När vi tänder första ljuset...

Stod vid busshållsplatsen idag vid halv elva tiden och såg människor vallfärda upp emot vår extremt fula träkyrka i Edsberg. (Kommer ni ihåg Rubicks kub? Så ser den ut.) Föräldrar och morföräldrar, alla med barn antingen i famnen eller skuttandes tio meter framför. Alla försvann in i kyrkan.

Det ville jag också göra! Det är något magiskt med 1:a advent. Barnkörer som sjunger Hosianna och Nu tändas 1000 juleljus. Präster som talar om ljusets högtid och läser någon av de mer barnvänliga, och spännande, bibeltexterna. Kaffe med lussebulle och pepparkaka efteråt. Och sedan har liksom julen börjat. 1:a advent är som OS-invigningen - fast mycket mysigare. Åtminstone var det det sist jag var på en adventsgudstjänst, på den tiden det var jag som sjöng om 1000 juleljus. Jag vill tro att det är likadant fortfarande.

Fast jag kunde inte utforska det i år heller. Med en suck steg jag på bussen och åkte till jobbet. Hur kommer det sig att jag ALLTID jobbar någonstans på 1:a advent??? Nästa år överväger jag att ta ut en semesterdag.

Vad i...

Det är inte ofta jag blir arg, men barnmisshandel gör mig riktigt jävla förbannad. Det är när jag läser artiklar som den här som jag minns varför jag från början ville läsa juridik. Jag hoppas verkligen flickorna får all hjälp och stöd de behöver. Jag hoppas de kan få det inte bara från det sociala (som som vanligt har alldeles för lite resurser) utan även från släkt, i förhoppning att föräldrarnas brister i empati och sunda värderingar inte är ett släktdrag. Familjen har en lång väg att vandra, men hade inte föräldrarna "åkt dit" hade man inte kunnat ge den hjälp man nu kan ge - åt alla parter. Föräldrarna själva verkar inte förstå det felaktiga i deras behandling av sina barn, vilket för mig är helt ofattbart. Det är tydligt att vi andra, det s.k. samhället, ibland måste lägga oss i och tvinga folk att se hur illa de gör andra människor. Eller i vart fall försöka få dem att se.

Därför gillar jag den lagstiftning vi har emot barnaga. Det är liksom inget snack om saken. Det finns inga ursäkter, gränsfall och glidande skalor. Det finns inget som heter "min rätt som förälder" eller "måttlig tillrättavisning". En misshandel är en misshandel oavsett om offret är mannen på krogen som stirrat på dig eller ditt eget barn som inte äter upp potatisen. En rättighet är ingen rättighet om det går ut över en annan människa. Den enda rättighet som finns är att slippa bli skadad, kränkt och utnyttjad.

I ett fall som detta kan föräldrarna därför inte slingra sig på juridiska teknikaliteter. Man skulle ju annars kunna tänka sig att järnrör och tång ses som misshandel medan smisket och örfilarna stannar inom ramen för vad som är "vanlig aga", så sammanlagt skulle omfattningen av misshandeln vara mycket lägre och inte ge ett så klart utfall som nu, kanske t o m stanna vid villkorlig dom - vilket i praktiken betyder att allt skulle fortsätta som vanligt. Med största sannolikhet. (En slutsats man kan dra om man så bara har viss insikt i hur sådana här mönster fungerar.)

Jordens största kram vill jag ge alla som fortfarande lever som dessa flickor. Lyckas jag rädda bara en självkänsla när jag är färdigutbildad så har mitt CSN-lån betalat sig. Och nu har jag fått tändvätskan inför sista terminen!

Fredagsfyran

He, he, det här var ju ett passande ämne för mig... tur att man kan sin katekes dårå. ;-) (Har länk till sidan i menyn till höger)

1. Vilken/ vilka av dödssynderna begår du regelbundet?
Hm... hur var det nu Brad Pitt jagade runt i Seven? Frosseri - jajamän, varje gång jag har godis! :-) Lättja - om jag bara kunde slappa mer... Girighet - njae, nä, jag tror faktiskt inte det. Inte 'regelbundet'. Vrede - OJ, det skulle jag behöva visa mer! Varför är det en synd att visa känslor? Eller ska man vara "lagom" arg..? Högmod - alltså, jag är inte säker på att jag tycker det är jättedåligt att tro man är bra på nåt man inte är bra på. Om man inte själv tror på sig själv hur ska man då bli bättre?!? Fast å andra sidan... alla Robinson/Farmen-tjommar som tror att de är världsstjärnor - DET är kanske högmod... Lusta - en synd?!?! Välkommen till medeltiden. Japp, är jätteskyldig på den punkten. Avund - Jag går ju inte runt och är avis på människor hit och dit. Näpp. Får nog säga Lusta och Frosseri på denna fråga dårå.
2. Vilka av Tio Guds bud har du svårt att följa?
Öh, typ alla utom två.... Allvarligt, är inte det här urexemplet på obsoleta regler?
"Inga andra gudar hava jämte mig" - nån som INTE haft en idol som liten?
"Icke missbruka herren Guds namn" - Herregud...
"Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den" - Shiftjobb på ICA någon?
"Hedra din fader och din moder" - avsett vilka svin de är?
"Du skall icke dräpa" - Ok då. Det köper jag. Synd att "meddelaren" är sådan hycklare bara... Räknat Guds offer i Bibeln någon?
"Du skall icke begå äktenskapsbrott - kan jag hålla med om, men jag har en känsla av att vi tänker på olika orsaker här...
"Du skall inte stjäla" - Ok, köper det också. Även om jag hävdar att det var en löneförmån...
"Icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa" - lite taskigt kanske, men som grundläggande budord???
"Du skall icke hava begärelse till din nästas hus" - eh, jooo, jag vill visst hellre ha tvåan vid Skanstull än min etta i Sollentuna!
"Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru [...] eller annat som tillhör honom" - Äger hustru?!? Äger inte hus? Känns ju jättefint det här. Ska det här verkligen vara två olika bud förresten? Men visst hänger det här ihop med avund. Slöseri med energi att tråna efter grannens Merca kanske...
3. Är du stolt innehavare av någon kardinaldygd?
Klokhet - check, Tapperhet - ibland så, Rättvisa - check, Måtta - lagom är trist.
4. Tycker du det finns ett behov av dödssynder, Tio Guds Bud och kardinaldygder i dagens sekulariserade samhälle?
Jag tror redan ni gissat mitt svar. Sunt förnuft och hänsyn så klarar man sig långt. Det enda jag faktiskt tycker är bra uttryckt i bibeln, något jag själv använder som rättesnöre, är Gyllene Regeln: "Allt vad du vill att andra ska göra mot dig ska du också göra mot dem." Amen. Liksom.

