Skottland avväger att höja straffmyndighetsåldern

Det har diskuterats länge, men nu verkar Skottlands parliament vara mer eller mindre ense om att höja straffmyndighetsåldern. Den har länge varit den lägsta i Europa, och hela Storbritannien har länge blivit kritiserade från diverse håll (Rädda Barnen, EU-organ, Amnesty, kriminologer, sociologer, barnpsykologer) för att döma barn i straffmål. Straffmyndighetsåldern i England är 10 år, i Skottland är den... 8.

I teorin inte ens åtta, för det framgår i doktrin att det är då man presumeras straffansvar, men att man kan hållas straffansvarig så fort man, så att säga, förstår vad man står anklagad för och att det man gjorde var väldigt fel.

I praktiken är det dock ytterst få 8-åringar som ställs inför domstol. Med undantag för de allra grövsta brotten så tas förbrytare mellan 8-16 års ålder hand om via "The Children's Hearing System". Det är ett slags informell tribunal bestående av vanliga människor, socialarbetare och närstående till barnet (lärare, föräldrar) och så naturligtvis barnet självt. De har en rad åtgärder till sitt förfogande och kan besluta om allt från extrastöd till övervakning.

Det är inte bara barn som begår brott som behandlas i dessa möten utan även barn som farit illa generellt eller som man är orolig för av en eller annan anledning. Det brukar nämligen ofta röra sig om samma barn. Ett barn som hamnar där p.g.a. att de begått brott återfinns ofta i registren över barn som flaggats för att de är utsatta. Brott är ofta ett symptom på att något är fel, och med rätt insatser och attityd så kan situationen förbättras, istället för att förvärras.

Enligt det nya förslaget så ska straffmyndighetsåldern i Skottland höjas till 12 år. Det är i linje med internationella rekommendationer. (Diverse organ är dock oense. Bl a kriminologer, sociologer och psykologer anser att även 12 är för lågt av utvecklingsskäl, men det var 12 år som man kunde enas om.)

Man kan alltid diskutera var "gränsen" bör gå. Å ena sidan kan man argumentera att 15-årsgränsen som bl a Sverige har är för hög för att, "en trettonåring fattar också att de gör fel". Men på detta sätt kan man lätt argumentera baklänges tills man hamnar vid Skottlands nuvarande gräns - och lätt kan hävda att en sexåring också kan förstå att det var fel att stjäla.

Min mening är att det inte handlar om vid vilken ålder en människa förstår att de gör fel. Det handlar om vid vilken ålder ett samhälle anser att detta fel övergår från att vara en utbildnings-/ uppfostran-/ utvecklingsfråga som bör korrigeras genom individuella åtgärder tagna av barnets 'vårdnadshavare' (förälder, lärare, närstående), till att bli ett brott som bör dömas av samhället enligt av samhället fastställda regler och straffsatser.

Personligen anser jag att 15 år är en lämplig ålder att lämna över detta ansvar. Detta p.g.a. att en rad kriminologiska undersökningar visar på tydliga kopplingar mellan att tidigt döma, eller 'märka', en person och dennes återfallsbenägenhet. Barn med liknande bakgrund har visat på olika utveckling beroende på om de togs om hand informellt eller formellt.

Länder som Norge och Sverige har en tradition av att ta hand om barn som begår brott, t.o.m. grova, på ett informellt sätt. Dessa barn påvisar också en större förmåga att återanpassas och utvecklas till, tja, fungerande vuxna. Länder som Storbritannien och USA har större frekvens av barn som döms formellt, och dessa brukar i större utsträckning återfinnas i brottsregistren senare i livet. (Jag sliter mitt hår, för dessa undersökningar finns i häften jag just skeppat över till Sverige. Gaah. Men kanske känner någon igen dem och kan ge mig namnet..?)

Det ligger naturligtvis också samhälliga skillnader i de olika handlingssätten. Ta bara skillnaden i hur Norge hanterade sexåringarna som dödade en femåring i sandlådan och hur England hanterade tioåringarna som dödade en tvååring. Talande nog ser jag varje vecka hur tidningar här kallar snöbollskastande sexåringar för "monster" och bråkiga tioåringar för "beasts", gärna med bilder för att se till att alla vet vilka monstren är. Samtidigt som dessa inte ens omnämns i lokalpressen i Sverige.

Och "stämpling" är nog en av de största problemen när man ska försöka korrigera ett barn eller ungdom. Hur många har inte hört "han där är en bråkstake", och sånt reser med personen. Jag minns att vi fick en ny kille i högstadiet som kom långväga ifrån. Redan innan han startade visste vi att han varit i trubbel med polisen i sin gamla hemstad. Sådant kan leda till ett slags självuppfyllande profetia, för även om personen tänkt ändra sitt beteende så påverkas den av alla förväntningar - och tror folk att man är en bråkstake kan man lika gärna vara det...

Jag anser dock att The Children's Hearing System är något positivt som jag gärna ser sprider sig. Man kan opponera sig inför dess Formella Natur - i vissa fall (jag har sett rummen, de ser ut som minidomstolar, så tänk dig att komma från ett trasigt hem till ett sådant, snacka om att tro att man själv gjort något fel!).

Men i andra fall, och här tänker jag baklänges mot skottarna, för jag tänker att i de grövsta fallen med barn/ungdomar under 15 år så skulle de kunna tas omhand i ett sådant möte. De får en formell hantering, men istället för att bli dömda av domare och nämndemän så får de sin situation utredd och bedömd av socialarbetare, "vanliga" människor och människor i sin vardag. Lite så som redan sker idag när en domstol hänvisar till socialtjänsten, fast med en formell touch - för att bestyrka allvaret.

Jag välkomnar Skottlands utveckling. All kriminologisk forskning sammantagen visar i princip att "inget hjälper", att det inte finns någon entydig lösning. Och i så fall anser jag att vi kan försöka vara så humana som möjligt och ge både gärningsmän och brottsoffer en chans - en chans att växa upp innan man är vuxen.