Vax upp!

Det hander minst en gang varje dag. Mannen/frun ringer upp och vill avsluta den gemensamma livforsakringen och/eller inkassera den gemensamma fondbesparingen.
"Da skickar jag ut ett formular som ni bara fyller i och sa skriver ni bada under..."

Det ar da det hander. 45-aringen i luren byts, oavsett kon, hastigt ut mot en gapig 6-aring med falsettrost.
"Det kommer inte handa! Vi talar inte med varandra. Han/hon kommer aldrig ga med pa att skriva under nagot."
Osv. Osv. Osv.

Det ar bara att ta ett djupt andetag och bestalla in en kopp te. Det har samtalet kommer ta 15 minuter. Antingen tar det 15 minuter for mig att forklara att det har ar enda sattet det kan goras pa sa de far vackert komma pa en losning. Eller sa tar det 15 minuter for kunden att gasta av sig, spy galla over ex-partnern och slutligen krava att tala med managern for det ar horribelt att han/hon ensam inte ska kunna avsluta ett gemensamt konto och fa hela investeringen insatt pa sitt eget, privata konto.

Egentligen vill man ju bara frasa:
"Vax upp for fan! Ta hjalp av en advokat eller vad som helst, men du far fan i mig tala med exet en sista gang om du ska fa nagra pengar."
Men det gor man inte. Istallet lindar och lirkar man som nan jakla nanna som forsoker truga i lillungen hostmedicin.

Jag ska aldrig gifta mig. Och gor jag det ska jag gifta mig med en vuxen man.

Den som vantar pa nagot gott...

Sa. Datorn ar ur spel och jag kanner SAAA for en filmkvall. En DVD-kvall. Efter att ha somnat till den otroligt langtrakiga "The New World" (las Pocahontas...) pa bion kvallen innan sa kande jag mig inte taggad for 3 timmar "Munich" kvallen darpa. Jag kande for karlek, romantik och snygga man. Jag kande for att antligen ta mig tid och kolla pa Lady Chatterley.

Det enda jag fann hemma var Skotten och hans polare som satt med ol och kollade pa Bolton-Arsenal. Jag ville oppna en burk och sla mig ner med dem, men kande att det kanske skulle inkrakta pa deras fotbollskvall, vilken jag frankt utgick ifran skulle overga till en utekvall... Sa jag gick in pa mitt rum och vantade. Och vantade. Och malade ett par ramar som jag haft liggande. Och vantade.

Till slut akte jag in till bion i alla fall, stod 20 min i ko, insag att jag sett alla filmer utom dem som jag maste vanta minst 1 timme pa och Munich var slutsald varje forestallning fore 23. Sa jag akte hem igen, laste ut tva tidningar och vantade pa att grabbarna skulle ga.

Det gjorde de inte. Jag overgick darmed till att vanta pa att polaren skulle ga och Skotten ga och lagga sig. Jag la mig pa sangen och pillade pa mobilen. Det var da jag gjorde Upptackten.

Tva enkla klick och jag var pa Googles sida. En timme senare hade jag hela mobilen full med puddingar! Nedladdade alldeles gratis! Gerald Butler, Matthew MacFadyen och resten av Dream Team aterfinns nu under "My pictures". Pa bildskarmen lyser Celtics klubbmarke.

Jag anar att denna upptackt kommer losa manga, langa vantetider framover...

Till slut var jag sa trott av allt flinande och stonande att jag struntade i grabbarnas tvkvall och gick och la mig. Jag hade tillrackligt med material for sota drommar i vilket fall.

Celtic - Dundee (3-3); en match i reserven

Vissa saker tar tid att vanja sig vid. Som t ex att ga fran standig underbemanning pa fotbollsmatcherna till att befinna sig i en "reservgrupp", en av fyra grupper a 8-10 pers och en gruppledare vars enda syfte ar att sta pa ett visst stalle pa arenan och vanta pa att behovas. Vilken sakerhetschef som helst i Sverige skulle fa lyckotarar i ogonen om han hade det mannskapet.

Men de 2 timmarna fore matchstart har aldrig kants langre, i de andra grupperna gor du atminstone nagot! Gruppen kanner inte varanda tillrackligt val for oavbrutet smaprat, sa mellan historierna behovde vi aktivera oss.
Vi radade upp oss i langdordning.
Vi drog igenom tva olika namnlekar.
Vi gissade alder pa publiken.
Och det ulitmata;
Vi stallde oss i nummerordning.

Det var da den operativa chefen valde att komma runt hornet. Gruppchefen hade sitt manskap i givakt. I nummerordning. Den operativa chefen gapade, sedan torkade han bort en fikitiv tar ur ogonvran, sedan lovade han gruppchefen en fet bonus. Den dag de inforde det.

Jag var pa fotbollshumor och det humoret sjonk i takt med att jag insag att jag nog inte skulle fa se mer an det dar hornet av korridoren. Da blev vi forflyttade till avsparrningen mellan Dundees supportrar och ovriga stadion. Jag satt pa en stol sa dar langt ner pa laktaren att man kanner bade gras- och svettdoft, och medan jag sakta vred huvudet mellan de bada sektionerna stal jag blickar av matchen.

Det var en bra match. Celtic ledde med 3-1, det var inte langt kvar och jag tankte pa hur mycket jag alskar den har sporten.

Da gjorde Dundee 3-2. Sedan vete sjutton vad som hande, men tva oranga gubbar promenerade forbi var malvakt och sa stod det 3-3. Jag hatar att forlora med 3-3!

Efter matchen, under samlingen pa laktaren, kom karleken tillbaka. Tre smakillar och pappan till en av dem (en Celticspelare) lattjade runt i malomradet. Vi hejade nar ena lillkillen dribblade bort den andre, vi buade nar Celticspelaren brot anfallet och vi appladerade nar den tredje lillkillen gjorde mal. Smakillarna gjorde manga mal och for varje mal gjorde de nya malgester. Garna alla tre samtidigt, aven han som agerade malvakt. Da ville jag ocksa ut och spela fotboll. Jag alskar fanimig den sporten! Trots att man ibland forlorar med 3-3.

Fredagsfyran om tidningar

1. Brukar du regelbundet läsa någon tidning?
Ja, Metro, Now, Total Film och Empire. Nyheter och fotboll foljer jag pa natet.
2. Vilka sorts tidningar skulle du inte kunna läsa och varför?
Sana skrivna pa kinesiska. Jag skulle teoretiskt sett kunna lasa sadana som inte intresserar mig ett smack (teknik t ex), men det skulle vara mycket svart att lasa tidningar skrivna pa kinesiska.
3. Jobbar eller har du jobbat på en tidningsredaktion? Skulle du vilja?
Har inte, gor inte men skulle mycket garna vilja. Sportjournalist, ja tack. Skulle aven tack ja till att skriva kaserier eller om amnen med kriminologisk eller straffrattslig anknytning, samt om internationell straffratt. Eller sa kan jag vara Sveriges utsande i Skottland... :-)
4. Tänker du mycket på en tidnings layout och utseende?
Bara om den ar riktigt, riktigt dalig.

Utan dator forsmaktar jag pa denna o....

Jag ar handikappad. Laptopen morknade i mandags - bara nagon timme efter att jag basunerat ut att jag - moi - kopt mitt livs forsta sot-slisk-romantiska film (pa REA naturligtvis, jag ar inte helt forbytt), men nu vete hakon nar jag kan gora min sotsliskdebut.

Efter mycket sokande (tack och lov for internet!) och efter att ha engagerat halva kontoret sa har jag nu luskat ut att det ar "backlighten" det ar fel pa. Ljuset i skarmen. Typ det enda man inte kan fixa sjalv utan maste lamna in till en (dyr) expert.

