Sista tisdagen i sista veckan

Nu börjar det bli väldigt påtagligt, att det börjar dra ihop sig... att det är officiell nedräkning till min sista arbetsdag. Och jag tror de på jobbet försöker göra allt för att samtidigt driva iväg mig och se till att jag stannar kvar.

För det första har jag lyckats bli överhopad med jobb den här, sista, veckan - medan jag nästan kunde slöa lite de tidigare två.

Igår gick jag till jobbet med den där "åh, idag är det sista måndag"-känslan. Ni vet, den där tanken man kommer upprepa tills man själv är less på det. Sista måndagen, sista tisdagen, sista... ja, ni förstår. Och jag såg fram emot att liksom nästan glida runt, göra färdigt jobben jag hade, städa ur lite lådor, softa...

Men en kollega var sjuk så PANG så blev jag inkastad som utbildarvikarie. För det första så försvann ju den där "sista måndagen" för innan jag hunnit blinka hade ju dagen gått! För det andra så var det ju så kul att träna! En del av mig undrade därför om det var deras sista försök att få mig att ändra beslut (åtminstone tydde pikarna och skämten på att tanken slagit även mina kollegor). Medan en del av mig skänkte en sån där tacksam tanke för att jag fick chansen att göra det jag älskar mest av allt - en sista gång. Tack, Grant för att du var sjuk! :o) Fast samtidigt ville en del av mig dra i nödbromsen, för det var jösses vad den här veckan blev packad med jobb helt plötsligt!

Nu har jag tränat i två intensiva men roliga dagar, hamnat efter i kvalitetsgranskningen, i och för sig sluppit två trista "floorwalking" halvdagar, fast därmed förväntas jag ju vara lite flexibel resten av veckan, fått boka om coaching sessioner och, tja, man kan väl säga att jag i varje fall inte bara sitter av sista veckan.

Efter fyra år i olika team på en stor arbetsplats så är det dessutom inte så konstigt att flera frågar när min "leaving night" är. Det har nu utkristalliserat sig till två. På fredag ska teamet ut och käka middag (sponsrat av cheferna p.g.a att mitt team vunnit en nationell utmärkelse!). Men alla är panka så Utekvällen blir fredagen efter. Det passar bra. Dels för att jag ska köra bil på lördag, men också för att jag inte ska göra det nästa lördag, då när alla fått lön och har råd att köpa mig en drink. Ja, för jag kommer ju inte behöva köpa några själv. Såvida inte skottarna ändrat sin kultur sedan förra veckan så kommer jag ramla hem full vare sig jag vill eller inte... så det blir skönt att kunna sova ruset av sig på lördagen innan jag ska vara nykter för säkerhetskontrollen på söndag, ha, ha.

Men först har jag tre dagar kvar. Tre... wow, när blev det så få... kanske dags att ta en titt på de där lådorna som skulle städas ur dårå... ehrm.