Ny taktik som nygift

Jag läste en artikel i någon av morgontidningarna med Mikael Niemi. Ni vet, Pajala-författaren som skrev "Populärmusik från Vittula". Han håller på med en ny bok, men sa att han inte tänkte diskutera den. "För då finns risken att den aldrig blir färdig."

Visst, det kan ju vara lite som att man inte vill jinxa. Som när man inte vill avslöja namnen man har på bebisen förrän den fötts, eller tala om tävlingen förrän den är över.

Men jag funderade på det där medan jag målade hus under helgen (kanonavkoppling!) och jag tror att det finns en poäng med hans taktik. Ibland kan jag ha en scen eller en story i huvudet som bankar och slår för att komma ut. Men ibland, om jag börjar berätta om den, så försvinner den. Det är som om den var nöjd med att komma ut, oavsett kommunikationsform, så när den väl är berättad så är buren tom och jag får inte ner ett ord när jag sätter mig för att skriva.

Min nya taktik - för att bli klar med en viss novell i tid - är därför att inte yppa ett ord om storyn den här gången. Trots att den bygger på en scen som jag är alldeles sprickfärdig av att vilja berätta! Den är så het! Så cool! Så... ackompanjerad av en helt underbar låt. Som fått en helt ny innebörd nu!

Scenen kom som en musikvideo när jag hörde sången i ipodden, kan jag avslöja. Helst skulle jag vilja spela in den som just musikvideo, för texten i låten utgör själva scenen. Men i brist på kamera och skådespelare så skriver jag. Jag får väl lägga till en instruktion att slå på skivan innan man börjar läsa. Lite som de där Lyssnarböckerna man hade när man var liten.

Något jag kan berätta däremot, är att jag är gift. Tre nätter i rad har jag nämligen nu drömt om mig och min man - och vilken man! Han börjar med Gerry och slutar med Butler. Han var inte alls som jag trodde, fast nästan bättre, mer levande, p.g.a. det. I drömmen gillade jag hans rumpa. Jag måste nog spana in hans rumpa, för jag trodde inte att han hade någon...

I en av drömmarna blev han så glad när jag dök upp på hans hotell under en PR-turné att han ogenerat sträckte sig över en ätande dam för att pussa mig. Sedan låg vi på hotellrummet och pratade om dagen som varit. Helt avspänt. I en blev jag lite generad över hans "flickaktiga" skratt. Det var som om jag ville säga "ja, ja, det är bra nu, SÅ roligt var det inte" bara för att få honom att hålla tyst, men jag nöjde mig med att lägga en hand på hans arm. Vi var ute på stan och folk uppmärksammade honom och gillade så klart hans skratt, jag var nog ensam om att irritera mig på det. Så där som när man varit ihop länge... I den tredje drömmen var han sååååå bedårande:

Han stod framför spegeln, t-shirt i hand, och såg lätt bedrövad ut. Jag kom upp bakifrån och frågade vad som stod på. Han lät så där genuint ledsen när han sa:
"De är borta."
Som om hans kära fåglar flygit bort, eller nåt. Det visade sig istället röra sig om... hans sex-pack. Som han hade i ett par månader i samband med en viss avklädd film för flera år sedan! Han tyckte att han blivit tjock. Jag tyckte han var underbar! Kramgo och härlig. Jag fick trösta HANS utseende-hang ups. Vilket liksom förstärkte känslan av att drömmen var på riktigt. Ja, för hur snygg och läcker miljoner kvinnor tycker att han är så, i vårt badrum, så var han lika orolig och fåfäng som alla vi andra. Min man.

Ja, för visst finns det någon regel som säger att om man ofrivilligt drömt om samma man och samma gifta status tre nätter i rad - då är man gift på riktigt? Jag tror det.