Jag har inte rad att lamna in nagon dator.
Jag kan inte vara utan laptopen!
Jag har problem.

Dessutom har jag fatt en himla massa fritid. Dotid. Nar jag inte kan rycka at mig en halvtimme vid internetdatorn sa traskar jag runt planlost och vantar pa att fa ga och sova. Det ar orovackande. Har datorn varit sa central i mitt liv?

Det har den nog. Jag kollar pa film, skriver, spelar spel, fixar med foton, gor projekt, skissar pa uppsats, kollar pa nagot avsnitt pa nagon serie jag har pa DVD, lyssnar pa musik... Jag skulle vilja pasta att datorn ar den viktigaste agodelen, mojligen jamstallt mobilen.

Shit.
Kris anno 2006.

Hort pa jobbet

Kollega, talmodigt:
"Det har ar inte en Abbey National forsakring. Vara forsakringsnummer har 7 siffror, inga bokstaver."
Kund vresigt:
"1,2,3... jag har 7 siffror!"
Kollega:
"Det ar 6 siffror och borjar med en bokstav."
Kund, annu vresigare:
"Det borjar inte alls med en bokstav, det borjar med W!"

No further comments...

Svensk film i Glasgow - Hip, hip, hurra!

I februari rullar Glasgow Film Festival. Den 20:e ska jag nog sjalv pallra mig dit, da visas namligen "Hip, hip, hora". Fast den heter inte "Hip, hip, whore" utan "The ketchup effect"... Hm, jag minns att jag inte gillade ursprungstiteln, men nog tycker jag att den forlorar en poang i oversattningen.

Bokslut 2005

Precis som 2003 och 2004 sa ar det nu hog tid att gora bokslut for 2005.

Arets beslut: Togs 14 Januari 2005; att gora slag i saken och flytta till Skottland.
Arets overraskning: Min 30-arsfest!
Arets storsta gramelse: Jag fattar inte att jag inte misstankte nagot, jag som ar sa misstanksam...
Arets sex-laxar: Fem pers pa tva sangar, natten efter 30-arsfesten. Ligg still!
Arets angest: Jag ar 30...
Arets fylla: Utflyttningsfesten. Jag far fortfarande inte matematiken att ga ihop. Vi kan inte ha druckit alla de tomma flaskorna!
Arets sagostund: Min vans vinterbrollop. Det var nog bara den vita enhorningen som saknades for att bilden av ett sagobrollop skulle vara fullandad.
Arets saga: Vara egna. Helt plotsligt verkade halva varlden fatt skrivklada. Jag hade vanner i fyra olika lander som knackade tangentbord och mailade utdrag. Bra dar!
Arets bostad: 3 manader i ett rum med sex baddar pa ett vandrarhem. Nasta steg ar val ett Thailandskt fangelse.
Arets moment 22: Du far inget jobb innan du har bankkonto och adress. Du far inget bankkonto forran du har en adress och en arbetsgivare som kan intyga att det ar din adress. Du far ingen bostad forran du har ett jobb och ett bankkonto. Det kravs antingen tur eller luraktigt beteende for att ens komma upp i startblocken har i Storbritannien!
Arets bedrageri: Kampanjen att fa svenskar att ta med A-kassan utomlands. Jo kyss mig. Enda sattet att gora det ar att redan ha en bas i utlandet, du kan omojligt ta med A-kassan for att soka jobb i ett nytt land.
Arets mycket-vasen-for-ingenting: Min A-kasseersattning. Manader av pappersbollning, sjukfranvarointyg fran 1996(!) och minst en timmes telefonkoande i en telefonkiosk i Skottland. Resultat: ett par smulor. I fortsattningen sparar jag sjalv infor samre tider.
Arets identitetskris: Om man inte kan behalla den svenska stavningen av Djärv, ska man da stava det D-j-a-e-r-v eller D-j-a-r-v. Enligt passet ska jag stava det A-E, enligt banken ska jag stava det A. Sjalv funderar jag nastan pa att dopa om mig till Bold...
Arets semestermal: Stockholm.
Arets turistattraktion: Dunnottar Castle. Tva besok under aret och fortfarande inte matt.
Arets resesatt: Google Earth. Inom en timme besokte jag samtliga hus jag bott it. Ibland kunde jag till och med se balkongen och fonstret till mitt rum!
Arets vad-var-det-som-hande: Bombningen i London. Det tog flera timmars nyhetsrapportering pa jobbet for att vi skulle fatta att det var ett terrorisattentat och inte en vanlig olycka.
Arets studie i Internationella Relationer 1: Mina 3 manader pa vandrarhemmet. Jag motte och bodde med en rad olika nationaliteter och alla hade sin historia, sina erfarenheter och sina fordomar. Jag stortrivdes. Det var som att bo i ett forskningsexperiement.
Arets studie i Kriminologi: The Barras. Hela familjer deltog verkligen i forsaljningen av piratCD/DVDs och smuggeltobak. Det var jatteintressant att bara knalla runt och se hur de jobbade, hur nerverna var utanpa och hur snabbt de omgrupperade sig nar polisen traskade forbi. Nu har polisen stationerat sig dar permanent och piratforsaljningen har upphort. Nastan lite synd.
Arets span: Chefen pa biluthyrarstallet. Det ar svart att ga vidare nar man ses varannan manad, det ar nog dags att hyra bil snart igen.
Arets hunk: Ca tio ar efter alla andra, men... Sean Bean ar jakligt lacker!
Arets CD: Kaiser Chief har snurrat oavbrutet i bade mitt och Skottens rum.
Arets filmupplevelse: Ett par hundra ungar som verkligen lever sig in i Herbie och hejar sa det skallrar i vaggarna.
Arets vackarklocka: Orange marsches utanfor sovrummet. Varje sondagmorgon. Hela sommaren. Stooon...
Arets Omaka-men-fiffiga-par: Jag och engelsmannen. Vi driver varandra till vansinne och bada ar besserwissrar men vi samarbetar forvanansvart bra! Testa oss garna; vi klarar och klurar ut allt ifran att laga tvattmaskinen och fixa badrumslacka till att fixa bilen.
Arets livboj: Henrik Larsson. Killen skulle kunna radda liv, det ar jag overtygad om.
Arets hobby: Publikvard. Fast den har gangen far jag betalt!
Arets motionsform: Bergsvandring. Och att ga i trappor. Fyra trappor utan hiss ger starka ben.
Arets rutschkana: Ett par hundra meter nedfor en grasslant ca 800m upp pa Cruah Ardrain.
Arets ord: Temporart. Allt ar tamejtusan temporart; temporart jobb, temporar bostad, temporar losning...
Arets skrama: Fartranden langs hela bilens vanstersida nar vi kanade ner i diket, eller rattare sagt nar vi blev uppdragna darur...
Arets kvallsunderhallning: Flytta in vannerna i olika hus i The Sims och sedan bara titta pa nar de bokar runt med varandras respektive. Eller nar deras respektive bokar runt med varandra...
Arets citatkalla: Little Britain. "I'm a laaady"... (For att inte tala om nar man pa jobbet kan passa in "the computer says nooo"!)
Arets precioussss: Datorn. Det ar inget kul att dela ett internet pa tre!
Arets jag-anar-ett-obehagligt-monster: Forra gangen jag bodde i Glasgow vann DIF forsta fotbollsguldet pa 36 ar och Celtic loosade titeln i sista omgangen. I ar vann DIF dubbeln och Celtic loosade titeln i sista omgangen...
Arets uppsats: Fortfarande inte min.
Arets malgang: 2005. Jag kom ju fram till dorren till slut!

Bloody Sunday minnesmarsch i Glasgow

Pa vag till banken tidigare idag hindrades jag plotsligt av sisadar femtio miljoner poliser som tycktes ha sparrat av hela omradet runt George Square. Det lat som om det pagick antingen ett upplopp eller ett hatskt derby bakom dem. Men det var ingetdera.

Ca 1000 republikaner genomforde sin arliga marsch till minne for offren for det som kom att kallas Bloody Sunday. Sondagen 30 Januari 1972 demonstrerade republikaner i Belfast mot att Engelsmannen holl folk fangna utan rattegang och i och med sin demonstration demonstrerade de aven mot att man inte fick halla demonstrationer... Det ar fortfarande oklart exakt vad som hande; soldaterna fick order om att gripa sa manga de kunde, 3 min senare hade de skjutit 13 pers till dods och skadad 14. Las lite mer om Bloody Sunday i lanken ovan.

Vad jag sag nar jag kom runt avsparrningarna var ett hundratal (300-400 enligt BBC) lojalister som viftade med Union Jack, sjong God save the Queen och skanderade hatramsor medan republikanerna marscherade forbi med Irlandska flaggor (tyckte att jag sag Sveriges flagga vifta forbi, men det maste ha varit en synvilla) och sorgeband. Muggar, PET-flaskor och tidningar kastades mot paraden, vilka inte verkade besvara 'elden'. Ett tag lat det ungefar som under ett intensivt derby, men jag maste saga att jag inte horde nagot gensvar fran republikanerna.

De femtio miljonerna poliserna (hela Skottlands poliskar?) lyckades undvika en upprepning av oroligheterna ifjol. Inget brak utbrot, men tydligen greps 11 pers. Nar folkmassan borjade skingras vande sig en kvinna mot mig och log;
"Nu har jag fatt nog med spanning for en eftermiddag."
Jotack. Det borde inte ha blivit nagon spanning alls. Med tanke pa alla Orange Marsches som ostort knallat forbi mitt fonster under aret sa tycker jag allt att republikanerna kunde fa 'fira' minnesdagen ifred.

Fredagsfyran om stader

1. Vilken är den närmaste staden du bor?
Eh, eftersom jag bor I den sa maste det vara Glasgow.
2. Har du någon dröm om en stad där du skulle vilja bo.
Kan inte komma pa nagon som lockar mer an Stockholm och Glasgow. Mojligtvis om bade Glasgow och Stockholm var fororter till London och det lag dar Glasgow ligger... Har ingen speciell dragning ens till New York. Kandes som vilken storstad som helst nar jag var dar. Husen var lite hogre bara...
3. Vilken är den finaste staden i Sverige?
Stockholm i Juni, utan tvekan.
4. Bor du inne i stan eller utanför?
Inne i den.

Aha... NU fattar jag var LOTR handlar om!

Under tre ar foljde jag trailern till denna film, vilken jag nyss sett pa DVD. Markligt. Det maste vara forsta gangen i historien som trailern visats pa bio medan filmen slappts direkt pa DVD.

Trailern var ofullstandig och kryllade av losa tradar och markliga hopp och skutt. Till och med vi som inte last bockerna forstod att detta inte kunde vara hela storyn. Krigarbruden forsvinner sparlost vid slaget vid Minas Tirith. Aragorn, Legolas och Gimli besoker dodsfolket som verkar mattligt roade for att sedan helt plotsligt dyka upp pa slagfaltet. Magiska prylar dyker lika magiskt upp. Det hoppas mellan blonda man och tafatta kungar sa att man har svart att veta vem som ar vem och vem som hor hemma var. Och da och da stors alla bryderier av en hattig och poanglos tempododare, en karlekshistoria som verkade helt fristaende fran filmen/trailern i sig.

Efter att under fyra kvallar ha foljt den 10tim 54min langa men fullstandiga 'miniserien' sa star nu allt fullstandigt klart for mig. Det var det har det handlade om.

Och filmen ar riktigt bra! Mycket battre an trailern!

Fast nu ar jag besviken i vilket fall. Pa extramaterialet. En, ynka en, bakom-kameran dokumentar! De har timslanga somnpiller om hur slagfalten skapades i datorn och om hur man skrev manuset, men trots att de vid ett tillfalle under bakom-kameran-dokumentaren sager att de standigt hade en dokumentarkamera rullandes sa lyckades man inte skrapa ihop mer an en dryg timmas matnyttigt flams. En timme! Jag vill ha mer intervjuer, mer roliga historier, mer bilder pa en fiskande Aragorn, en halvsovande Pippin och en flanerande Frodo. Och jag slar vad om att de nagonstans bland alla hundratusentals timmars filmtid har atminstone en blooper.

Eller kommer det i den fullfullstandiga boxen..?

Vila i frid - pa fotbollsplanen och i Hartsons strumpor.

I halvtid i lordags hande det igen, det som chockade mig pa min forsta arbetsdag som publikvard har i Skottland. En man kom fram till staketet mellan laktaren och innerplan och strodde ut en pase aska. Jag hoppade till inombords men mina kollegor blinkade inte ens, det verkade helt naturligt for dem. Den har gangen var det mannens systerson, en hangiven Celtic-supporter, som gatt bort och bett att fa sin aska strodd pa Celtic Park.

Jag kunde inte ta ogonen ifran den gra hogen som lag utspridd mellan mig och min kollega. En vindpust kom och lite aska flog in pa fotbollsplanen. Om igen undrade jag om det inte vore vardigare att be att fa komma in en spelledig dag och stro askan over graset. Men det kanske finns en poang i att fa den strodd mitt under en match, da nar hela stallet sjuder av liv och, ja, den avlidne liksom lever med i det.

Och visst fick han vara delaktig. I andra halvlek gjorde John Hartson en glidtackling mot en Kilmarnockspelare just dar askan flugit in pa planen. Narmare spelets centrum kunde val killen knappast komma an i John Hartsons strumpor.

Inget arende ar for litet for att utredas

2002 fick Skottland sin motsvarighet till den svenska offentlighetsprincipen; Freedom of information (Scotland) Act 2002. Nu tycker tidningarna att det ar jattekul att fiska fram sadant man forut inte fick veta nagot om.

Som att Brittiska myndigheter 1985 noga utredde den hypotetiska(?) fragan vilket skydd Loch Ness-monstret hade ifall det nagonsin blev identifierat. Efter lang skriftvaxling mellan skotska myndigheter och Brittiska utrikesdepartementet sa kom man fram till att monstret var skyddat mot jagare etc under en viss viltlivs-lagstiftning. Nar/om monstret identifierades och bedomdes vara utrotningshotat sa kunde han/hon adderas till en skyddslista.

Skratta ni.

Fragan kom namligen upp pa bordet pa allvar forst efter att de skotska myndigheterna i augusti 1985 fatt ett brev - fran Sverige. Myndigheterna i Jamtland ville tydligen ha rad ifran deras skotska kollegor for att soka skydda Storsjoodjuret.

"I am sorry to bother you with an inquiry which will, no doubt, be greeted at first glance with gales of laughter."

Se dar, skont att hora att det inte fanns viktigare saker att pyssla med under hoster 1985... Las garna en ratt underhallande artikel fran The Scotsman.

Hundratals man i kortkort och bar overkropp

Det finns bra filmer, det finns daliga filmer och det finns Hunkfilmer. Troja ar en sadan. Filmen i sig ar val sisadar, forutsatt att man inte irriterar ihjal sig pa att historien ar helt pahittad, men det vore logn att pasta att det ar en film man vill se om och om igen. Om det inte vore for en liten detalj. Hundratals valtranade man som springer runt i kortkort och bar overkropp.

