Hemma bra men hemma bäst

På jobbet undrar folk ideligen hur det känns att flytta. Själv försöker jag ju inte att tänka på det, för då känns det bara knas. Någonstans vet jag att det är rätt beslut - men om det är rätt, varför känns det då så fel?

Jag vet att det är en situation där oavsett vilket beslut jag tar så kommer det vara rätt - och fel. Kanske är det svårt att acceptera för att jag fortfarande bor här och varje dag känner hur rätt det är att bo här. Nu. Just idag. Kanske kommer det kännas mer rätt när jag väl är i Sverige.

Jag har ju redan identifierat att jag känner mig hemma både i Stockholm och Glasgow. Att både Sverige och Skottland är HEMMA. Och att jag omöjligt kan bo på båda ställen samtidigt.

En del av mig får panik när jag tänker att jag bara har tre helger att ta tillvara på, tre helger att vandra på. Samtidigt som en del av mig inte riktigt har fattat att jag ska flytta. En del av mig undrar om jag vet vad jag håller på med och undrar om jag inte ska avbryta hela operationen och stanna. För det känns ju så rätt.

Och fel.

Jag försöker minnas känslorna från i julas, fast de är långt borta, och det är nog därför jag tvekar. Samtidigt som jag nu är så nära Deadline att jag får panik. Men i julas kändes det så RÄTT att vara bland familj och nära vänner - inte bara bekanta, utan vänner. Och tanken att åka "hem" till lägenheten och leva vardagsliv i Stockholm kändes så naturlig. Så naturlig att jag var på vippen att göra upp fikaplaner med folk ett par veckor framåt!

Den känslan kommer nog infinna sig igen när jag väl är på plats. I Stockholm. Men jag är inte där just nu. Det är därför det känns så rätt att vara här. Och fel att åka. Samtidigt som...

Det här skulle kunna bli en evighetsblogg. Jag har ju redan konstaterat flera gånger genom åren att jag har två Hem. Och jag har ju redan konstaterat flera gånger genom åren att jag känner mig hemma på båda ställen.

Det är få förunnat. Att ha två hem. Efter att ha läst grubbelbloggen från i höstas minns jag dessutom varför jag beslutade att flytta hem till Sverige. Ok, slutgrubblat för sjutton gubbar, det är ju RÄTT! I allt väsentligt är beslutet rätt. Så vad klagar jag på? Jag ska ju flytta hem!

Och jag kan ju alltid åka hem och hälsa på.