Master & Commander: Från min sida av salongen

Vad olika man kan uppfatta en sak. Jag har sett fram emot Master & Commander i över ett halvår, eller egentligen i sisådär tio år. Det produceras inte sjöslagsfilmer varje dag precis och jag älskar dem! Träffade en bekant i måndags som varit på förhandsvisning. Hon rynkade på näsan och sa att den inte var ett dugg bra.

"De var på en båt precis hela tiden (check), det var bara män i hela filmen (check), så det fanns inte en endaste liten romans (check) och det 'bommade' hela tiden och då menar jag inte i sängen utan kanoner (dubbelcheck) så den var skittrist." Che... nää, tvärtom, den låter precis som en sådan film ska vara, precis så som jag vill ha det!

Så igår var jag ju tvungen att klämma in mig med en salong full av killar och tre tjejer för att kolla på slaget. Trots att Russel Crowe är med... Eller kolla var väl fel ord, stolen skakade och hela rummet mullrade så det kändes som om man satt mitt i smeten på halvdäck! Jag var tacksam för textningen faktiskt, för de hade bemödat sig med att snacka sjötermer i parti och minut och visserligen visste jag inte vad hälften betydde på svenska heller, men det hade varit sju sjöresor värre på engelska. Det enda som störde mig var att någon vid åtminstone tre tillfällen uttryckte ett "fucking" nånting. 1) Jag tror inte de uttryckte sig på det viset 1805 2) Jag tror inte ens ordet var uppfunnet då! Just i den här filmen hade alla bloddy och damn passat mycket bättre.

(Se gästboken för tillägg vad gäller detta!)

Annars var det precis så härligt som jag trott med kanoner och bataljer i två timmar, även om det till min lilla besvikelse bara var närkamp vid ett tillfälle. Och inte en ursäkt till romantisk sidohistoria - YES!

Jag hatar när man så uppenbart försöker plutta in vartenda koncept i en film för att göra den bred och säljande. Det finns alldeles för många malplacerade kärlekshistorier på vita duken. Tack och lov inte här. Däremot lyckades man plutta in den moderna filmsjukan - lämna slutet öppet för en uppföljare... SUCK!!!

Jag hade en liten förhoppning om det faktum att en australiensare (Peter Weir) gör en film om engelska flottan. Troligen skulle vi slippa dessa pinsamma, patetiska "proud to be american"-tal amerikanerna får oss att så generat vrida oss till i sina filmer. Sorry. Att en gång försöka sig på ett Henry V -wannabee tal är en sak, men alla kunde se att Russel själv tvekade inför sin egen övertygelse så att låta karln misslyckas att övertyga oss tre gånger var lite väl sorgligt. Att likna skeppet vid England hade räckt, det korta modingivande talet tjänade i vart fall sitt syfte.

Mina **** för filmen i helhet ska nog räknas som *** ½ p.g.a. dessa små, men ack så irriterande, detaljer.

============================

Och nu över till något helt annat -
Mina 5 favorithästnamn (trav&race) just nu;
1) She sells sea shells (säg det efter ett par öl!)
2) Hoof hearted (säg det snabbt tre gånger!)
3) Maythehorsebewithyou (...eller så håller vi bara tummarna)
4) Nothingbuttrouble (här är en ägare som känner sin häst...)
5) Giant Green (det är inte DEN vi pratar om va...?)

Att tro eller inte tro...

"Finns Gud?" frågade professorn på föreläsningen i Allmän Rättshistoria idag och utvecklade sin teori; Guds existens är bevis för kunskapen om att han finns. Rena kunskapen om hans existens bevisar alltså att han finns. (glasklart...) Förnekar man Gud förnekar man kunskap. Att vara ateist är därför inte bra. Inte bra alls. Usch, det är vedervärdigt. (hans ord) Enligt professorn är det tveksamt om en ateist kan ha kunskap alls eftersom förnekelse av Gud är förnekelse av grunden till all kunskap.

Really...

Eller så är det tvärtom. Enligt MIN teori. Att acceptera Gud är att utestänga kunskap. Man accepterar Gud som svar på frågor ateister måste finna andra svar till. Ateister kan inte hänvisa till Guds vilja eller Guds skapelse så fort de står inför ett okänt och knepigt problem. En ateist måste fortsätta tänka och söka finna självständiga svar på sina frågor. Det är därför ateister alltid har setts som ett hot av kyrkan, eftersom de tänker själva och inte köper koncept kyrkan skapat. Ateister söker självständigt kunskap och kunskap är makt, vilket kyrkan i alla tider varit särdeles medvetna om, det är därför man genom hela historien sökt försvara och bevara sin församlings ignorans. Och detta förekommer än idag. De sekulariserade troende må ha frigjort sin hjärna, men faktum kvartstår: Att acceptera Gud är att göra det lätt för sig!

Och till detta kan man ju tillägga att frågan är om vissa saker ens ska ha ett svar. Om vi löser de stora existensiella frågorna är ju frågan vad vi har kvar att leva för. Människan är en tänkande och kunskapstörstande varelse, men den dag vi löst alla gåtor - vilken motor har mänskligheten då för sin fortsatta existens? Jag är övertygad om att meningen med livet inte är att finna meningen med livet. Men accepterar man Gud som ett mänskligt påfund för att underlätta sin egen existens så kan man åtminstone söka svaren med öppnare sinne.

Finns det mer jag inte vet att jag vet?

Stod utanför Globen i min publikvärdsväst idag och väntade på en person. Naturligtvis får man då agera informationsplank. Så, mitt bland alla entréhänvisningar, biljettfrågor och bankomatdirektiv kom en medelålders man fram och frågade: "Hur hög är Globen?". Tagen på sängen av den oväntade frågan upprepade jag för att kolla om jag hört rätt. När han konfirmerade hörde jag mig själv direkt och säkert svara: "Den är 85 meter hög."

Hur fariken visste jag det?

Jag ryckte nästan till av att höra mig själv, för det slog mig direkt att jag ju faktiskt hade rätt. Var kom den informationen ifrån, hur länge har jag haft den och var har den legat och dammat tills jag nu fick användning för den? Finns det fler triviala detaljer som samlar damm inne i mig?

