Bokslut 2004

Årets bok: "Jamie-böckerna", den romantiska äventyrsserien om engelska Claire som på 1940-talet via en stensättning hamnar i 1700-talets Skottland. Diana Gabaldon heter författarinnan. Läste en sida - fast. Och nu har epidemin smittat till andra närstående...
Årets kaniner: Mina DVD-filmer. Jag vet inte hur, men de jävlarna förökar sig hela tiden!
Årets affärsidé: "Shoot-n-go sightseeing". En biltur i skotska högländerna där man stannar mitt i gatan vid en fin vy (för de fina vyerna finns inte där p-fickorna finns), turisterna rusar ut och knäpper en bild, man kastar sig in igen och kör innan bilen bakom hunnit ikapp.
Årets galning: Mia. (se nedan)
Årets present 1: Resan till London där jag fick se Judi Dench på en teaterscen! (Tack, söstra mi! Nu ska jag bara göra skäl för examenspresenten - och ta examen...)
Årets present 2: Det finns presenter, och så finns det Jennys presenter. Hennes extremt kluriga pyssel - i tre delar - höll mig sysselsatt i en vecka. Och mynnade ut i...
Årets tänk-att-du-hittade-hem-till-slut: Gizmo, som hittade hem till mig efter alla dessa år! Han är så gullig...
Årets scen 1: The balcony scene!
Årets scen 2: När Keanu Reaves masseras i Mycket väsen för ingenting. Det är nog dags att köpa en ny DVD-film snart, risken är att CD:n slitits på ett visst ställe... Slurp!
Årets stewards: Fab 5-spanjorerna på flyget hem ifrån Skottland.
Årets euforiska ögonblick: När Djurgården gjorde 2-0(!) borta(!!) på Juventus(!!!)
Årets krig: SMS-kriget mellan holländska Minke och jag under fotbolls-EM.
Årets promenad: Det ska gå att besöka Londons alla sevärdheter under en och samma dag!
Årets fotograf: Mia. (se ovan)
Årets låt: Mandy med Westlife. För alltid förknippad med nyåret i Edinburgh.
Årets såpa: Knutby.
Årets psykbryt: Spekulationerna kring Mijailovic.
Årets bunker: Fotbollsarenan i Utrecht. Skulle göra Bodström avundsjuk.
Årets positiva överraskning: Helena Bergström som Hamlet. Hon grät ju inte ens!
Årets berg: Alperna sedd strax uppifrån från flygplanet. Wow...
Årets ökenupplevelse: Dag 3 på semestern på Fuerteventura. Det är inte ofta man cyklar på sådana där typiska ökenvägar, packade med sprickor, eller susar nedför en backe i nästan 5 minuter medan ödlorna flyr för livet. Tystnaden i öknen var en upplevelse i sig. För att inte tala om att vandra uppför en vulkan med fotfäste av typen grushög. På den toppen kände jag mig verkligen som King Of The World - för världen var jag i en öken...
Årets solbränna: Armar och ben är en sak, dem är man vana vid, men när vänstra örat svällde upp till dubbla storleken och jag var tvungen att gå med pirat-duk om huvudet i två dagar, det var nytt. Medan kloka spanjorer tog siesta knallade jag uppför berg ute i öknen. Sånt straffar sig.
Årets uppsats: Inte min i alla fall...
Årets chock 1: Tsunami-katastrofen.
Årets chock 2: När min kollega blev värre skadad än vad någon trott då jag körde på henne...
Årets Mission Impossible: Att skaffa ett jobb jag kan bygga en karriär på.
Årets vad-är-det-som-går-och-går: Min strävan att flytta till Skottland. Kommer jag någonsin fram till dörren?
Årets Farbror Resande Mac: Jag. 5 resor till 5 olika länder under samma år. Har inte hänt förr.
Årets höghus: Marseille-supportrarna under UEFA-cupfinalen. T. o.m. jag blev nog hög av all cannabisrök...
Årets nära på avstånd, fjärran i närheten: Jenny flyttade äntligen hem från Skottland och OJ vad vi skulle ses ofta nu när vi bor i samma stad igen. Eller hur... fan för arbetstider som går omlott!
Årets förlåt-att-jag-är-sen-men: ... jag hjälpte en misshandlad uteliggare runt hörnet. Har någon använt den ursäkten på en date förr? Visste jag inte att det var sant skulle jag tro att det var en dålig ursäkt.
Årets väckarklocka: Sedan en tid tillbaka sätter grävskoporna igång 07.00 prick på andra sidan vägen. Varför kommer aldrig byggarbetare sent till jobbet...
Årets nattlampa: Strålkastarna på lyftkranen när gubbarna glömt att släcka dem. Bright light, bright light!
Årets avbockning på uppfyllda-barndomsdrömmar-listan: Fäktning. Och det var så kul så det tänker jag fortsätta med! Nu är det nog bara "köra ismaskin på riktigt" och "besöka Hockey Hall of Fame i Toronto" kvar, tror jag. Inte illa.
Årets status quo: 2004. Det känns inte som att jag har tagit ett enda steg framåt.