En helg hos klanens Gudmoder.

Hur många fullvuxna ryms det i en Saab-nånting?

Det låter som en rolig historia fast svaret är fem. Och det var inte fem knäppa supportrar som mörsade in sig för att åka på bortamatch, utan fem familjemedlemmar som skulle upp till Norrland och fira Gudmoderns 90-årsdag.

Det var brorsan som kom på namnet, i baksätet någonstans längs E4:an. Gudmodern är klanens äldste, min farmor. Krutgumman är en sån där skön tant, en mycket liten men ärtans alert tant. En sån som sitter tyst och ler för sig själv på en stol så att man tror att hon är i sin egen värld - för att sedan vakna till och ge en knivskarp kommentar som visar att hon har järnkoll på vad som händer i rummet. En sån man tror ska ha för mycket krämpor för att kunna göra annat än gnissla runt med rullator i lägenheten, men som åker utomlands och gör utflykter. En sån man hoppas att man själv är när man fyller 90.

Vi åkte upp till Sundsvall på fredagen och tillbringade kvällen på hotellets pub. En himla mysig pub med bra whiskyutbud och The Only Gay in the village(?) i baren. Utvilade - efter fruskost och världens bästa müslibuffé (man fick blanda sin egen från olika behållare) - drog vi på lördagen vidare till byn där Gudmodern har sommarstället och delar av klanen numera bor.

Det visade sig att byn är precis så där liten som man fasar för att byar utanför Stockholm är... Alla visste att det var fest på G och hela byn var nyfiken på vad som skulle ske i det stora partytältet i trädgården. Vad som skedde var en massa syskon och kusiner som träffades alldeles för sällan, som vanligt, och hade kanonskoj hela kvällen.

Och byn fick nog ännu mer att tala om när natthimlen plötsligt lystes upp av.... ja, vad var det? Starkt lysande stjärnor? För vid ett tillfälle kunde se nästan hela karlavagnen. Eller var det UFOn? Skulle vara kul att gå på ICA och Konsum idag och höra pratet - efter att vi skickat upp en massa Thailändska rislyktor i skyn! Himla stillsamt mäktigt, måste jag säga. Häftigare än fyrverkerier t o m. Det är som luftballonger där man tänder på en vaxring, värmen fyller risballongen och så sticker den till väders. Högt!

Regnet öste ner, men jag värmde mig på bästa sätt - genom ett antal glas Laphroig. Och jag insåg att jag blandat ihop den whiskyn med en annan! Det var ju inte alls den som var som att dricka en skorsten - den var ju kanongod, och mer 'peaty' än 'smoky' i mitt tycke. Hm, undrar om det var Ardbeg som var skorstenen...? Får utforskas.

Det är ingen risk att ta miste på Bävern dock. Har ni druckit "Bävergäll", även kallat "bäverhojt"? Det är vodka gjort på bäver. Jag säger inget mer... just nu. Smaken är väldigt rökig och vild - som att dricka rökt vildkött! Men sen - sen kommer en hel lång rad eftersmaker, vilket gjorde hela upplevelsen rätt speciell. Efter det rökta köttet kom smaken av i tur och ordning; bränt, sot, bränt träflis, träslöjd, thinner, lacknafta, lacknaftat trädäck, milt rökigt, mild rök och viltkött - och det höll i sig exakt hur länge som helst. Så det gick inte att dricka whisky på en halvtimme. Fast vi upptäckte att After Eight lindrade eftersmaken "något"... Kort sagt, initialt var det gott, sedan rent äckligt, sedan blev det gott igen.

Vad det är gjort på? Tja, torkat sekret från två pungar vid bäverns anus. Det är doftkörtlar med vilka bävern markerar sitt revir. Snaps på bäverarsle - det ni! Eller som man säger; bara i Norrland... ;-)

Efter ett parti midnatts-yatzy blev det skönsömn i campingstuga före söndagens långa körning hem. Med viss huvudvärk och seghet i kroppen. Och jo, tanten på campingen visste precis var vi varit och vad vi gjort... som sagt, vissa byar utanför Stockholm är obehagligt små!

Det var en underbar helg i alla fall. Både festen, att träffa klanen man träffar alldeles för sällan och att resa med familjen. Och det känns faktiskt skönt att inte åka vidare från Stockholm, utan att faktiskt bo här nu. Om inte annat blir det lättare när man i höst ska gå ut och ta en öl med kusinerna - som också tyckte vi sågs alldeles för sällan!