Jag tänkte inte skriva så mycket om varken Robert Burns eller Burns Night, bara att det är idag, 25 januari. (För mer info kan ni läsa min blogg från 2007.)
Jag och några polare träffades på en restaurang och käkade haggis och drack whisky tills kommunens festligheter på George Square startade. Det är 250 år sedan Burns föddes, så i år är det fest!
På George Square följde ett tvåtimmars-program som var både omväxlande, lärorikt (stön) men även kul. Solopipblåsare och pipblåseband spelade. Någon snubbe från någon Burns-förening höll (ett alldeles för långt) tal och ett bildspel löpte längs stadshuset medan ett ljudband spelades. Presentationen varade i ca 15 minuter och jag kunde inte riktigt bestämma mig för om det kändes som att gå i skolan eller besöka ett museum... Det blev inget test efteråt i alla fall, men jösses så rösten lät musei/skol-aktig!
En kör som kallades "Sirens of Titan", eh... sjöng...? De sa efteråt att det var en kör "alla" kan vara med i, man behöver ingen "musikalisk vetskap" alls. Jo tack, vi märkte det! Oftast brukar ju ledarna kunna få stämmorna att låta någorlunda skapliga, men här var det fritt fram på alla fronter - inte den minsta harmoni!
Som tur var låg höjdpunkten efteråt i programmet, annars hade väl knappast någon stått kvar... Höjdpunkten var Red Hot Chili Pipers, ett rockcoverband med säckpipor (duh, därav namnet). I rasande tempo rev de av både rockmedleys och Burnsmedleys - och fick hela George Square att sjunga med i en rockig version av nationalsången. Jag har några låtar med gruppen, men måste erkänna att de är bättre live. Det är mer ös så!
Klipp ligger uppe på YouTube, rockmedleyt kan ni (snart) se uppe till höger här på sidan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment