw, 3 besok och fortfarande har jag inte betalat en krona. Undrar om de skickar ett fint kort pa posten lagom till jul...

Pa konsert med Justin Currie och en snygg kille

Tva av mina vanner, Mia och Kinna, har lange pratat om ett skotskt band kallade Del Amitri. Jag tyckte forst det lat som nagot obskyrt latinskt plink-plonk band, men se dar hade jag fel. Tror jag. Jag vet fortfarande inte vad det betyder, men de spelar inte plink-plonk. De spelar melodios rock med i manga fall himla poetiska texter. Lite som Kent fast med fler relationstexter kanske.

Sager den djupanalyserande musikvetaren...

Naval, frontfiguren i det f.d. bandet hade en solospelning pa ABC i Glasgow i lordags. Kinna kvistade over fran Sverige och Mia valde markligt nog att just veckan fore spelningen bannlysa deras latar fran sin stereo. Sjalv hoppades jag att han skulle spela atminstone nagon av mina favoritlatar (vilka totalt kanske uppgar till 20% av utbudet) sa att jag atminstone kunde sjunga med i nagot.

Det kunde jag. Fast det gjorde jag inte for nu har jag lart mig tva saker;
1) jag kan spela in film pa digitalkameran
2) om jag sjunger nar jag gor detta sa sjunger jag rakt in i mikrofonen...
Sa de fyra favoritlatarna han korde lappsynkade jag med och resten nickade jag pa huvudet at och insag att texterna var sa bra att jag nu maste lyssna igenom dem ocksa.

Nufortiden kan man mata en lats popularitet genom att rakna antalet mobiler och digitalkameror i luften.

Men i arlighetens namn onskar jag att jag hade slapat den gamla klumpiga 35mm kameran. Konsertbilder blev aldrig suddiga med den. Varenda bild blev suddig med digitalkameran - oavsett om blixt anvandes eller inte.

Det var manga gullande par narvarande. Ett hade jag snett framfor mig. Tjejen kollade pa scenen, killen kollade pa tjejen - och jag kollade pa killen. Den kroppen och den rumpan kladde jag med blicken inom loppet av fem minuter. Japp, han fastnade visst pa digitalfilm vid tva tillfallen ocksa... Titta far man ju!

Nar konserten var slut och jag hade karleksendorfiner upp till oronen knallade vi tvars over gatan till Wetherspoon. Stallet far lagom fullt men det var tydligen UGO i dorren - Ugly guys only. En drink senare akte vi hem och analyserade mellansnack. Currie gav ett ratt arrogant intryck pa mig, men han hade i vart fall sjalvdistans. Och han skriver sjuhelsikes fina texter.

Sa dar, nu drojer det val over ett ar tills jag gar pa konsert igen. Jag gar alldeles for sallan. Sager jag varje gang...

Dar man minst anar det...

Waterstones bokhandel en lordag. Tre kvinnor star vid ett snurrstall och letar febrilt bland bockerna. Da och da stonar nagon langtansfullt, de bladdrar och kommenterar. En kvinna letar sexiga rodrockar och tempelriddare, en letar medeltida skotska slag och en letar efter Lord Wellingtons arme. Plotsligt ser de sig sjalva utifran och borjar fnittra hejdlost. Undrar om det ar vanligt att hitta passionerade kvinnor pa avdelningen for "Militarhistoria"?

Research, kallas det

Fredagsfyran om Resor

1) Om du fick resa minst 100 km åt valfritt väderstreck, vart skulle du åka och vad är det som är så bra med det stället?
Hm... var hamnar jag?
Oster - Nanstans i Nordsjon.
Vaster - i narheten av Oban
Norrut - Fort William
Soderut - Stanraer
Tja, i sa fall valjer jag Fort William for det ligger mitt i vastra hoglandet och har massor med haftiga berg och skona vandringar i narheten!

2) Har du någon favoritväg som du brukar köra bil, cykla eller gå?
Vagen upp till Fort William trottnar jag aldrig pa. Framforallt nar man kommer forbi Rannoch Moor (som ar ett stort ingenting) och kommer till Glencoe. Det ar sa forjordat vackert dar uppe att det gor ont! Varje gang! Kan kora mellan Kings House och Kinlochleven hur manga ganger som helst.

3) Vilket färdsätt är roligast av gång, cykel, bil, buss, tåg, båt eller flyg?
Jag alskar att vandra, men bil ar optimalt for man kan ta sig overallt, stanna nar man vill och t.o.m. sova i den.