DET skulle vara kul att veta.

Vardagsjuridik

Hamnade i en kort diskussion med en vakt/garderobiär på Dubliners i veckan. De har en bemannad, avgiftsbelagd garderob, men på en lapp har de så påpassligt skrivit "Vi tar inte ansvar för lösa saker". Jag påpekade för min kompis att det är bullshit. En betald garderob har ansvar för kundernas grejer. Han råkade höra det och inflikerade att det inte alls är bullshit för de tar ansvar för min jacka och väska men inte för lösa grejer i den. "Det är för att någon inte ska kunna komma och säga att han hade 10 000 spänn som nu är borta, för hur ska vi..." och så slog han ut med armarna.

Det var lång kö, mycket folk och som den halvjurist jag är ville jag ju ha något konkret att stödja mina argument på förutom det övertygande "det är visst på det här viset." Jag bytte därför bara några "du har fel, jag har rätt"-argument innan jag lät saken bero.

Men jag kunde ju inte släppa att jag tyckte hans argument var märkligt. Menar han alltså att han tar ansvar för min 50:- väska, men inte för de viktiga pappren eller 5000:- mobilen jag har inne i den? Vad är då meningen att hänga in grejerna? En ny väska kan jag ju alltid fixa, det är ju inte just den man vill få bevakad.

Och nu har jag såklart kollat upp vad jag med båda fötterna på fast mark ska upplysa honom om nästa gång. Konsumenttjänstlagen 1§ 3 punkten (mina tillägg inom parantes):
"Denna lag gäller avtal om tjänster (betald garderob) som näringsidkare i sin yrkermässiga verksamhet (krogen) utför åt konsumenter huvudsakligen för enkilt ändamål (jag) i fall då tjänsten avser förvaring av lösa saker (jacka, väska OCH dess innehåll), dock ej förvaring av levande djur." (ok, hunden behöver han ej ta ansvar för dårå)

Ifall han ändå pekar på den fina skylten så svarar jag med samma lag 3§:
"Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen."
Och det gör det inte.

Det enda jag saknar för knock out segern är det där rättsfallet där det framgick att saker som fanns i en väska verkligen var skyddat. Fast jag vill också minnas att det var en speciell tur som gick ut på att om man stoppade mössan i jackarmen så var den ej skyddad av lagen, men det var den om den låg i fickan. Kanske var det att man behövde förvara den i stängd ficka? Jag är inte 100% på det, men det ska inte vara så svårt att ta reda på. Kanske nån av er vet vilket rättsfall jag letar efter?

Nåja, huvudsaken är att folk vet att de där små brasklapparna inte är annat än slöseri med fint papper.

Uppdatering 11/01/2004:
Det finns inget svart eller vitt, utan mycket är upp till det enskilda fallet. Praxis har utformats, men det är inga bergfasta regler utan det finns massor med öppningar, allt beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. (Hm, någon mer än jag som vädrar "common law"...?) De hätska kommentarerna har därför rätt båda två. Hittills har fall avgjorts i ARN (Allmänna reklamationsnämnden), skulle någon stämma en garderob i domstol är det mycket möjligt att vi får annorlunda avgöranden. Som det ser ut nu går historien som följer;

1985: En garderob måste anslå om att de bara tar ansvar för ytterkläderna, annars tar de ansvar för allt.

Garderobsinnehavare - som inte särskilt markerat att garderoben endast tog ansvar för själva klädesplaggen - ansågs ersättningsskyldig inte bara för i garderoben förkommen kavajutan även för 'sedvanliga ting' såsom lägenhetsnycklar och körkort som förvarades i kavajen. Ersättningsskyldigheten ansågs även omfatta byte av lås i berörda lägenheter (ARN 85/R378)

1990: Garderoben kan inte bara sätta upp en skylt som säger "för inlämnade saker ansvaras ej", den är ogiltig enligt Konsumentjänstlagen 3§ eftersom den försvagar konsumentens skydd. För att friskriva sig från ansvar för vissa föremål (ex. värdesaker såsom bankkort och mobiler) måste kunden upplysas vid inlämningstillfället om att man inte tar ansvar för just dessa.

Innehavaren av bevakad garderob har inte enbart genom ett anslag ansetts kunna friskriva sig från ansvar för inlämnat gods. För att sådant ansvar skall kunna undgås måste kunden vid inlämningstillfället upplysas om att garderoben inte alls är beredd att åta sig förvaring av vissa föremål.

[...] då bolaget inte vid inlämnandet visat att det tydligt klargjorts för L att bolaget inte var berett att åta sig förvaring av de föremål som låg i väskan, fann nämnden att hennes skadeståndsyrkande skulle bifallas. (ARN 89/R3266)

1997: Ett speciellt fall som tyvärr inte ger så mycket allmän hjälp utan kan tolkas olika i olika fall. Det fanns inget anslag som sa att garderoben inte tog ansvar för värdesaker, men samtidigt så fanns inget garderobstvång. Kunden lämnade in jacka och plånbok med ca 20 kontokort och blev av med denna plånbok. Kunden ansågs ha handlat så oförsiktigt för att den lämnade in en så värdefull grej (plånboken) att den inte fick ersättning för det. Problemet är 1) det fanns inget garderobstvång, alltså vet vi inte hur ARN skulle dömt om kunderna var tvungna att lämna in kläderna (så som det är på många ställen idag), 2) det var en plånbok med ca 20 kontokort, vilka tillsammans såklart är värd massor med pengar, och ARN hänvisar också till just detta faktum i beslutet; att en samling kontokort är som att gå runt med en massa pengar. Man kan ju inte förvänta sig att en garderob ska ta ansvar för, säg, 20'000 spänn som man har i jackfickan, men vi vet inte hur de hade dömt om det var prylar av mindre värde, men ändå av värde. 3) Kunden anses ha handlat mycket oförsiktigt i just detta fall, men vi vet inte om ARN anser att det finns förvaringssätt eller omständigheter som anses som ok från kundens sida och att garderoben då har ett ansvar. 4) De tar inte bort garderobens ansvar, tvärtom påpekar de att garderoben har ett, men att kunden i just det här fallet medverkat "i så hög grad" att garderoben befriats från det.

Den som lämnat in sin jacka, innehållande en plånbok med kontokort, till förvaring i en bevakad restauranggarderob har ansetts oaktsam och därför inte berättigad tillersättning från restaurangen när plånboken försvunnit. [...] Det fanns inga skyltar som angav att garderoben inte ansvarade förvärdesaker. [...] B hängde frivilligt sin jacka i garderoben. Det förelåg inte något garderobstvång på restaurangen. [...] Det får anses vara allmänt känt att något ansvar för förvaring av värdeföremål inte kan förväntas i allmänna garderober, om inte något sådant särskilt har avtalats, och B:s förfarande att lämna plånboken finner nämnden vara högst oförsiktigt. [...] B genom sitt eget oaktsamma agerande har medverkat i så hög grad till förlusten att någon ersättning inte bör utgå trots att Restaurang K i och för sig också har ett visst förvaringsansvar. (ARN 1997-2289)

Det finns alltså för mycket om-utifall-att-kanske för att vi ska få riktig hjälp. Annat än att få det påpekat att man nu anser att en garderob inte kan förväntas ta ansvar för väldigt dyra värdesaker.

2002: Nu vänder det till garderobens fördel även i de "små" fallen. En skylt med liten text räckte för att garderoben skulle avsäga sig ansvar för värdesaker - men fortfarande måste den skylten finnas. Nycklar och ID-kort bedöms vara sådana värdesaker.

Det fanns ett anslag i bakre delen avvgarderoben, med liten text, att restaurangen inte svarade för värdesaker. [...] Det får anses vara allmänt känt att något ansvar för förvaring av värdeföremål inte kan förväntas i allmänna garderober, om något sådant inte särskilt har avtalats. [...] Med hänsyn till de stora kostnader som förlust av nycklar och ID-kort kan medföra finner nämnden att även nycklar och ID-kort skall anses vara av ett sådant värde att garderobsinnehavaren inte kan förväntas ta ansvar för dessa. (ARN 2002-4783)

2003: Nu öppnas en liten dörr igen. Vantar och mössa anses vara saker som tillhör ytterkläderna (men de måste förvaras i fickan, sticks de ner i armen anses man inte förvara dem säkert, så då får man skylla sig själv om de ramlar ner på golvet och försvinner) och dessutom är de inte smidiga att ta med in i festlokalen. Alltså har garderoben ett ansvar för dessa.

Bolag som ansvarar för bevakad garderob har inte ansetts skäligen kunna friskriva sig från ansvar för mössor och handskar som förvarats i fickorna på en inlämnad jacka. [...] Enligt vad som framkommit i ärendet finns anslag i den aktuella garderoben om att man inte ansvarar för halsdukar, handskar, mobiltelefoner eller övriga värdesaker. A kan därför inte anses berättigad till ersättning för busskortet och rikskupongerna. Vad så gäller handskarna och mössan får sådana tillhörigheter anses som naturliga tillbehör till ett ytterplagg och låter sig normalt svårligen medföras inne i en festlokal. (ARN 2003-2150)

Var vi står idag är fråga om vad som anses så svårt att ta med
sig in i lokalen att man inte kan förväntas göra det och samtidigt kan
förvänta sig att garderoben tar ett ansvar för. (innehåll i väskor?) Det
finns ännu inget avgörande i civildomstol där en kund stämt en garderob, men det är möjligt att ett sådant avgörande skulle ändra ARN's praxis. Det kan ju finnas en gräns för när en kund kanske bör överväga att gå hem med grejerna först (dator för 30'000?) samtidigt som en garderob, framförallt när det är tvång, kan behöva ta ansvar för grejer som kunden inte kan ta med till bordet men samtidigt inte "rimligtvis i den situationen" kan förväntas gå hem med. Ok, för att man kan behöva ta med mobil och plånbok - men när det inte låter sig göras, och vad gäller egentligen för grejerna i väskan? Än så länge har avörandena i ARN berott mycket på omständigheter i just det speciella fallet, och det är från dessa vi fått forma de allmänna reglerna. Enligt en civilrättsprofessor på Sthlms Univ finns dock fortfarande för många frågetecken för att man ska kunna säga exakt vad som gäller.

Vad vi dock nu vet är att lappen på Dubliners är utan verkan. De har ansvar för mina lösa saker, däremot inte för mina värdesaker. Det är en väsentlig skillnad mellan dessa två begrepp.

Fredagsfyran

1. När var du berusad senast?
26/10 när Djurgården blev Svenska Mästare i fotboll! Det är ungefär då jag dricker alls...
2. Vad dricker du helst?
Krusbärscider, Kaktus/Limecider, Grolsch & Jägermeister, Kilkenny, Caledonia 80, Fifty/fifty, vodkadrinkar i olika färger och med olika frukter.
3. Vad undviker du att dricka?
Vin. Till och med lukten är äcklig!
4. Hur botas en bakfylla bäst?
En skön soffa, stora glas mjölk, chips & cola och fotboll på tv. Tecknad film går också bra.

Homosexuella idrottare finns. Så länge de är kvinnor.

Den löjligaste och klantigaste diskussionen som kan tas upp tog - manliga - sportskribenter upp direkt efter Sveriges VM-silver i damernas fotbolls-VM. Nu har det inte skrivits om våra damer på århundraden, så så fort medieutrymmet började fyllas med kvinnliga fotbollsspelare dök diskussionen upp. Den otroligt tröttsamma om ifall det finns lesbiska spelare i damlaget eller inte.

Bästa sättet att spä på myten att "alla damspelare är flator" är naturigtvis att ta upp diskussionen på nytt! Jag har fått möta denna tröttsamma och felaktiga fördom ända sedan jag började lira i mitten av 80-talet. Denna myt som gjorts till sanning. Och det verkar, 20 år senare, som att precis ingenting ändrats.

Förut framställdes det mer rakt som en anklagelse, och just den absurditeten att teorin lades fram som fakta gjorde att man lätt kunde skaka på huvudet och skratta åt den. Nu är det värre. Nu utger sig nämligen de - manliga - sportskribenterna för att vara på damernas sida. De inleder sina krönikor/artiklar med att det är en fånig debatt, för att sedan ägna resten av krönikan/artikeln åt att underbygga denna fåniga debatt - som de själva skapat! För vilka är det egentligen idag som över huvud taget funderar kring och diskuterar denna fråga - jo, sportjournalisterna!

