Vart tar alla slipsar vägen?

Idag är det farsdag och någon stackars man där ute sitter just nu med hela famnen full av slipsar. Ja, för någonstans måste de ju ta vägen, alla de där slipsarna handeln redovisar blir köpta varje år. Frågan är bara till vem, eftersom ingen pappa jag känner någonsin fått en slips på farsdag. Och frågan är vem som köper eftersom min lilla rundfrågning visat att ingen någonsin köpt en heller. Alltså måste någon stackare få en himla massa slipsar av sin fru! Ja, fru, för vi barn köper inte så dyra grejer.

Fruar med små barn köper kapitalvaror (till vilket allt över 100kr räknas) och ger i sina barns namn. Barn som köper själv däremot kör stenhårt på devisen "det är tanken som räknas". Min högst ovetenskapliga undersökning visar nämligen en rörande samstämmighet; gratulationskort (framförallt om barnet/fadern är utomlands), telefonsamtal, strumpor och pocketböcker är vad fäder runt om i Sverige får denna dag. Och choklad.

Choklad är universellt gångbart, men jag anar viss skillnad mellan mors- och farsdag. Mor får wienernougat, Noblesse och Anthon Berg. Far får After Eight, Polly och största kakan Schweizernöt.

Min egen far får ingenting. Han fyller år bara någon/några dagar före så vi tycker liksom att han får sin årliga uppmärksamhet ändå. Årets födelsedagskalas ska vi dock ha idag, så vill han kan han ju räkna det som farsdagsuppvaktning också. Det vore han gott värd. Jag har nämligen världens bästa pappa.