Om fem veckor är jag arbetslös.

Idag hoppade jag.

Det var nog det svåraste jag gjort - att säga upp mig från en karriär jag gillar, fastän det ligger på 'fel' plats... Som tur är känner jag mig själv, så i emailet med uppsägningsbrevet så skrev jag bara en mening - "just do it." Och efter att ha stirrat på meningen ett par gånger så gjorde jag det.

Man kan väl säga att bomben föll... åtminstone såg det på folks ansikten ut som om en bomb detonerat. Och jag är väl lika förvånad som dem, antar jag... trots att jag gått och grunnat i månader.

Chefen hade svårt att dölja sin besvikelse, och chefens chef såg uppriktigt ledsen ut - tja med fyra år under bältet är man väl i det närmaste en institution. Men de uppmanade mig i alla fall att slå en pling ifall jag ångrade mig och flyttade tillbaka! Kul att ha i bakfickan. Men jag önskar snarare att svenska utbildningsföretag var närvarande, för jag började nästan rodna när jag fick höra vilka kvaliteer och framgångar jag har som coach och utbildare - så om någon företagsrepresentant hade lyssnat hade jag kanske haft ett nytt jobb redan nu! Eller...?

Jag hade lovat mig själv att inte bli emotionell, men vad farao, när chefen talade om nyheten för de andra i teamet så kunde jag inte se dem i ansiktet utan att ögonen blev våta. Så jag undvek det, annars kunde det bli långa fem veckor...

Ja, och resten av dagen kom ju folk fram och undrade vad som stod på, alternativt vad sjutton jag trodde jag pysslade med. Och faktum är att ju fler gånger jag fick upprepa mantrat "allt sammantaget, det här är det vettiga beslutet" och förklara litegrann hur jag tänkte (ja, inte alla punkter, bara dem jag ville dela med mig av), ju vettigare lät det. Folk köpte skälen och förstod, några kom med vinklar som jag inte tänkt på men som också lät vettiga, och under dagen förstod jag nästan mig själv bättre.

Det är ju så med att prata med andra, bolla, att man kommer ut ur sitt eget huvud och får höra andras tankar och idéer - och man lär sig mer om sig själv. Jag lärde mig att jag tagit det rätta beslutet. Definitivt. Trots att jag ändrar mig femtioelva gånger om dagen. Och att jag hellre bor i Sverige med familj och vänner och åker och vandrar i Skottland 1-2 gånger om året än tvärtom.

Sista arbetsdag blir nu 22/5. Jag räknar med att flytta en vecka senare.

Lagom till sommar, sol, t-shirt och shorts-säsongen! Svenska sommar - här kommer jag! Oj, ja, och söker jobb, så klart... he, he, glömde det...