Kom så tillbaka till Glasgow på söndagkvällen efter en blixtvisit i Sverige under helgen. Landade på Prestwick och tillbringade förvånansvärt kort tid i kön till passkontrollen. Jag lämnade över passet till passkontrollanten - tillsammans med ett boardingkort och något kvitto, skulle det visa sig.
Jag ursäktade mig och fällde någon kommentar om att det visst blev lite för mycket papper. Vi skämtade och jag fick tillbaka de överflödiga pappren. Så ler passkontrollanten:
"You don't have a very Swedish accent, do you."
Jag skämtade något om att jag nog måste ha bott här för länge i så fall. Gubben småskrattade och klämde och strök lite till med fingrarna över passet innan han med ett leende gav det tillbaka till mig.
Och då slog det mig, att det kanske var en skämtsam och uppriktig reflektion, men att situationen lika gärna kunnat vara smått misstänksam. Faktiskt. Jag menar, med stulna identiteter och pass i omlopp så är det klart att det är lite underligt om någon t ex dyker upp med ett finskt pass och pratar franska. Fast då är det i och för sig andra dialekter än skotsk/kanadensisk/sydafrikanska (vad han nu ansåg jag pratade den här gången) som skapar misstänksamhet.
Fast för säkerhets skull, nästa gång tror jag att jag gör bäst i att sätta upp håret i två pippilotter och skutta igenom passkontrollen visslandes "Här kommer Pippi Långstrump".
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Du har en påskaward att hämta hos mig ; )
Kram Lena
Post a Comment