Stod vid busshållsplatsen idag vid halv elva tiden och såg människor vallfärda upp emot vår extremt fula träkyrka i Edsberg. (Kommer ni ihåg Rubicks kub? Så ser den ut.) Föräldrar och morföräldrar, alla med barn antingen i famnen eller skuttandes tio meter framför. Alla försvann in i kyrkan.
Det ville jag också göra! Det är något magiskt med 1:a advent. Barnkörer som sjunger Hosianna och Nu tändas 1000 juleljus. Präster som talar om ljusets högtid och läser någon av de mer barnvänliga, och spännande, bibeltexterna. Kaffe med lussebulle och pepparkaka efteråt. Och sedan har liksom julen börjat. 1:a advent är som OS-invigningen - fast mycket mysigare. Åtminstone var det det sist jag var på en adventsgudstjänst, på den tiden det var jag som sjöng om 1000 juleljus. Jag vill tro att det är likadant fortfarande.
Fast jag kunde inte utforska det i år heller. Med en suck steg jag på bussen och åkte till jobbet. Hur kommer det sig att jag ALLTID jobbar någonstans på 1:a advent??? Nästa år överväger jag att ta ut en semesterdag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment