Nu är det sluuuut

Som elefanten i Fem Myror skulle säga. Och inte en tår spilldes. Tror att jag liksom vant mig vid tanken under de senaste fem veckorna, för det kändes mycket värre dagen då jag sa upp mig. Kan ju också bero på att jag inte fattat det, att jag inbillar mig att jag bara ska åka på semester och att jag skjuter upp Farvälet hela tiden - för på fredag är det ju Avskedsfest på ett av de nya vattenhålen i stan. Vi får se hur jag tar det då...

Schemamässigt hade jag en rätt full dag, och den blev minst sagt intressant - och i ärlighetens namn, på eftermiddagen förväntade sig ingen något jobb alls, vilket var bra för det var knappt jag hade tid att jobba. Jag hade mina två sista coaching sessioner på morgonen och på den allra sista betedde sig en chef som en mupp vilket dels ledde till mitt sista utbrott och dels ledde till att 12-åriga chefen och hans polare ännu mer liknade två tolvåringar - som någon snackat skit om på skolgården. Vilket i och för sig ledde till rätt roliga utbrott på kvällen efter några öl.

Dagen var full av överraskningar, för att ta några:
* En chef som jag bara jobbat med under de senaste månaderna kom över på morgonen med en en jättefin presentpåse. "Det är bara något litet", säger hon innan hon ger mig en presentförpackning dyra läppglans och ett jättefint halssmycke i glas, som jag råkar veta inte alls är billigt! Hon sa några jättefina ord också, och saken är att hon nog mer än någon annan förstår och direkt uppmuntrar mig att göra det jag nu gör. Hon missade liksom chansen i en liknande situation. En underbar kvinna förresten, är inte förvånad att hon i vintras utnämndes till Storbritanniens näst bästa chef i ett stort, nationellt sammanhang.
* En halvt vilsen men så söt (ja, moderskänslor här...) polsk kille kom över spontant och sa hej då. Jag har bara haft en coaching session med honom, men han helt "tog" till mig och jag tror delvis det var för att han såg att det fanns en till utlänning och att det faktiskt går att lyckas. Typ. Han har nämligen en viss språkbarriär och därmed dåligt självförtroende, i onödan, för det är inga stora problem alls. Gulligt och oväntat att han dök upp.
* Det verkade som att jag betraktades som Säker, nu när jag lämnar idag, för helt plötsligt fick man höra både den ena och den andra "sanningen", utbrottet, skvallret - ja, helt enkelt en hel massa saker som folk verkade sprickfärdig med men som inte liksom går att ventilera utifall det skapar problem på jobbet. Det var riktigt kul!
* Email droppade in från högst oväntade håll, så ett tag var jag mest upptagen med att svara på mail - vem har tid att jobba!

Ja, så det blev nästan lite panik med att rensa skrivbordet mitt bland allt. Ha, ha, ett skrivbord som var översköljd med ballonger och serpentiner och inte inbjöd till jobb i vilket fall.

Lustigt nog verkade folk ha en allmän uppfattning om att ifall man ska sluta så bryr man sig inte om jobbet och därmed förväntas man inte göra något. "Men varför gör du det där, du slutar ju, låt det vara, det kommer ju inte komma tillbaka och biter dig i alla fall". Eh? Tror vi har lite olika arbetsmoral där...

Jag nämnde att kollegorna hintat att jag borde hyra bil till helgen. På eftermiddagen kom de över med ett stort kort och en Riktig Goody bag!! Jag fick mycket riktigt bensinpengar som nog kommer ta mig både fram och tillbaka och troligen räcka till lite resgodis också! Dessutom.... och nu gav jag omgivningen ett sista skratt när jag helt spontant utbrast "Holy fucking Chri..." innan jag tvärt kom på mig och höll för munnen. Tja, folk vred sig redan av skratt, men jag undrade ju om jag kunde smäda mer än så... Men vad ska jag göra när gänget ger mig en Celtic matchtröja!! Wow... snacka om att några känner mig väl! Dessutom ett inramat foto av gänget och lite annat smått och gott Skottland/Celtic-inspirerat. "För ditt nästa skrivbord."

Såg ut som att jag varit ute och shoppat i exklusiva butiker - vad med de fina påsarna - när mitt team begav sig till Secret Garden på kvällen. Thai tapas-restaurangen var precis lika bra som förra gången! Och vi hade en underbar kväll.

En kollega skjutsade hem mig och mycket kryptiskt bad han om min adress, för han hade något åt mig... som "nog" inte blir klart innan jag åker... så han tänkte skicka det... Men vägrade säga vad det är. NU är jag nyfiken!

Sicken knasig men rolig dag. Jag tror att jag ska säga upp mig fler gånger!

Fast nu ska jag upp och vandra - med bensinpengar i fickan och campingspisen i ryggsäcken. Och knottmedlet redo.