Pa bondmarknad i Glasgow

Nar jag var 14 bodde vi i en liten byhala. De hade bondmarknad i ordets ratta bemarkelse; kobingo, vedstapeltavling, traktorutstallning och marknadsstand med hemlagad sylt, egentillverkad honung och allskons hemslojd. Jag lovade mig sjalv att aldrig satta min fot pa dylikt tontnoje igen.

Men vet ni vad, bondmarknad i ett annat land satter en intressant touch pa det hela. Darfor akte jag idag ut till Pollok Park och besokte Highland Cattle Show. Na, det hjalper inte att kalla det for show, det var en bondmarknad.

Hoglandskossorna kom i alla mojliga storlekar, farger och former; fast alla hade coolt stora horn och hippiefrilla som hanger ned for ogonen. "Muu", liksom. Man i vita rockar paraderade runt dem som pa en hundutstallning och sedan kom en sot kvinna fran Hoglandskosseforbundet och delade ut medaljer. Varenda pristagare hette McNichochloch eller MacLochleiosh. For att hora ett namn man kan uttala (och stava...) fick man istallet ga till ett talt och lyssna nar, typ, skotska Mora Trask sjong "Old MacDonald had a farm" tillsammans med varenda unge i Glasgow. Atminstone lat det sa, och taltet var sprangfyllt.

Nagra ungar lyckades anda hitta till det obligatoriska mininojesfaltet, medan andra gjorde pappers-kohorn och annat pyssel i pysseltaltet. Vuxna kollade pa Skodas nya bilar, nat annat markes nya jeepar och koade till mat- och kaffevagnen.

Alla spanade in smeden och sackpipeblasarna, och ingen missade Ankshowen... Jag sa ju att det var bondmarknad! Men ankshowen var kanon;
Showmannen: "Does anyone know what type of ducks we have here?"
Liten flicka: "Geese!"
Showmannen: "Geese?! And if I ask you what type of dogs I've got, do you answer CAT?!"
Och hundarna som drev gassen, f'lat ankorna, over broar, genom tunnlar och slalom genom en massa barn inne i rockringar var duktigt valdresserade.

Bondmarknaden var fjuttig dock. 6 stand, plus ett dar man kunde fa fejktatueringar, men det kandes sa malplacerat att jag inte raknar det. I ett av de "riktiga" standen stod en 16-aring och salde sylt och dippsaser han kokat sjalv pa mormors recept. Han har tydligen gjort det sedan ett ar tillbaka. Det kallar jag drivet!

Och nu kommer det jag aldrig trodde jag skulle saga; det var riktigt roligt. Ja, som 14-aring hade jag kanske hogre krav, men 15 ar senare gillade jag just enkelhelten och ansprakslosheten. Och kanske bidrog ocksa det fina vadret och att jag vaknade pa markligt gott humor.

Innan jag gick gjorde jag ett besok i Pollok House. Jag hade en kombibiljett sedan forut sa jag betalade inte de £8, och det hade det inte varit vart. £5, max. (Psst, Nov-Mars ar det gratis.) Det intressanta var att man i varje rum kunde lasa i tva "rutor" pa informationsskylten. Den ena talade om hur livet varit i huset, den andra talade om arkitektur, mobler etc. Jag gick benhart pa hur livet varit och vad som gladde mig speciellt var att man tog med bade herrefolket och tjanarna. Tyvarr har jag upplevt i andra slott/herrgardar att man fokuserat pa herrefolket och bara namnt att det t ex finns klockor i varje rum som de kan ringa efter tjanarna pa. I Pollok House pekar man bl a ut tjanarnas korridorer (sa de inte gick i samma som herrefolket) och deras kvarter i kallaren. Det gav en mycket bredare och mer intressant bild, i mina ogon. Tyvarr tog jag mig denna gang inte tid att promenera igenom deras fantastiska blomstertradgard, men jag har en kansla av att jag far mojlighet till det nar jag far besok i Oktober...