Skotsk fylla på hemvändar-Ceilidh

Tröttmössa. Blykeps. Dagen efter... Fast det enda alkoholhaltiga jag drack på hela kvällen var en provsmakning av Black Bottle, en whisky från Islay. (Kändes väldigt lättdrucken, nästan lite vattnig, om ni frågar mig...)

Å andra sidan blev jag både uppsnurrad, kringsnurrad och genomsnurrig av all dans på ceilidhn i National Piping Centre. Eftersom 2009 är "Skotskt hemvändarår" så kallades ceilidhn för en Hemvändar-ceilidh. Fast det verkade mest vara lokal publik där i vilket fall.

Har inte varit på en ceilidh på flera år, och förvånades över hur bra jag mindes flera av danserna! Gay Gordon, dashing white seargant, Strip the willow, Canadian barn dance... vi hann med allihop, minst ett varv, och i minst en version. Ceilidhbandet "Kilter" varierade turerna ibland och såg till så att vi minsann inte avslutade danserna med samma partner som vi började dem med!

Och visst fanns det partners att välja mellan. Publiken var i åldrarna 20-80 år, så från att ha blivit snurrad ut i trapphuset av en alert 20-åring så kunde man sedan pusta ut i en något långsammare pensionärs armar. Jag upptäckte ju att min kondition minst sagt varit bättre, så jag gillade pensionärerna. Fast samtidigt blev jag överlycklig när jag märkte att benen och knäna hängde med i tjugoåringarna svängar också!

Jag tror att jag nämnt det förut, men det är värt att nämnas igen. Skotsk folkdans kräver ingen förkunskap, knappt danssinne... tänk ringlekar runt granen! Förvisso snurrar man 4/8/16 takter innan man studsar neråt salen, dansar armkrok, klappar, svänger, osv osv... men för det första brukar takterna ge sig och för det andra brukar hälften på dansgolvet vara lika förvirrade och tafatta som en själv. Men alla ser lika glada ut, stampar takten, klappar händerna och tjoar - huvudsaken är ju att man har kul!

Kilter som band ställde till ett dilemma för mig. Jag undrade liksom om A) det vore opassande att stöta på tre av de fyra medlemmarna - framförallt flöjt/pipblåsaren, slurp - och B) om det vore ännu mer opassande att anlita bandet till sitt eget bröllop, just med tanke på att tre av de fyra medlemmarna var så fina... Kolla gärna in länken ovan om ni inte tror mig!

Tyskarna och jag hade en trevlig kväll. Jag blev lite besviken över att singelutbudet var så skralt - tror knappt jag såg någon ensam herre! - men vi hade kul och svängde våra lurviga så att jag var tvungen att ta en dusch innan jag gick och la mig på natten!

Bilder på mig finns i tyskans kamera, så jag lägger upp en bild på dem och den söta flöjt/pipblåsaren istället. Ikväll blir det nog fler bilder, när vi firar Burns födelsedag på George Square och bl a lyssnar på härliga Red Hot Chili Pipers - tänk pipblåseband som hijackar rocklåtar och gör rockiga versioner av gamla slagdängor. Vi hörs!