Trodde kvällstidningarna och nyhetssändingarna lagt ner efter Anrells fånkrönika härom veckan, men så fick jag nya numret av Sporttidningen i brevlådan idag och därmed lever fåneriet vidare minst en månad.

Det är ett hån att bygga sina krönikor kring att det inte spelar någon roll ifall någon är öppet homosexuell och att ingen skulle bry sig om det var så. För vore det så skulle de inte skriva en massa kränikor om det! Pinsamt nog fortsätter de - manliga - skribenterna att uppmana damer att komma ut ur garderoben. "Kom ut, kära ni, vi vill er inget ont, vi vill bara göra det lättare för er genom att offentliggöra att ni finns och ta bort udden av det. Det är bäst för både idrotten, den homosexuella rörelsen och samhället i stort."

BULLSHIT! Vill ni ta udden av det och verkligen skapa en förändring i attityden till homosexuella idrottare ska ni först och främst, enbart och exklusivt inrikta er på de manliga fotbolls- och hockeyspelarna! DÄR kan vi tala om ett tabu som bör tas udden av!

Alla känner redan till ATT det förekommer homosexuella, kvinnliga idrottare. Däremot sitter locket väldigt hårt på vad gäller de manliga. DET är löjligt, för det finns homosexuella, manliga elitidrottare. Förutom att det rent logiskt av 14 X 25 hockeyspelare i Elitserien borde finnas minst en bög så vet både lagkamrater, journalister och fler supportrar än jag att det verkligen är så. Men ingen talar om det. Av det kan man bara dra två slutsatser; antingen är det så accepterat att det inte finns anledning, eller så är det så oaccepterat att ingen vågar ta första steget. Tyvärr finns det stark anledning att tro på det sistnämnda.

Jag skulle kunna namnge både elitfotbollsspelare och elithockeyspelare som jag med säkerhet vet är homosexuella, men det tänker jag inte göra. Att komma ut är ett beslut varje individ själv måste ta så jag kan bara uppmana spelarna själva - "Kom ut, kära ni, vi vill er inget ont, vi vill bara göra det lättare för er genom att offentliggöra att ni finns och ta bort udden av det. Det är bäst för både idrotten, den homosexuella rörelsen och samhället i stort."

Sankta Lucia

Dags att välja Årets Lucia. I Stockholm City-tidningen kan man kolla in Stockholms kandidater och lägga sin röst. Nio söta flickor finns att välja på.

Lucia är ljusets drottning, ämnad att vara frontfigur i ett ljusets högtid. Denna högtid har anor redan från vikingatiden faktiskt. De gamla bönderna gillade så klart inte mörkret, inte enbart p.g.a. avbrott i jordbruk utan man var lite allmänt mörkrädd på den tiden. Så vid ett tillfälle under den mörkaste tiden på året (ungefär i mitten av December) firade och hyllade man ljuset i tron att det skulle påskynda dess återkomst. (Solbullar, dvs lussekatter, härrör t ex från detta) Av någon anledning (som ingen gett mig en bra förklaring på) kopplades det sicilianska helgonet St. Lucia till denna högtid och Lucia-personen tillkom till ljus-festligheterna. Följdaktigen var Lucia en kvinna med långt, ljust hår, ljusa kläder och med ljuskrona på huvudet.

Så vad gör brunetterna i startuppställningen?

Må vara att denna omröstning idag ses som en förtäckt skönhetstävling, och att arrangörer vill visa modern och politisk korrekthet, men Lucia är en ljushyad flicka med långt, ljust hår. Inget annat. Inte mörkhyad, inte man, inte korthårig, inte brunett. Detta är varken estetiskt, etiskt eller etniskt diskriminerande. Det är helt enkelt så en Lucia ser ut. På samma sätt som att elfer är små och inte 1.95 m och jultomten är stor, rund och skäggig och inte en nyrakad, vältränad 22-åring. De är inga "ideal" ur någon som helst synpunkt (när blev dvärgar och tjocksmockar ett ideal?), därför bör vi heller inte blanda in dem i vår vardagliga strävan efter jämställdhet i samhället. Någonstans måste vi kunna skilja på "på låtsas och på riktigt"!

Själv tänker jag rösta på nr 9.

Skinnarmo knallar efter Shackleton

Ola Skinnarmo, den största svenska dåren nu när Göran Kropp sökt sig till nya äventyr, är nere i Antarktis och fryser. (Läs mer här och en notis här)Expeditionen heter "I Shackletons fotspår" och går ut på att Skinnarmo ska göra samma resa som Shackleton gjorde 1915-1916. Varför i hela fridens namn då?

Ernest Shackleton var en brittisk dåre (på samma sätt som Skinnarmo och Kropp - upptäcksresande kallas de visst) som härjade runt i början på 1900-talet. Hans dröm var att korsa antarktis, vilket aldrig hade gjorts förr. D.v.s. ingen hade sett vitsen med att traska över det där massiva isflaket och frysa häcken av sig förut. Utom Shackleton och norrmannen Amundsen. De tävlade nästan om bedriften.

Shackleton tog sig ner till Antarktis med ett träskepp och ett tjugotal mannar. Eftersom pingviner knappt bits fanns bara en fara - isen. Och denna svalde skeppet med mast och skrov på vintern och strandsatte därmed hela den masochistiska expeditionen. Helt plötsligt var korsandet av antarktis helt ointressant. Den största utmaningen, och enda målet, var att överleva. Detta var 1916, de hade alltså varken GoreTex-super-ultra-aerocomfortable-helly-hansen-kläder, sjyssta värmetält, polar-sovsäckar eller satellitradio.

Men de hade livbåtarna från skeppet. Med dem började man ta sig över ismassorna. De nådde öppet hav till slut och paddlade vidare med hjälp av dåtidens kompass, en erfaren sjökapten och en envis Shackleton. Tanken var att i jollarna nå en jaktstation på en viss ö, där man kunde telegrafera hem till England och be om undsättning. Dit nådde man inte. Vädret och kylan hjälptes åt att mörbulta både mannar och eka. Största gänget lämnades på ett ställe, lite senare var resten tvungna att ge upp på en annans strand. Kvar var Shackleton och två gubbar - de som kunde stå upprätt, mer eller mindre. Dessa gav sig av till fots över en stor ö med berg som skulle få The Cuillin's på Isle of Skye att framstå som mysiga småkullar.

