Skillnad mellan utlänning och utlänning

Någonstans är det väl ändå ett visst tecken på acceptans, på ett slags full integrering, när man som utlänning får SMS och email med rasistiska "skämt", med undertexten "hö, hö, 'vi' britter mot de där utlänningarna". Fast jag vet aldrig hur jag ska svara på de där. Jag känner mig väl inte direkt träffad av skämt som involverar utlänningar som lever på bidrag, men de där om utlänningar som kommer hit och tar jobben från hederliga britter...?

Det är väl som vanligt; "alla turkar är turkar, utom du, för dig känner jag". Hur många gånger har man inte rullat på ögonen åt sådana incidenter?

Dessutom är det lite intressant. Att ta emot samma skämt här som i Sverige. Som jag tagit upp några gånger förut - det är ingen som helst skillnad mellan Europeiska länder. Alla har samma problem, alla har samma nyheter, alla har samma skämt, och alla tar ut sin frustration på 'utlänningarna' - som kommer till vartenda land och lever på bidrag eller tar folks jobb.

Ibland har jag svårt att veta på vilken sida av staketet jag räknas bara. Jag föredrar nog att ta det för vad det är, oupplyst ventilation. Det vet ju varenda resonabel varelse att det inte är utlänningarnas fel att ekonomin är körd i botten, eller att det inte finns några jobb, eller att gamla faster Agda inte fick sin höftoperation för att kommunen inte hade råd. Fast det är en enkel och tydlig symbol att göra till syndabock.

Jag är en utlänning, fast inte en "sån", för mig känner man ju.