Jag minns när jag var liten och blev beordrad (ni trodde väl inte jag gjorde det självmant!) att "storstäda" rummet. Det slutade med en plan att stöka igenom det snabbast möjligt så att man kunde göra annat sedan - och slutade alltid med att man satt mitt på golvet bland en hög serietidningar och försjönk nostalgiskt i Finn & Fiffi, Bamse och Pelefant. Tidningar som man inte läst på flera år, som mamma troligen räknade med att man skulle slänga 'den här gången', men som det slutade med att man med ett ömt leende sortera ner i en skrivbordslåda för "de äääär ju så charmiga. Egentligen. Om man bara tog sig tid att läsa dem. Varför gjorde man inte det oftare?"Med fem veckor tills flyttflyget går till Sverige, och en erfarenhet av hur mycket som ploppar upp i sista minuten trots att man trodde att man tänkt på och planerat allt, så bestämde jag för att börja packa idag.
Tanken är att skeppa 3 flyttkartonger á 25kg och en kartong med stereon.
Starten på städ-, röj- och pack-dagen började bra. Pang så stod två flyttkartonger med ovärderliga saker och fyra plastsäckar med skräp. Fast det var då jag frågade mig själv hur sjutton resten av rummet skulle rymmas i en flyttkartong...
Och någonstans där, när jag började kolla igenom gamla brev och kort och foton och allsköns prylar för att rensa bort överflödet, det var då jag fastnade. Jag fastnade på golvet bland en hög brev, kort och foton omkring mig och med ett ömt leende läste jag ett fyra år gammalt brev från Jenny, ett gratulationskort med tillhörande Kronblomserie från mormor och morfar och fnissade åt foton tagna vid en biljard-och-bingo-runda med syskon och kompisar i Stockholm för några år sedan.
Jag har nu en stor IKEA-påse med papper som ska slängas. Men ett mindre urval sparade jag i en mapp. En Lycko-Mapp. En mapp man blir glad och lycklig av. Ibland behöver man bara läsa ett gammalt brev eller titta på ett gammalt foto för att påminnas om vilka härliga vänner man har, vilken skönt tokig familj man har - och hur världsligt allt annat egentligen är.
Ja, fast lite grejer vill man ju ha. Sisådär tre flyttkartonger...
No comments:
Post a Comment