Shackleton och hans två polare nådde norrmännen på jaktstationen och sent om sider kunde man hämta upp alla man varit tvungna att lämna längs vägen. Man lyckades inte med uppdraget, att korsa Antarktis, men köldskadade och lättade kom varenda gubbe hem till Storbritannien igen.

Norrmannen korsade sedan isflaket några år senare.

Så, vad är nu vitsen med denna upprepning? Hade det varit en lyckad expedition Skinnarmo var ute efter borde han ha knallat efter Amundsen. Var det Shackletons prestation att leda sitt manskap i säkerhet så borde väl Skinnarmo i rättvisans namn inte åka i sina superdupermoderna kläder och med sin ultahypermoderna utrustning utan huttra runt under samma förutsättningar som Shackleton, fast kanske med en säkerhetsbåt inom räckhåll... Eller kan det helt enkelt bara vara så att Skinnarmo, liksom en helt vanlig pojke, bara vill gå där hans idol har gått?

Vi som INTE vill frysa häcken av oss kan läsa mer om Shackletons (misslyckade) Antarktis-äventyr här, eller skaffa information på ett mycket roligare sätt genom att titta på BBC's tv-film från 2002, med det logiska namnet "Shackleton". Även om 1 av de 3 timmarna mest handlar om halvt ointressanta förberedelser i England så är övriga 2 spännande och dessutom har nog aldrig Antarktis framstått som kallare. Jag frös faktiskt när jag såg den - i Juli!

F ö är det en film som borde visas på varenda konferens och chefskapsutbildning runt om i landet. Säga vad man vill, men Shackleton var en bra ledare! Åtminstone borde ett flertal av mina gamla chefer få DVD:n i julklapp...

Hoppas Ola har det bra där nere. De kan ju inte lida lika stora kval som Shackleton i alla fall. Eftersom de t.o.m. kan uppdatera en dagbok på nätet så måste de ju nuförtiden ha installerat internet i någon pingvinby...

Fredagsfyran

1. Tror du det finns intelligent liv i Universum? (Jorden inkluderad)
Japp. Också någon annanstans än på jorden - där i princip allt som andas är intelligent. På sitt sätt. Vad menas med intelligens förresten? Är det intelligent att uppfinna saker och sedan använda dem till att förstöra omgivningen eller är det intelligent att ge katten i alla andra bekymmer än att äta, sova och reproduvera? Är det intelligent att "tänka på sig själv" och försaka allt gott eller är det intelligent att strunta i de där 15 extra åren som skröplig pensionär och käka och dricka vad helst man vill? I övrigt är universum otroligt stort så visst tror jag det finns "intelligent liv" någon annanstans.
2. I vilken form tror du eventuella utomjordningar skulle uppenbara sig på vår hemplanet?
Är det fler tokar som är ute och far i rymden alltså? Nåja, livsformer kan uppenbara sig på olika sätt, men faktum är att jag tror att de inte skulle uppenbara sig alls. De är väl inte knäppa heller!? Om du beöker en främmande planet med konstiga grejer och varelser skulle du väl inte stiga fram och säga "tjena, jag heter Kurt. Hur är läget?". Man vet ju inte hur vänligt sinnade de där andra är - de kanske käkar såna som jag till frukost. Så jag tror att om de nu är intelligenta och kommer hit så smyger de och håller sig undan, inspekterar massor och åker hem när de inte vågar utmana ödet längre.
3. Vad skulle du bjuda dem på om de knackade på din dörr och var hungriga?
Jag skulle visa dem köket och hoppas att det är något av det de käkar... Gillar de dammråttor och fällda hår så kan de få käka runt i hela lägenheten. :-)
4. Vilken fras tror du att de skulle ha mest nytta av?
Två ord räcker: "Hej" och "Tack." Det finns faktiskt folk som lyckas gå igenom en hel shoppingdag med bara de orden utan att verka konstiga. Vi grymtar, hummar och mumlar så mycket att så länge man säger "hej" och "tack" lite nu och då så tror ingen att man är utlandsturist. Allt detta enligt min holländska kompis som just upptäckt detta fenomen i Stockholm.

Moral panik och andra språkfel

Jag har en lingvistik-kompis som är allergisk mot sär skrivning. Själv visste jag inte var jag stod eftersom jag misstänkte att jag inte alltid lade märke till dessa. Nu stötte jag i vart fall på ett solklart exempel - och JAG blev tokig! På föreläsningen pratade vi om moralpanik i media. Eller, moral panik. Trodde först det var ett skrivfel på OH:n. När kvinnan uttalade det som moral. panik. kröp det i kroppen. För jösse namn, det heter antingen moralpanik eller moralisk panik - vad tusan är moral panik?!? Det är som att säga animal produkt. (SÄG att ni ser skillnaden...) Dessa direkta översättningar från engelska (moral panic) låter lika välklingande i mina öron som en kniv och gaffel mot en tallrik från Kosta Boda.

På en annan föreläsning fick jag prov på hur trixig terminologin kan vara för icke insatta. En historiedoktorand pratade om fallet när (reservation för stavning) Erwin stämde Liepenstadt för förtal (ang förnekelse av förintelsen):
"Han ville inte stämma henne i USA för där ska målsägande bevisa vad som är sant så därför stämde han henne i (...) för där ska käranden stå för bevisningen."
För en jurist lät detta som Abrakadabra eftersom målsägande och kärande är samma person fast i olika typer av rättegångar (brott- respektive tvistemål). Men jag var trött och oengagerad så sent på kvällen så jag orkade inte reda ut vad människan pratade om utan log bara åt hennes självsäkra framtoning.

Vill ni få fler exempel på konstigt språk kan ni köpa boken "Stockholm United" av Patrik Asplund. Efter endast fem sidor ville till och med jag med hög toleransnivå lämna tillbaka den och kräva pengarna tillbaka. Om man inte har MVG i svenska kan man väl åtminstone låta en korrekturläsare kolla på stavning och meningsbyggander.

Årets pepparkakstest

Det är snart December och vi vet alla vad det betyder. Pepparkaksbak. Ni som inte gör degen själv kommer som vanligt stå där i kyldisken och våndas. Hur vet man vilken sort som är bäst? Skogaholm (ICA) är ett klassiskt brödmärke, Mor Annas (Hemköp) låter hemtrevligt och Annas pepparkaksdeg (ICA) är ett känt pepparkaksmärke. Men vilket av dem ÄR bäst, för mig? Vilken är den godaste degen och vilken blir de godaste pepparkakorna?

Jag har gjort testet åt er! Jag köpte samtliga tre och utförde min högst ovetenskapliga undersökning hemma i köket en kväll. Jag delade upp undersökningen i tre delar; Degens smak, Utbakning och Kakornas smak. Jag rangordnade sedan märkerna inom dessa grupper. Här är resultatet:

Degens smak
Jag åt degen både direkt från kylen, rumstempererad och med lite mjöl inknådad. En pepparkaksdeg är nästan alltid godast med lite mjöl i. Jag jämförde sedan både smak och konsistens.
1) Skogaholm - Det ska kännas som om det är lite sand i en bra deg. Sockret skall nästan knastra, fast bara nästan, när man tuggar och degen ska kännas fast och lite sträv mot gommen. Detta klarar Skogaholm perfekt. Den smakar också verkligen pepparkaka!
2) Annas Pepparkaksdeg - Klarade också "sand-testet, men smaken var lite mildare och snabbt övergången.
3) Mor Annas - Inget sand alls. Det var som att käka Play Doh. Smakade pepparkaka i rumstemperatur men ingeting när den var kyld.

Utbakning
En bra deg ska inte behöva ligga framme halva dagen utan "tina" snabbt, vara smidig att baka ut och inte gå sönder när den börjar bli tunn.
1) Skogaholm - 10 minuter på bänken och det var bara att sätta igång och baka. Kändes smidig och höll tills vi närmade oss 1-2 mm tjocklek.
2) Annas Pepparkakor - Efter 10 minuter i rumstemperatur var det inga problem att vare sig knåda eller kavla. Gick dock sönder lite tidigare än Skogaholms när den började bli tunn.
3) Mor Annas - 25 min och fortfarande hård och stel att knåda! Oacceptabelt när man är pepparkakssugen!

Kakornas smak
Man kan inte förvänta sig att de ska smaka som köpta, ens om det är samma märke som på burkarna, men de bör åtminstone smaka "Hembakat. Dvs, är de lite ljusa ska de smaka lite pepparkaksdeg, är de perfekta ska de smaka pepparkakor och är de lite mörka ska de smaka... ja, bränt.
1) Annas pepparkakor - Smakar som hembakta pepparkakor! Lite kryddiga, spröda och är de ljusa får de en förstärkt pepparkaksdegssmak.
2) Mor Annas - Lite tam i smaken, men goda när de är nybakta.
3) Skogaholm - Försvann smaken i ugnen?

Slutomdöme:
1) Annas pepparkakor - god deg, jättegoda kakor. Gäller att baka fort innan degen är slut för resultatet är också gott.
2) Skogaholm - jättegod deg, äckliga kakor. Sugen på lite deg kanske?
3) Mor Annas - Äcklig deg, tama kakor. Bra om du får gäster och måste få ut många kakor av degen.

Så där, sätt igång och baka nu. Vaddå "man ska inte äta degen"? En miljon ungar kan inte ha fel!!!

Vissa är inte snabba att fatta

Jag hörde rykten där borta i Glasgow i våras att Grekland skulle sjunga sitt bidrag i Melodifestivalen på svenska. Jag hittade ingen bekräftelse eller förklaring på det, men läste påståendet på flera ställen på internet. Blev därför lite besviken när de sjöng på sitt vanliga habblahabbla. Framförallt som jag sagt till alla mina vänner att "vänta nu ska ni få se nåt coolt". IDAG fick jag förklaringen på ryktena! Hittade en länk på Aftonbladets sida - det var ju ett skämt! En oerhört intelligent och kul översättning. Kolla gärna in själva! Fast ni kände säkert redan till det...

Det är ju faktiskt lätt att höra fel och få sin egen tolkning av sånger. T ex min egen tolkning av Sean Pauls "Get busy". De första fem-tio gångerna var jag övertygad om att han sjöng "Pizza, go-cart, turn me on" när det var "It's all good"... Och i en sång från Bodyguard trodde jag Whitney Houston sjöng "Juicy Fruit" (tuggummit ni vet) när hon sjöng "you see through"... Ni har säkert en massa egna exempel. Ha, ha, det är kul det där.

Vart tar alla slipsar vägen?

Idag är det farsdag och någon stackars man där ute sitter just nu med hela famnen full av slipsar. Ja, för någonstans måste de ju ta vägen, alla de där slipsarna handeln redovisar blir köpta varje år. Frågan är bara till vem, eftersom ingen pappa jag känner någonsin fått en slips på farsdag. Och frågan är vem som köper eftersom min lilla rundfrågning visat att ingen någonsin köpt en heller. Alltså måste någon stackare få en himla massa slipsar av sin fru! Ja, fru, för vi barn köper inte så dyra grejer.

Fruar med små barn köper kapitalvaror (till vilket allt över 100kr räknas) och ger i sina barns namn. Barn som köper själv däremot kör stenhårt på devisen "det är tanken som räknas". Min högst ovetenskapliga undersökning visar nämligen en rörande samstämmighet; gratulationskort (framförallt om barnet/fadern är utomlands), telefonsamtal, strumpor och pocketböcker är vad fäder runt om i Sverige får denna dag. Och choklad.

Choklad är universellt gångbart, men jag anar viss skillnad mellan mors- och farsdag. Mor får wienernougat, Noblesse och Anthon Berg. Far får After Eight, Polly och största kakan Schweizernöt.

Min egen far får ingenting. Han fyller år bara någon/några dagar före så vi tycker liksom att han får sin årliga uppmärksamhet ändå. Årets födelsedagskalas ska vi dock ha idag, så vill han kan han ju räkna det som farsdagsuppvaktning också. Det vore han gott värd. Jag har nämligen världens bästa pappa.

Fredagsfyran

1. Vilken var den senaste saken du köpte?
Sak, inte mat - en kombinerad nyckelring/flasköppnare med DIF emblem.
2. Vad är du mest nöjd över att ha köpt?
Min stereo, som nu står på vinden. En stor i rack med dubbel kassett, CD, radio och skivspelare. Kostade 3500 när jag köpte den 1990. Hade jobbat hela sommarlovet och köpte den för egna pengar. Dessutom hade jag redan jämfört och värderat den till mest prisvärd och efter att mina föräldrar släpat runt mig runt hela Västmanland så var de tvungna att erkänna att jag faktiskt kollat upp saken ordentligt. Ha!
3. Finns det något totalt missköp du fortfarande ångrar?
Stora saker missköper jag aldrig (se ovan). Däremot fick jag 200kr i julklapp en gång när jag var liten och mamma bestämde att jag skulle köpa längdskidpjäxor för dem, mot min vilja och reson. Jag använde skorna EN gång. Det missköpet var ju inte mitt fel, men jag ångrar att jag inte vägrade tydligare. Däremot ångrar jag saker jag INTE köpt när jag haft enda chansen...
4. Vad drömmer du om att köpa härnäst?
En MD-spelare. Fast jag behöver en TV, en stereo (som inte tar upp ett kvarter), en ny video, en scanner och en brödrost också. Men MD-spelaren drömmer jag om.

