Arbetsplatspolitik

Jag hann ju knappt lämna över uppsägningsbrevet förrän kollegorna frågade när avskedsfesten skulle hållas. Ville jag ha stor fest, liten fest, curry-karaoke, middag, bowling, shots på Revolution, drinkar på Capitol...?

Till slut beslutade vi att göra ett återbesök på suveräna Secret Garden. Deras Thai tapas är så underbara att det känns bra att avsluta med det innan jag åker. En av kollegorna föreslog Di Maggios, men pizza kan man ju äta när som helst - och när jag flyttar till Sverige t.o.m riktiga italienska pizzor!

Så, datum och plan är klar. Och hela teamet är inbjudet.

Eller, nä, det där var ljug. Hela min halva av teamet är inbjudet. De under vår manager. Den andra halvan, under den andra managern, har inte blivit inbjudna. Än...

Det är där politiken kommer in. Min 12-åriga chef vill ju inte gärna ha med dem att göra i såna här sammanhang. D.vs. när man ska ut med "teamet". För de är ju inte "teamet"... Men saken är, att det är min fest. Och jag har jobbat här i fyra år - tre av vilka med folk från Det Andra Teamet. Och i ärlighetens namn finns det fler jag gillar där... snarare, jag ogillar kompisattityden i vårt team. D.v.s chefen har ett antal polare i teamet, och de är en klick i sig... Jo, man kan tro att jag jobbar på mellanstadiet... suck!

Så. Jag grubblar över om jag ska bita ihop och bara gå med 'mitt' team, med chefen jag ogillar, eller om jag ska bjuda in Hela vårt stora team, med chefen och fler folk som jag gillar? Frågan är förresten inte om utan hur?! På ett diplomatiskt, godtagbart sätt. Utan att 12-åringen tjurar att "de är inte i Ditt team, faktiskt, det här skulle ju bli en team-grej ju, faktiskt".

Jag har i och för sig redan argument i att jag jobbat för båda sidor. Men jag tror jag måste fråga Secret Garden om man kan boka så att tjugo pers kan sitta ihop. För det värsta som kan hända är ju att vi blir åtskiljda bord lik förbaskat...

Politik. Jag hatar arbetsplatspolitik!