Fange hos Banken

Vad kallar man nagon som sitter av tid? Fange, va? Isafall ar jag fange hos en stor bank sedan i tisdags.

Jag vet inte ens vad min titel ar; typ kundservicetelefonist, tror jag. Meningen ar att jag ska svara i telefon nar folk ringer och staller fragar om en broschyr de fatt men inte forstar - for att den ser ut som det finstilta i Allmanna Regler. Jag, som blev given broschyren samma morgon som jag borjade, utan vidare utbildning, ska sedan reda ut fragetecknen och forklara hur andringarna paverkar deras pensions- eller livforsakringsfond.

Tur att man fatt lara sig vad en fond ar i sin utbildning och fatt en vana av att lasa sadana har typer av texter, sager jag. Grannen, en 19-arig hasthoppare, sitter och rapar slumpmassiga citat. Hon vet inte vad hon sager, men det later proffsigt eftersom den som ringer vet annu mindre an vad vi gor.

Hela upplagget kanns oproffsigt i mitt tycke.

Naja, det har ar ju tanken, egentligen gor vi inte detta. Egentligen gor vi... ingenting. Vi ar fem pers som sitter hela dagarna framfor varsin telefon, som ringer i snitt 7 ganger per dag per person. Resten av tiden stirrar vi ut genom fonstret, vantar, funderar over livets ovasentligheter, far en bunt papper att stoppa i kuvert, en timme senare ar vi tillbaka till stirrandet och framat eftermiddagarna ar vi sa trotta och fnittriga att vi har skitkul tills vi gar hem.

Det har ar inte bara sloseri med tid, foretagets pengar och min arbetskraft, det ar dessutom ett fullstandigt sloseri med mitt liv! A andra sidan ger ju denna vaccuumtillvaro perfekt motivering till att soka sig till nagot mer bestandigt.

Fast allt ar inte svart och dodstrist.

Idag fordrev jag nagon minut genom att ringa till var egen kundtjanst, knappade fram genom 1, 2 och 3 och hamnade hos en kollega. Jag stallde fragor om broschyren och medan min granne bet sig i handen for att inte skratta sa beromde jag kollegans telefonrost - innan jag kreverade av fnitter. Det blir inte roligare an man gor det.

Fick aven ett (laskigt) samtal fran en dam som undrade om hon kunde teckna en livforsakring at sin man - utan hans vetskap. Vi agnade minst en halvtimme at att lista ut skalen for detta...

En dag kvar till helg och jag har aldrig langtat mer dit an nu.