4) Vad är roligast: Att vara på väg någonstans eller att vara på väg hem?
Att vara pa vag nagonstans.

Hm, jag vet bestamt att jag svarat pa de har fragorna forut. Pa engelska. Just ja, de ar snodda fran Friday Five. =)

Hej och hej da

Man sitter och vantar i nastan en timme, kommer in till tandlakaren, han knackar pa tanderna, fragar hur manga penicillin tabletter man har kvar och sager "ok, da ses vi pa mandag".

Sa vad var det nu jag sov oroligt over? Och vad var det jag fipplade med fingrarna av nervositet over i vantrummet?

Ah, jag kanske har borjat oroa mig for mandag redan, for jag sag att han avsatte ratt lang tid for mig da...

Bokslut 2006

Arets skamt: Chefernas lyckade Aprilskamt.
Arets det-gick-inte-riktigt-som-vi-tankt-oss: Fotbolls VM.
Arets det gick - antligen: Herrarnas OS-guld i hockey.
Arets det-gick-over-all-forvantan: Damernas OS-silver i hockey.
Arets anonyma idrottstillstallning: OS. Storbritannien ar bra i rodel och curling sa det var val ungefar vad de tackte.

Arets sporthandelse: Commonwealth Games. Tydligen. Atminstone av mediatackningen att doma.
Arets bok: "Fight in peace" av... mig. Det borjade med en skrivarutmaning (skriv ca 20 sidor dar foljande ingredienser ingar) och slutade med en historia pa over 120 sidor. Undrar om man kan lamna in den istallet for examensuppsatsen?
Arets bocker: Sharpe-serien av Bernard Cornwell. 20 bocker rent aventyr. Det ar nog den langsta bokserie jag nagonsin fastnat for.
Arets DVD: Sharpe-serien. 14 filmer med aventyr helt i min smak. Aven om de baserades pa bockerna sa var de sapass annorlunda i innehall att det kandes som att det fanns 20 bocker och 14 filmer om samma militargang.
Arets prestation: En hojdradd vandrare och en vandrare med daligt kna tog sig over bergskedjan de 5 systrarna av Kintail. Tid? 15 timmar...
Arets Fellowship: The fellowship of the 5 Sisters. Tveklost, efter den prestationen.

Arets tanter: Jag och min kompis dagen efter vandringen. Det tog femton minuter att rulla ur sangen och varje gang vi skulle in och ut ur bilen var det aj, aj, aj...

Arets CD: Arets CD ar nog just CD:n. Aldrig har jag kopt sa manga som i ar och samtliga ar sa bra att de snurrar nonstop. The Killers, The Fratellis, The Kooks, Razorlight, The Feeling, Keane, Snow Patrol...
Arets reklam: Sony Bravia. Forst sag vi studsbollar flyga nerfor en gata i San Fransisco, sedan sag vi ett bostadsomrade i Glasgow fullkomligt explodera i farg. Och inget var trickfilmat!
Arets radioreklam: O2. Det ar harligt att vakna upp med Sean Bean.
Arets tupp: Irn Bru-tuppen. "Wakey, wakey!!!"

Arets hunk: Gerard Butler i kilt.
Arets overreaktion: De nya reglerna for handbagage pa flyget. Kommer inte gora det minsta skillnad om nagon bestamt sig for att spranga ett plan.
Arets upptackt 1: Min Sony Ericsson Z600 har gratis uppkoppling till Google. Det innebar att jag kan lasa av mailen gratis och... det basta av allt... jag kan gora sokningar pa bilder och darmed ar alla lackra man bara ett par klick borta. Narhelst jag onskar!
Arets karleksdebut: I Januari sag jag Lady Chatterley och for forsta gangen gillade jag vad jag sag. (Romantiskt dravel har annars trakat ut mig.) Sex manader senare gjorde jag erotisk skrivdebut. Visst har det funnits karlek i berattelser jag skrivit, men fram tills i somras hade jag aldrig skrivit en regelratt sexscen. Det gick!
Arets upptackt 3: YouTube. Sent omsider upptackte aven jag denna guldgruva och nu kan jag inte slita mig.
Arets sol & bad-resemal: Stockholm, Sverige. Forstar inte allt snack om varmaste sommaren hittills, den var likadan har uppe i Skottland som alla andra somrar tycker jag.
Arets aha-upplevelse: Sagan om Ringen. Efter att ha tagit sig igenom DVD-boxen, den forlangda versionen, sa forstod jag antligen vad det hela handlade om!
Arets missforstadda komiker: Jag. Tank att en bildtext-tavling kunde skapa sadant rabalder.
Arets David och Goliat-seger: Efter sex manaders tjafs med banken rackte det med ett valformulerat brev till juridiska avdelningen for att jag skulle fa oppna ett bankkonto i mitt eget namn. Hurra.
Arets gamekeeper: Oliver Mellors. ------------------------->
Arets nederlag: Kampen for att fa ratt lon. Vet inte vad som svider varst, den ekonomiska forlusten eller att jag dukade under for mina egna principer.
Arets gra har: Mitt!
Arets nara ogat: Forst akte jag fast for fortkorning, sedan lades fallet ner... Puh.

Arets slott: Dunstaffnage strax norr om Oban. Satte fantasin i spinn pa alla fronter!
Arets trekant: Caerlaverock Castle soder om Dumfries. Ett charmigt trekantigt slott komplett med vindbrygga och vallgrav. Coooolt.
Arets besvikelse: Henrik Larsson gar till F***ing Man United!
Arets Flatmate: Mia! I Oktober flyttade hon over. Svenskkolonin vaxer.

Arets avslutade kapitel: Publikvarderiet. I en annan organisation kanske, men i den militariskt styrda stororganisationen var det inget kul langre. Efter nastan tio ar som guljacka har jag nu borjat betala - och se matcherna - igen.

Arets systrar: Joanna, Fiona och Eileen Fraser. 3 forfattare, 3 systrar, 3 vinklar och mycket lite samarbete. Det blev en spannande historia!

Arets uppsats: Fortfarade inte min. Och nu borjar tiden rinna ut. Suck... jag ska...

Arets deja vu: Nyarsafton installt - igen. Det ar tydligt att Jenny, Mia och jag inte ska fa fira Hogmanay tillsammans!

Arets vinter: 12 Mars. Hela dagen. Sedan smalte snon bort.

Arets huvudvark: Bihaleinflammation och skarp huvudvark under hela November. Aj.

Arets ar-du-fortfarande-kvar: Jobbet. Jag sager till nar jag hittar nagot jag verkligen vill gora istallet. De tjansterna verkar inte utannonseras... Naval, nasta arsbokslut har jag en ny jobbtitel. Jag lovar.

Shit, avgav jag ett nyarslofte nu?

Fredagsfyran om jobb

1) Vad har du för jobb/yrke/sysselsättning?
"Tele-admin assistant" star det i kontraktet.

2) Vad är bäst och sämst med det?
Bast - roliga arbetskollegor samt bra arbetstider (ingen overtid, telefonerna stanger kl 5)
Samst - fastlast vid den %$&^ telefonen, alldeles for inflexibel organisation.

3) Var det vad du ville bli när du var liten (om inte: vad ville du då bli)?
Du skojar. Jag ville bli polis, forfattare eller skadespelare. Forvisso agerar jag hela dagarna, men det var kanske inte sa har jag tankt mig det...

4) Finns det något du inte skulle kunna göra för att få ditt drömjobb och i så fall vad?
Det ar mycket jag inte skulle gora; ata hundbajs, ligga med chefen, doda nagon... Herregud, jag har val sjalvrespekt!

Tandlakarbesok i Skottland: Hjalp, jag ar forgiftad!

Jag vet att man ska ga till tanplagaren varje ar, men jag hatar verkligen det dar elaka slaktet sa jag kor med regelbunden 5-arskontroll. Mitt senaste besok var 2002 sa det var val dags att ta ett djupt andetag och ta tag i saken i ar.

Saken tog tag i mig forst.

I helgen borjade en tand spanna och varka och pa mandagen var smartan sa pataglig att jag var tvungen att jaga ratt pa en tandplagare dar jag kunde skriva in mig. Nagot jag naturligtvis skjutit upp. Dumt gjort med tanke pa att Skottland har tandlakarbrist och redan fore tandvardsreformen for nagra ar sedan sa var det svart att signa upp sig hos en NHS-tandlakare (las "tandlakare kopplad till Folktandvarden"). Efter reformen overgick manga tandlakare till att bli privata och efter att NHS-priserna andrades i April 2006 (de sanktes, fast ar anda inte lika laga som i England!) overgick an fler tandlakare till att bli privata och darmed blev det annu svarare att kunna signa upp sig hos en kopplad till NHS. Skillnaden ar som i Sverige; de privata kan kosta vad som helst, de kopplade till NHS foljer en fast tariff.

