New Orleans - en helt vanlig, amerikansk stad.

Vi pratade om New Orleans pa jobbet igar. En kollega var forvanad over den hansynsloshet som rader i omradet; att folk dor och lamnas kvar pa gatan, att folk inte far hjalp att evakueras, att plundring, slagsmal, skottlossning och anarki rader efter katastrofen.

Jag ar inte lika forvanad.

Jag blev lite bestort till en borjan, men sedan sag jag det har scenariot som ett ratt tydligt och typiskt uttryck for samhallsstrukturen, mentaliteten och historien i USA. Jag har inte kommit pa nagot annat land dar jag tror att detta skulle kunna handa, jag tror arligt talat inte att en naturkatastrof i vare sig London, Stockholm, Tokyo, Bombay eller Mogadishu skulle fa dessa foljder, inte i denna omfattning.

USA ar individualismen personifierad, dar rader verkligen "everyone for themselves". Har du inte forsakring - ratt forsakring - skyll dig sjalv. Har du inte bil - det ar ditt problem. Fattiga, an varre - svarta fattiga, de existerar inte.

Det hade varit sa latt att satta in bussar for att forsla ut de manniskor som inte har bil. Men den vita mellanklassen har bil, aven den vita underklassen. Kvar blir de som till vardags anda inte existerar. Man agerar inte annorlunda egentligen, man gor bara som man alltid gjort, blundar och ser om sitt eget hus, bara sitt eget hus.

Det finns sa mycket spanningar i det amerikanska samhallet att jag blivit mer forvanad om det inte uppstatt plundringar och upplopp. Och ett samhalle som inte tar hand om sina levande medborgare, varfor forvantar vi oss att de ska gora det nar de ar doda - framforallt nar det ar den icke-existerande underklassen som ligger langs gatorna. Den vita medelklassen korde ju ut medan gatorna var nagorlunda torra.

Det ar en sorlig men anda tydlig bild av det amerikanska samhallet som rullas upp framfor oss. Vi slipper ofta se den, men den har hela tiden existerat.

F o vill jag inte hora ett ord till om hur langsamma Sverige var med att skicka flygplan till andra sidan jorden (vad var det det tog, 3 dagar?), nar varldens rikaste, mest sjalvbelatna och enligt egen utsago proffsiga nation inte ens kan organisera hjalp inom landsgranserna pa nastan en vecka.