Det var bättre förr - väl?

"Jag förstår inte vad som är fel med dagens ungar. Nuförtiden sitter de bara inne och spelar tv-spel hela dagarna. På min tid var vi ute och lekte ända tills våra föräldrar släpade in oss på kvällarna." säger en kvinna runt 30 på pendeltåget och ljuger sig därmed alldeles blå. Hon måste minnas fel. Jag är i hennes ålder och vi var minsann inte ute och lekte hela dagarna. Vi satt inne och klagade på att det inte fanns något att göra ända tills våra föräldrar ledsnade, körde ut oss och låste ytterdörren.

Vi hade förvisso inga Nintendo att dega framför (någon nörd kanske hade ett Commandore) men vi hade serietidningar. De fyllde samma funktion då som Nintendo gör nu. Vi låg i sängar, under sängar, bredvid sängar, bland täcken & kuddar, i garderober, under bord och i hundkorgar. Runt oss var hela golvet täckt av Kalle, Bamse, Buster, Agent X9, Pellefant, Fantomen, Acke, Knasen, 91an och Bobo & Gnuttarna. Någon hade kanske t.o.m. serietidningarnas motsvarighet till Xbox - albumen med Finn & Fiffi, Lucky Luke, Johan Vilde och Tintin.

Idag sitter ungarna hela dagarna och spelar Quake, NHL 2004 och Mario Bros. Vi låg och tittade i/läste serietidningar. Enda skillnaden är att dagens ungar pratar med varandra under tiden. Vem sa att det var bättre förr?

I väntan på Harry Potter

"Det finns ingen anledning att ha bråttom" säger Tidernas Förlags informatör Malin Nauckhoff Nasiell angående att hela världen får Harry Potter i julklapp medan svenska barn får vänta tills påskharen kommer. Snacka om läsarförakt! Snacka om att inte hängt med i svängarna och förstå vad Harry Potter är! Snacka om att INTE veta hur man tjänar pengar!

De som följt Harry Potter böckerna började längta efter den femte ungefär när Harry-pojken irrade omkring i labyrinten i fjärde. Rätt länge nu alltså. Alla vi som gått ut sjätte klass har givetvis redan läst den på engelska och håller på att spricka av trycket att inte avslöja vem som dör, vem som kommer åter och vem som... Just nu skulle våra kompisar ge vad som helst för en svensk översättning. Efter nyår kommer en viss andel redan antagit utmaningen att läsa den på engelska och resten har vi andra redan försagt oss till eftersom man så lätt säger saker man inte menar dagen före nyårslöftet att inte avslöja hur böcker slutar måste infrias.

Andra länder låter översättare jobba i skift för att få ut boken så fort som möjligt. De svenska, jag menar DEN svenska, plitar på i sin ensamma kammare utan vidare press från förlaget. Nej, för de ser ingen vits med att få ut boken till julhandeln eftersom vi svenskar shoppar som galna i April i vilket fall. Eller hur var det nu de tänkte där på förlaget?

Tur, otur & felstyrd bil

Tur 1 idag: CSNs återkrav för första halvan av 2001 kom idag och var inte så saftigt som jag trott. Har dock inte sett kravet från andra halvan så jag tänker inte ropa hej än...

Tur 2 idag: Skulle köpa läppstift, Lipfinity, och funderade i flera minuter över ifall jag skulle köpa ett extra glansstift också eftersom de ändå går åt. Beslöt till slut att hålla i pengarna. I kassan visade det sig att man fick ett extra glansstift på köpet idag! Snacka om tajming i marknadsföringen för en gångs skull!

Otur idag: Det är tufft att ligga på topp. Idag hade någon vandal/gnagare/bajare/whatever kluddrat "Fuck DIF" på guldlöpsedeln jag har på ytterdörren. Dessutom hade denne ritat ett åskmoln (eller var det ordningen inne i dennes skalle?) över hela bilden. Dessutom var denne en taskig målare för den höll sig inte innanför linjerna. Nu har jag ett stort, svart streck på dörren.

Dagens felstyrda bil: Varför känns det alltid som att man sitter i en bil som drar åt ett håll hela tiden när man pratar med mamma i telefon? Hon börjar snacka om sitt och sedan är det omöjligt att få komma in med sina egna ärenden. Enda sättet är att avbryta och snacka fort utan att andas, för så fort man andas drar bilen tillbaka till det spår hon inledde samtalet med. Jag fick sagd 2 av mina 8(!) punkter jag hade på "min" dagordning. Låter man henne prata till punkt så är det kört, för när hon är klar är samtalet klart. Så är det. Vill man då komma in med sina ärenden måste hon iväg på toa/röka/gå ut med hunden... Ja, ja, skit i det dårå...

Så fel det kan bli...

Läste följande artikel i City-tidningen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta:

"Allt tyder på att "Drakula" blir tortyrledare
London. Ännu en tortyrledare är borta. Nu är det dags för nästa, den fjärde på drygt sex år. Och den här gången måste det bli en tungviktare, en som har något att sätta emot premiärminister Tony Blair.
[...]
Partifolket hoppas att Howard blir ensam kandidat. Men eventuella motkandidater har möjlighet att ge sig tillkänna även nästa vecka."

Så klart jag undrar vad tusan de pysslar med där borta i England. Först utlämnar man Pinochet för tortyrbrott, sedan håller man själv med tortyrledare! Som man tydligen VÄLJER! Och han måste vara grym nog att sätta emot.... tortera???.... Tony Blair!!! Och VAD har hänt med de försvunna?!? Det här liknar ju mer och mer en Pinochet-regim.

Jag läste om artikeln tre gånger innan jag fick svaret på gåtan - det var inte "tortyr", det var "tory"... Puh. Jag var nog trött...