Sa, koer pa flera kvarter nar en tandlakare annonserar att han tar emot NHS-patienter igen ar inte ovanligt, likasa att folk tvingas ta en privat tandlakare for att det inte finns nagon NHS-are att tillga och aven att folk gar utan tandlakare alls for att det inte finns nagon dar de bor. Jag var beredd pa det varsta... Men jag hade tur, pa tredje forsoket hittade jag en tandplagare ett kvarter ifran mig som dels antog nya NHS-patienter och dels hade en tid idag torsdag.

Precis som med, typ, vardcentralen sa sag tandlakarmottagningen ut att ligga i nagons privata bostad. Samma byggnad, samma planlosning. En tandlakare stod pa kna vid byran i hallen och pratade i telefon och jag blev visad fran hallen in i vardagsrummet, komplett med heltackningsmatta och oppen spis, som gjorts om till vantrum. Jag fick fem minuter pa mig att fundera pa MRSA och annat som kunde uppsta nar mottagningen inte framstod som lika kliniskt ren som folktandvarden i Sollentuna.

Undersokningsrummet hade tack och lov linoleummatta och luktade konstigt. D.v.s. precis som det ska hos tandlakaren. Dessutom bar de anstallda "sjukhusklader", till skillnad mot pa vardcentralen. Tandlakaren, en pratglad herre som gillade Henrik Larson (surprise...), oppnade munnen, petade runt och lokaliserade sedan tva detaljer som jag inte hunnit namna for honom. Dels menade han att visdomstanden som ar pa vag upp inte kommer att komma upp for den ar klamd. Detta forutspadde tandlakaren redan nar jag var 18, men att den har snubben kunde se det direkt imponerade lite pa mig. Sedan lokaliserade han direkt tanden jag har ont i.

Da kom dagens twist. Jag forvantade mig hal i tanden eller mojligtvis en lossad lagning. Aven om tandis maste vanta pa rontgenplaten for att vara saker sa trodde han att jag hade "abcess". Ok, jag har ingen aning om vad det heter pa svenska, men det lat inget kul pa engelska. Det verkar vara en inflammation inne i tanden, en forgiftning av tanden. I basta fall verkade den kunna atgardas med rotfyllning(!) i varsta fall gar inte tanden att radda utan den maste dras ut(!!) och om det inte atgardas i tid kunde det tydligen spridas och ta dod pa mig(!!!). (Nagra fragor och svar.)

Hur ska jag kunna sova nu?

Tandis gav mig penicillin och en ny tid pa tisdag. Fragan ar vilket gift han skrev ut at mig for bade han och kvinnan pa apoteket poangterade att jag skulle ta tabletterna i samband med mat och "massor av vatten" samt att jag absolut inte fick dricka alkohol.

"Kom ihag det," paminde kvinnan en sista gang innan jag gick, "ingen alkohol."

Det positiva i elandet var att tandlakarbesoket var gratis och som vanligt betalar jag £6.65 for receptbelagd medicin. Jag forstar fortfarande inte hur de finansierar sjukvarden, men vi far val se vilka priser de tar pa tisdag... har jag forstatt tariffen ratt dock sa betalar inte patienten mer an ca £390-400 totalt for en behandling sa, det blir i alla fall ingen tiotusenkronors affar, vilket jag har hort att det kan bli i Sverige. :-)

Tips: Om du flyttar till Skottland, skriv in dig hos en tandlakare snarast mojligt sa att du vet att du far en!

Jag tror att jag fatt ovantat besok - av Karius och Baktus

Jag vet inte om det ar det jag har for jag har aldrig haft det forut men... jag tror att jag har tandvark.

Det spanner i en tand och da och da blommar det ut i molande vark som med jamna mellanrum slar ut i ren smarta. Jag kan inte dricka varmt utan att det gor sa ont att jag vill dra ut nagot och nu nar jag brottas med middagen tror jag allt att jag har samma problem med varm mat. Men det verkar inte rimligt, tycker jag, att en tand pa hogra sidan ska varka nar jag tuggar pa den vanstra!

Ar det tandvark?

Typiskt.... da maste jag ta tag i saken och skriva upp mig hos en tandplagare.... de ar sakert ett lika elakt slakte i det har landet.... Och sedan maste jag ga pa mina regelbundna 5-arskontroller... det har brukat vara da tortyrledaren hittat nagon liten prick som jag inte kant av men som de vill fylla igen med plast. Jag hoppas de har plast i det har landet for jag vagrar trycka in amalgam.

Jag tanker inte saga att det gor ont, for onda tander ska inte uppmuntras, men.... aaaaj!

Betona Ny i nyinspelning, tack!

Haromdagen diskuterades det film och nagon tog upp Liftaren som snart har premiar. Ja, premiar. Den ar ny. Nej, det ar inte den med Rutger Hauer. Det ar den med Sean Bean.

Och det var da Sucken kom.

"Ah nej, inte annu en remake! Jag hatar remakes!"

Jag var nastan bojd att halla med, men jag har funderat over det har med nyinspelningar ett tag nu och nagonstans maste jag anda forsvara dem. Nar det galler "performing art" sa maste det val nastan bara vara i filmkretsar som nyinspelningar ses med sadan enorm aversion. Jag hor aldrig nagon sucka:

"Oh nej, inte annu en remake av Hamlet/Carmen/Svansjon!"

Vad ar egentligen skillnaden?

Efter lite mer grunnande tror jag att jag har funnit vad jag personligen inte gillar med nyinspelningar av filmer. Man gor inget nytt, man forsoker oftast bara gora en modern kopia av den tidigare versionen.

Ta bara Miraklet pa 34:e gatan, Alfie, All the king's men, The Amityville Horror och The Italian Job. Spela dem bredvid varandra och du har battre farger i den moderna versionen men i princip allt annat ar likadant och fragan ar om inte sjalen finns kvar i den tidiga versionen...

Kanske skulle det bli annorlunda om filmmakarna vagade gora som teaterfolket gjort i alla tider; utga ifran manus, skala bort resten och gora en egen produktion! Jag har sett ungefar 10 olika versioner av Hamlet - ingen av dem har varit den andre lik, vare sig pa film eller pa teater. Storyn ar densamma, men produktionen (miljon, tidsaldern, personligheterna, stamningen, till och med genren) ar ny och frasch varje gang. Skillnaden i genre var pataglig i de tva versionerna jag sett av Christopher Marlowes Edward II; pjasen var en hjartlig feel-good-komedi medan filmen var ett morkt, seriost drama. Bada hade samma manus, replik for replik.

Nar nagon satter upp en pjas, opera eller balett hor man aldrig "vi har forsokt behalla sa mycket som mojligt fran originalet". Teaterfolk kanner ingen aganderatt till en pjas eller en karaktar. Det ar nog dar skillnaden ligger, det ar dar problemet med "irriterande nyinspelningar" kommer in. Jag erkanner, jag har svart att se nagon annan an Harrison Ford som Indiana Jones och Christopher Reeves ar Stalmannen for mig - men det ar sadana som mig som ska utmanas! At skogen med original och hoga hastar!

Jag vill se en nyinspelning av "Gudfadern" med Jack Nicholson som Don Corleone. Jag vill se Ben Affleck som Indiana Jones. Jag vill se "A Clockwork Orange" utspela sig i Stockholm. Och jag vill se nyinspelningen av "Liftaren" for, trots allt, jag tror att de i alla fall har prickat ratt i rollbesattningen av John Ryder...

Fredagsfyran om Bloggande

1) Brukar du svara på Fredagsfyran?
I de allra flesta fall - ja. Nar amnet ar osedvanligt trist, ur min synvinkel, sa tar jag mig friheten att hoppa over. Men for det mesta kan jag allt klamma fram en asikt...
2) Brukar du delta i “bloggstafetter”?
Det skulle vara skitkul, men de ganger jag velat hoppa pa taget har listan varit full och nu har jag inte mojlighet att sitta uppkopplad lika intensivt sa jag har nog inte hangt med tillrackligt i bloggvarlden...
3) Brukar du svara på och sända vidare bloggutmaningar?
Oj, NU inser jag hur illa stallt det ar med surfandet! Kande inte ens till det! Men jag ar enkatoman sa rakar jag pa det sa kommer jag definitivt svara och skicka vidare.
4) Vad anser du om dessa företeelser inom bloggosfären?
Som sagt, jag an enkatoman.... Ibland kan det handla om lite val mycket naveskaderi, men for det mesta ar det ett lattsamt satt att vadra asikter och funderingar.

Babyrevolt!

