Master & Commander: Från min sida av salongen

Vad olika man kan uppfatta en sak. Jag har sett fram emot Master & Commander i över ett halvår, eller egentligen i sisådär tio år. Det produceras inte sjöslagsfilmer varje dag precis och jag älskar dem! Träffade en bekant i måndags som varit på förhandsvisning. Hon rynkade på näsan och sa att den inte var ett dugg bra.

"De var på en båt precis hela tiden (check), det var bara män i hela filmen (check), så det fanns inte en endaste liten romans (check) och det 'bommade' hela tiden och då menar jag inte i sängen utan kanoner (dubbelcheck) så den var skittrist." Che... nää, tvärtom, den låter precis som en sådan film ska vara, precis så som jag vill ha det!

Så igår var jag ju tvungen att klämma in mig med en salong full av killar och tre tjejer för att kolla på slaget. Trots att Russel Crowe är med... Eller kolla var väl fel ord, stolen skakade och hela rummet mullrade så det kändes som om man satt mitt i smeten på halvdäck! Jag var tacksam för textningen faktiskt, för de hade bemödat sig med att snacka sjötermer i parti och minut och visserligen visste jag inte vad hälften betydde på svenska heller, men det hade varit sju sjöresor värre på engelska. Det enda som störde mig var att någon vid åtminstone tre tillfällen uttryckte ett "fucking" nånting. 1) Jag tror inte de uttryckte sig på det viset 1805 2) Jag tror inte ens ordet var uppfunnet då! Just i den här filmen hade alla bloddy och damn passat mycket bättre.

(Se gästboken för tillägg vad gäller detta!)

Annars var det precis så härligt som jag trott med kanoner och bataljer i två timmar, även om det till min lilla besvikelse bara var närkamp vid ett tillfälle. Och inte en ursäkt till romantisk sidohistoria - YES!

Jag hatar när man så uppenbart försöker plutta in vartenda koncept i en film för att göra den bred och säljande. Det finns alldeles för många malplacerade kärlekshistorier på vita duken. Tack och lov inte här. Däremot lyckades man plutta in den moderna filmsjukan - lämna slutet öppet för en uppföljare... SUCK!!!

Jag hade en liten förhoppning om det faktum att en australiensare (Peter Weir) gör en film om engelska flottan. Troligen skulle vi slippa dessa pinsamma, patetiska "proud to be american"-tal amerikanerna får oss att så generat vrida oss till i sina filmer. Sorry. Att en gång försöka sig på ett Henry V -wannabee tal är en sak, men alla kunde se att Russel själv tvekade inför sin egen övertygelse så att låta karln misslyckas att övertyga oss tre gånger var lite väl sorgligt. Att likna skeppet vid England hade räckt, det korta modingivande talet tjänade i vart fall sitt syfte.

Mina **** för filmen i helhet ska nog räknas som *** ½ p.g.a. dessa små, men ack så irriterande, detaljer.

============================

Och nu över till något helt annat -
Mina 5 favorithästnamn (trav&race) just nu;
1) She sells sea shells (säg det efter ett par öl!)
2) Hoof hearted (säg det snabbt tre gånger!)
3) Maythehorsebewithyou (...eller så håller vi bara tummarna)
4) Nothingbuttrouble (här är en ägare som känner sin häst...)
5) Giant Green (det är inte DEN vi pratar om va...?)