Jobbkod: Röd.

Det blev ett nej. Så mycket pengar utslängda på en intervju - och så får man ett nej. Jag sa ju det, så fort de frågar om jag verkligen inte tror att jag kommer känna mig uttråkad på deras jobb så betyder det "nej". Jag borde ha påpekat att jag spenderade över ett år på telefon i en kundtjänst - det tråkade ut mig till dödens död! Men jag hängde kvar. Så även om jag nu mot all förmodan skulle tröttna på att vända papper (vilket just nu låter som en dröm i min överarbetade hjärna. Folkfritt! Jag hatar folk just nu, är trött på hela rasen.) så skulle jobbet faktiskt bara vara i ett halvår.

Prutt.

Fast nu måste jag ta nya tag. Måste bara ställa om mig på Panikläge och skjuta på allt som rör sig.

Pratade med Proffice och Kelly Services för att höra vad de trodde om sommaren, ifall jag var puckad som flyttade just nu eller om de någonstans trodde att uppdrag kunde ticka in även under sommaren. Till svar fick jag ungefär "skicka CV, vi vet inte". Nu känner jag mig mycket klokare.

Nä. Nu känner jag mig helt vilsen. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra? Vågar jag... Tänk om jag kommer till Stockholm och så trillar inte en enda administrativ tjänst in på flera månader?!

Fast idag sökte jag två till. En av dem vill jag verkligen, verkligen, verkligen ha! Igen. Känner ni igen visan?

Men jag kan inte vänta, det står ju klart att det är för dyrt att söka jobb härifrån, då försvinner ett par månadslöner bara på att flyga över på intervjuer! Och jag måste till Stockholm före 1 juni, annars riskerar jag att förlora lägenheten. Och då står jag både utan jobb och bostad...

Hm... måste nog bolla. Hör ni telefonen ringa så är det jag.