Mina manliga flatmates gav mig underliga blickar nar jag kom ut efter tva och en halv timmes visslingar, vallustiga gnyenden och tranande ston. I normala fall tycker jag Orlando Bloom ar for pojkaktig, men nar Eric Banas och Blooms bara brost vandrar emot mig pa tv-rutan sa slar det gnistor. I normala fall gillar jag inte Brad Pitts truliga uppsyn, men jag skiter fullkomligt i hans putande mun nar han ligger naken for mina ogon. Tva ganger! Tyvarr bar Sean Bean for mycket klader pa sig, i mitt tycke, men han har precis flugit upp och blivit mitt nya favoritogongodis, sa jag kladde av honom med blicken istallet.

Vem fan behover porrfilm nar det finns grekisk mytologi?

Skotska cupen med ett gang "Forellknullare"

Det var en stor dag for invanarna i lilla Peterhead igar. Deras div 2-gang hade lottats mot Glasgow Rangers i Skotska Cupen. Typ hela byn kom ner till Glasgow igar. Harliga 2600 pers sjong sig varma, trots att laget (naturligtvis) blev utskapade med 0-5.

Peterhead ligger sa langt upp att det har nog var arets solsemester for dem. Det lustigaste, i mina oron, var att hora mina Glasgow-kollegor saga att vi nog maste anvanda teckensprak ("det ar bara att titta pa dem och se glada ut") for att Peterhead-borna skulle ha en obegriplig dialekt. Mina grotmumlande Glasgow-kollegor som svaljer bade konsonanter och halva ord sa detta. Att det ar svart att forsta folk fran Aberdeen och stort omojligt att forsta dem norr om Aberdeen. Jag bara log. For ibland kan jag bara titta pa dem och se glad ut.

I Sverige klassificerar stadslagen ovriga lag som antingen "bonner" eller "skoterraggare" (och "sillstrypare" om de kommer ifran Goteborg). Har ar alla utanfor Glasgow "sheepshaggers". Fast vi kom fram till att Peterhead ar en fiskeby, sade de ar troligen "troutshaggers", vilket skulle antyda storleken pa deras, ehrm, ja, ocksa...

De anger brandsakerhet som skal, men jag har alltid forundrats over att det inte finns nagra nat bakom malen. Publiken sitter ett par meter ifran planen nar spelarna drar pa sina harda kanoner. Tank om de missar. Nu verkar spelarna forvanansvart pricksakra, de i hogsta ligan vill saga. Under uppvarmningen igar fick publiken i det narmaste kasta sig ner mellan bankraderna nar Peterhead-spelarna prickade allt. Utom malet. Till slut prickades en kvinna rakt i nyllet. Jag stod bara nagon meter ifran sa jag och en kollega tittade till henne direkt. Da kom nasta kanon rakt i huvudet pa nasta person. De kanske skulle overvaga nat i alla fall. Atminstone under Skotska Cupen.

Fredagsfyran om nyarsloften

Tema: Nyårslöften
1. Har du några nyårslöften?
Inte alls.
2. Är du bra på att hålla dina nyårslöften?
Jag ar jattebra pa det, sedan milleniumskiftet. Eftersom det var nytt millenium maste man val rimligtvis avlagga ett milleniumlofte? Sa jag lovade att inte avge nagra nyarsloften alls under det nya milleniumet.
3. Tror du det är bra ha nyårslöften, gör de någon nytta?
Jag tror inte att nagonting som ar patvingat eller konstlat ar bra. Tar man beslutet att faktiskt gora nagonting sa spelar inte datumet nagon roll, det kan snarare gora att man lovar nagot for att man "ska" det, men innerst inne inte ar beredd att fullfolja det. Det kan ju vara en lite kul grej dock. Jag menar, bara for att jag fick mandeln i groten sa innebar inte det att jag tanker gifta mig nasta ar, men nu gar jag ju runt och sager att jag ska det.
4. Har du brutit någon av dina löften redan?
Som sagt var.