Tva 14-aringar pa bergsvandring?

I forrgar somnade jag inte forran kvart i tre pa morgonen, igar kraschade jag vid halv tolv, jag ar storttrott pa jobbet men vill inte alls skarpa till mig. Kaffekompisen ar har och jag kanner mig som 14 igen. Skratt, fniss, prat, pyjamasbetyg, ja, jag hoppade till och med i hennes sang imorse. Jag undrar om man 30+ ocksa blir sa har nar de inte setts pa ett tag...

I helgen ska vi ut och vandra. Jag ar skitnervos. Vi tankte ta oss ann de Tre Systrarna i Glen Coe, for de ser himla maktiga ut fast jag vagar inte ga dar sjalv. Jag vet inte om jag vagar ga dit med sallskap heller; det ska scramblas, det ska vinglas over hela falt med stenbumlingar och det ska balanseras pa smala bergsaser med stup bara decimeter fran fotterna...

Men som sagt, nagon gang ska man val ringa Mountain Rescue.

For att samla styrka - jag vill, vill, vill och tanker i vart fall prova ta mig ann de dar bergen - sa avnjuter vi lite skotsk mat pa en pub ikvall. Det kan inte handa alltfor ofta att en turist kommer hit och redan fran borjan tjatar; "nar ska vi ata haggis, jag vill ata haggis, jag har hort att det ar jattegott!"