Årets första blogginlägg - om Hogmanay

Tradtionellt sett så är Hogmanay (nyår) årets största och viktigaste högtid i Skottland. Julen förbjöds nämligen, tro det eller ej, när de svavelpredikande presbyterianerna (calvinistiska protestanter) fick den religiösa makten i landet på 1500-talet i och med Reformationen. De förbjöd allt katolskt - till och med katolicismen självt. Det var till och med så att de traditionella julpajerna (mince pies - små kryddiga pajer fyllda med kött(!), bär och nötter) som var så populära över hela Storbritannien förbjöds i Skottland och man riskerade fängelse om man bakade dem. (Jo, det finns historier om hur kyrkomän gick runt och sniffade i byarna...)

Men skottar är ett klurigt folk och kunde ju inte acceptera att en högtid togs ifrån dem, det var ju kul att träffas, äta gott, supa skallen av sig och sjunga och dansa hela natten! Så de löd (nåja, det smögs i hemlighet både här och där, framförallt i de katolska högländerna) och skottarna slutade fira jul - men började fira nyår istället! Och de firade med råge. I två dagar. Så 2 januari är faktiskt fortfarande en Röd Dag i Skottland, för då måste man ju sova ut.

Visserligen tog calvinisterna över den religiösa makten även i England, men det var faktiskt aldrig lika hårt där som i Skottland. Folk förföljdes inte på samma sätt om de firade jul och snart hade den smugit sig tillbaka igen.

I Skottland började man inte fira jul igen förrän på 60-talet. 1960, alltså! Fram tills dess var Juldagen en vanlig arbetsdag. Och inte ens då var det någon hit till att börja med, alla firade ju Hogmanay.

Nuförtiden firas det jul som överallt annars. På samma brittiska manér som det redan gjorts i England under längre tid. Fast uppblandat. Förutom mince pie så finns skotska "Ecclefechen tarts", vilka innehåller mer nötter och kan närmast liknas vid en liten pekanpaj. Och shortbread är ett måste. Lustigt nog så bakades de "för länge sedan" enligt keltisk tradition som ett slags solbröd. (känns det igen?)

Julgranar är ett relativt nytt påfund och används i princip som fönsterutsmycknad. Hittills har jag inte sett någon gran "inne i rummet" utan finns det plats så står de vid fönstret med blinkande lampor (och ibland inget mer) så att de syns utifrån.

Lite intressant så kan man ta buss 55 i Glasgow och upptäcka hur husen ju närmare IKEA man kommer faktiskt har adventsljusstakar och stjärnor i fönstren. Även om jag i år märkte att flugan svalnat något för det var inte lika många som för ett par år sedan då IKEA fortfarande marknadsförde dessa. (Nu verkar de vilja pracka på oss svarta tomtenissar och lila ljuskronor!)

Men Hogmanay är fortfarande ett stort festtillfälle och en familjehögtid. Jag har flera kollegor här som talar om nyårsmiddagar och framför allt nyårsdagsmiddagar på samma sätt som julmiddagar, hur de åker runt för att käka hos hela familjen.

En viktig, gammal hogmanay-tradition är "försten" (first-footing). För lycka och välgång så ska helst den förste att kliva över husets tröskel på det ny året vara en mörkhårig man. Denne önskar gott nytt år och utdelar en liten gåva, oftast whisky, ett slags fruktkaka (black bun) eller shortbread. En rödhårig betyder otur. Tradionellt sett löste man detta genom att en mörkhårig man i byn fick springa runt till vartenda hus efter midnatt och knacka på, för att liksom säkerställa lyckan hos allihopa.

En kollega till mig har berättat hur han som barn alltid fick denna ära i kvarteret och att han faktiskt fortfarande gör det! Även om både han och grannarna med ett nervöst fniss hävdar att "det är ju bara på skoj..."

Om ni redan varit på Skansen och firat in nyåret med tomtebloss och varm glögg så kan jag rekommendera streetpartyna antingen i Edinburgh eller Glasgow. Biljetterna brukar säljas slut på någon timme varje år! Tiotusentals människor samlas, band spelar, skotska flaggor vajar överallt (precis som svenska flaggor vajar på midsommar), folk är fulla och inte alltid varmt klädda (trots uppmaningar i radio), det dansas på gatorna (räkna med att bli uppdragen, eller kysst på...) och det är något mäktigt över när tusentals människor lägger armarna om främlingars axlar och sjunger "All lang syne" innan fyrverkerierna.

Namnet Hogmanay har så långa anor att man faktiskt inte riktigt vet var det kommer ifrån. Frågar du hundra experter får du hundra svar, och alla låter troliga. Det finns ord både på gaeliska, skotska, norska, franska och dialekter däremellan som låter ungefär som om de kunde ha med saken att göra. Och stavningen har ändrats genom åren.

Personligen tror jag att jag föredrar förklaringen jag fick av en man när jag mitt första Hogmanay blivit uppdragen i en Ceilidh på gatan, kramats av massor av främlingar, kyssts av några och stod i ett gathörn med någons skotska flagga runt axlarna. Han la armen om mig och flinade:
"Because you hug many on Hogmanay!"

Amen till det.

Förslag på fortsatt läsning:
Hogmanay - did you know?
Hogmanay customs
Jul i Skottland
Wikipedia