Basta nyheten fran dagens Metro:

Foraldrarna ar helhjartade Rangerssupporters och deras bebis har inte mindre an tva Rangerstrojor med sitt namn pa. Babyns forsta ord?
- Celtic!

Lysande!

Jag tror bestamt min egen pappa var mer lyckosam; han sag till att jag kunde skandera "Heja Djurgarn, heja Djurgarn, AIK - usch" innan jag ens kunna saga mamma ordentligt...

Rattsfilosofi med Duffman

Det borjade med att nagon tog med en stor burk choklad till jobbet - och slutade med ett slags rattsfilosofisk diskussion mellan mig och Duffman. Jag trodde nagon skamtade med mig Aprillo nar han berattade att han jobbat som polis. Duffman? Polis?? Tar de in vad som helst i karen???


Nar jag aterhamtat mig fran shocken var det ratt uppfriskande att diskutera amnet "Misstanke kontra lagen". (Det hela borjade med att han misstankte att mitt erbjudande om att springa arenden till bordet dar chokladen stod inte var sa oskyldigt som jag lat paskina...) Duffmans utgangspunkt var att misstanken ar en del av lagen/ratten, medan jag menade att den triggade appliceringen av lagen men att lagen sedan fungerade som ett slags forsakran om att avgorandet inte baserades pa blotta misstanken utan pa bevisad fakta.

Det spelar egentligen ingen roll var diskussionen slutade, for det var bara kul att fa anvanda den delen av hjarnan en stund. Sedan kunde jag ga tillbaka och undra hur sjutton den manniskan klarat att jobba som polis. Jag trodde att man atminstone var tvungen att ha atta av tio hastar hemma i stallet for att joina... Och nar jag val accepterat hans forvanande forflutna sa fick jag pa den enkla fragan "var jobbade du" veta att han blivit skjuten tre ganger, knivhuggen tva och misshandlad "omkring" tre ganger. Vet inte om han ville att jag skulle bli imponerad... men for sakerhets skull, pa det langa och uttommande mailet svarade jag:
"Wow. Jag forstar att du bytte karriar och kom till oss istallet. Jag menar, vem fan vill jobba i Saltcoats."

Nyar installt - igen...

Far man en utmarkelse eller nagot om man kopt biljetter till blott 2 skotska Hogmanayfiranden nagonsin och lyckats pricka in de enda 2 installda Hogmanayfirandena nagonsin?

2004 dansade vi runt med tiotusentals manniskor pa Edinburghs gator, folk som vagrade ga hem nar festligheterna blev installda bara nagon timma fore tolvslaget.

2006 borjade vi festa redan kl 4 pa eftermiddagen for att hinna till George Square och se Fratellis kl 8. Precis nar maten stallts fram pa bordet och forsta drinken var serverad sa annonserade radion att Hogmanay i Glasgow var installt.

Sa dar ja.

Men det ar val ingen vits att lipa for spilld champagne sa vi partade till nagon gang efter tio innan vi beslot att dra in till city och ga pa nagon klubb. I arlighetens namn var jag tveksam till om vi skulle komma in nagonstans sa sent pa kvallen, men a andra sidan ar min (enda) erfarenhet av nyarsfirande i Glasgow att stan ar full av festande folk i vilket fall.

Eller hur.

Stan var dod. Manniskorna hade blast bort med stormen som stallt in firandet till att borja med. Utestallerna var halvtomma och dansgolven heltomma. Vi tog en drink pa Edwards och diggade 80-talsmusik medan vi spanade pa baren och puben tvars over gatan for att jamfora och se vilket stalle som verkade minst dott infor tolvslaget.

Vi hamnade pa The Maltman, en pub med en medelalder pa ca 60 ar. Dar var det roj! Och de partade uteslutande till ABBA....

Naval, tolvslaget kom (aven om de verkade dingdanga klockor ca tre minuter for tidigt) och efter en kort Auld Lang Syne exploderade stallet till (I'm gonna walk) 500 miles - Skottlands inofficiella nationalsang banne mig. Strax efterat drog vi vidare i hopp om att hitta nagon i var egen alder att ragga pa. Tja, sa dar efter midnatt var vi inte sugna pa att betala intrade sa det slutade med hemgang och samtliga var nog i sang fore klockan tva.

Bisarrt, men inte alls misslyckat. Naval, nu vet vi att det blir installt vartannat ar (eh...) sa nasta ar blir det val roj har i Skottland i vilket fall!