Livet pa luckan.

Idag tankte jag att jag skulle beratta lite om livet pa Bunkum Vandrarhem.

Huset ar tre vaningar hogt. Forsta vaningen har kok, tvattstuga, toa&dusch och tv-rum. Och en telefonautomat i hallen som ringer mitt i natten. (En natt fick jag nog sa jag svarade, mannen fragade efter "Meg" och jag sa att "det bor 40 pers har, jag har ingen aning om vad de heter, men ar hon har ligger hon sakert och sover nu. God natt." Javla typ att ringa kl 1.)

Koket ar stort, med tva spisar, tva kylar (men ingen frys!) och alla kan fa varsin plastlada att forvara grejer i. Det funkar bra. Sa vitt jag vet har bara tre matstolder skett; nagon kakade upp mitt skinkpaket, en tjej blev av med en croissant och ett mjolkpaket forsvann. Sjysst facit pa nastan 4 veckor, med standig rotation pa gaster. Man far anvanda sin fantasi nar man ska laga mat dock; kokkarlen och wokarna ar kraftigt begransade. Ar man inte ensam i koket far man rakna med att koka spagetti i en kaffepanna, som ingen anvander till att koka kaffe i anda eftersom det finns vattenkokare och gratis te och kaffe. Av nagon outgrundlig anledning ar koket stangt mellan 10PM-7AM. Det star skyltar om att man inte far anvanda spisen efter kl 10, men ar de radda for brand ar det val bara att stanga av spisarna, eller? Man kan val installera en timer eller nat. Det ar ju synd om folk som inte hinner kaka frukost innan de gar till jobbet.

Fast man kan sitta och kaka vid bordet i tv-rummet om man kommer hem sent. Dar star ocksa 3 soffor och 4 fotoljer, som vi halvligger i nar vi kollar pa Star Trek och Simpson. Dessa program missas aldrig. Det ar latt att ligga och "inte kolla pa nagonting" en hel kvall. Jag blir varje kvall forvanad over att det inte finns nanting att kolla pa pa alla de dar, typ 15 kanalerna. Fast da brukar jag smita upp pa rummet och skriva lite, lasa eller kolla pa film pa datorn istallet. Det finns video i tv-rummet dock, och en hylla med supergamla klassiker. Som Flash Gordon...

Pa andra vaningen finns tva olika toaletter med dusch. Allt ar i bas, sa vi kanner oss som en riktigt stor familj nar tva star i duscharna, tva sitter pa toa och tva borstar tanderna - i samma rum. Inget for pryda manniskor. (Fast jag kanner mig inte bekvam att prutta ut nr 2 infor publik an...)

Dar ligger ocksa ett par sovsalar och ett dubbelrum. Ena rummet ar bara for man, for dar sover de manliga langliggarna, det andra ar mixat.

Pa tredje vaningen finns tre sovsalar och ett dubbelrum. Tva salar ar mixade, det tredje sover jag i. Rummet for kvinnliga langliggare. Vi ar 4 dar, och sa kommer nagon/nagra da och da och fyller upp de ovriga tva baddarna. Det kanns perfekt att sova pa oversta vaningen eftersom man slipper trafiken pa vaning tva. Och sa far man motion. Jag menar, bara pa kvallen knallar man ju i trapporna som en vettvilling. Upp med vaskan och byta om, ner och gora mat, troligen upp igen en vanda, ner och kolla pa tv, kanske upp for att hamta en sak eller ga pa toa, ner till tv-rummet igen, upp och hamta tandborste, ner en trappa och gora sig iordning for natten och sa upp en trappa for att ga och sova. Jag kommer fa megafina benmuskler! :)

Nar jag bodde har for tva ar sedan hatade jag varje sekund i mitt delade rum, men man vanjer sig. Sa ocksa vid att dela rum med 3-5 till. Det ar inte sa farligt faktiskt. Visst, Rasa kan fanimig inte stanga en dorr tyst och hon maste prassla djupt i sina kassar varje morgon, men man vanjer sig vid att vakna till varje gang hon gar upp och sedan somna om igen. Hon har dock battrat sig betydligt, enligt de andra, efter det att vi blev fler i rummet. Nu har hon t ex slutat fona haret pa morgonen utan fattat att hon kan gora det i tv-rummet... Annars tycker jag allt att vi visar god hansyn till varandra. Sabina, sydafrikanskan med tyskt ursprung, gar och lagger sig bustidigt pa kvallarna, men da far ju vi andra flytta ner i tv-rummet med vad vi nu gor. Och samma sak nar Andrea, kanadensiskan, vill sova ut efter en utekvall/arbetskvall. Det ar lustigt hur man vanjer sig vid det mesta. Jag har tankt att jag nog skulle klara att leva i ett Thailandskt fangelse till och med. 6 eller 10 i ett rum, jag finner mig nog.

Forvaringen ar inget att hurra over. Andrea har lagt beslag pa hela byran och jag har hangt in mina fyra mest skrynkelbenagna klader i garderoben - och darmed fyllt den. Det finns en plastlada for varje badd, men forutom det sa ar det vaskor och kassar som galler. Det ar lite Taikon-lager over rummet, men det ar ordning i kaoset. Vi vet precis i vilken kasse eller ytterficka grejerna ligger och vi har var personliga sfar, d.v.s. omradet vid vara vaskor.

Forutom stolden Nick rakade ut for sa har jag inte hort att nagon skulle ha misstankt att folk rumlar om bland deras grejer. Det verkar rada omsesidig respekt for varandras grejer i rummen, och i koket, och det rader ett slags oskriven regel att man inte gar in i andra rum an sitt eget. Eftersom det inte finns nagra las pa dorrarna sa far man vara tacksam for det.

Saker man vanjer sig vid i ett liv pa luckan:
* Att sova med en ihopknovlad filt under kudden, eftersom den ar platt som en pannkaka. Faktiskt, jag ser ingen anledning att kopa en egen kudde langre.
* Att placera en ficklampa pa sangen sa att man latt hittar den nar man kommer in i rummet sent pa kvallen. Det vore ingen hit att tanda taklampan...
* Att folk halsar god morgon oavsett hur butter man ar fore frukost.
* Att man kanske maste missa den dar superintressanta dokumentaren eller den megaroliga komikern for att det ar Star Trek pa en annan kanal.
* Att diska direkt, helst innan man satter sig och ater, eftersom det troligen ar minst en som vantar pa kokets enda riktiga kastrull.

Visst, man ar inte ensam ofta. Man far ta sina sma stunder uppe pa rummet nar alla andra ar ute. Vad jag gillar bast dock, ar att det bara ar att ga ner i tv-rummet eller i koket om man vill hitta folk att prata med. Kanner man inte for att byta trivialiteter med langliggarna sa kan man alltid utforska nagon av de nya gasterna. Jassa, Australien sager du, det var sakert tva timmar sedan jag motte nagon darifran... :)