Skotsk-Svensk kulturkrock

På jobbet har jag sedan flera år mer eller mindre betraktats som skotte, så pass att folk tar för givet att jag "minns" samma barndomsminnen som de minns, hänger med på alla kulturella referenser och förstår alla samhälleliga fenomen. Och med tiden anammar man ju saker, saker man inte själv alltid märker förrän man byter miljö.

Nu när jag ska flytta tillbaka till Sverige så får jag en hel del frågor. Minns jag svenskan? Tror jag att jag kommer få det svårt att byta språk? Har Sverige förändrats under mina år här? Fast det är samma musik, va? Har jag ändrat matvanor sedan jag flyttade hit och kommer jag ändra tillbaka nu? Vad tror jag kommer vara största förändringen? Vad? Hur? Tror?

Och det slog mig plötsligt en dag att, jisses, jag kommer faktiskt få gå igenom en ny kulturkrock!

Jo, jag minns svenskan. Fast ibland märker jag att det kan bli svengelska, även i skrift kan meningsbyggnaden ibland bli engelsk fast med svenska ord (precis som det kan bli tvärtom...) och när jag var på intervjun upptäckte jag hur vissa ord liksom fastnade i halsen tills jag hade översatt dem från engelska. Fast det kommer väl jämna till sig rätt snart.

Jo, Sverige har förändrats, precis som alla länder har förändrats de senaste fem åren. Vi får väl se vilka förändringar som blir tydligast...

Nä, det är inte alls samma musik! Och jag tänker att precis som jag läste veckotidningar första tiden här i Glasgow så får jag nog göra samma sak nu i Sverige - så att jag hänger med i vardagssnacket. (Bästa sättet att komma in i gänget på arbetsplatser! Ta det som ett tips.) För jag vete sjutton vad folk yrar om när de refererar till Bengtsing och Gylling och Ugglas och faraos moster. Och de där hitsen och de där komikerna och de där tv-programmen och reklamen....

Alla populärreferenser kommer jag ju få arbeta på att byta ut. Tänk, ingen kommer ju fatta vad jag menar med "I am who I am because of Vicky" och ingen kommer ju haka på och dansa på bordet när de hör mig nynna "duttduttedutt"-introt från "Chelsea Dagger" med Fratellis. Det är nog det svåraste, tycker jag, att svälja roliga referenser. Så som jag fått göra här med allehanda Astrid Lindgren... jo faktiskt, ingen känner ju till Pilutta!

Och visst har jag anammat skotsk matkultur. Förutom ljunghonung & havrekakor, scones med sylt och grädde och Kiplings hela sortiment så äter jag mer currygrytor, steak & ale pie med pommes, haggisfylld eller ostfylld kycklingbröst inlindat i bacon, diverse brödad fisk/kyckling, Irn Bru, mackor till lunch och till och med pommes frites med smält cheddar... Fast jag ser samtidigt fram emot matiga pastasallader utan majonäsklägg men med massor av grönsaker.

Dessutom kommer det ju bli en smärre kulturkrock att förändra sätt att tala och uttrycka sig på. Och hur man hanterar och förhåller sig i vissa sociala och arbetssituationer. På gott och ont.

Jo, det kommer bli en kulturkrock att "flytta hem" - men en spännande sådan. En del av människans utveckling är ju att anamma influenser man gillar och göra något nytt av det. Precis som jag har gjort här under fyra år. Så det ska bli intressant att se hur min Skotsk-Svenska vardag kommer att se ut nu - i Sverige.