Min moster hade gratisbiljetter till en konsert på Konserthuset där även pianisten Peter Jablonski medverkade, så igår blev det musik!
I ärlighetens namn befästes min åsikt om pianomusik, att det i mitt tycke är lite väl plonkigt och liksom stör det fina när det får dominera. (Jag är alltså inget fan av Robbert Wells. Eller Jablonski.) Dessutom var styckena som Jablonski spelade alldeles för mycket oljud för mina öron. Ge mig däremot stråkar eller gitarrer! Och stråkar fanns det gott om.
Resten av konserten var därför helschysst. Det är rätt fantastiskt hur stråkar låter när det är många av dem, och hur de kan liksom viska... superfint.
Dirigenten var dansk - och härmed min nya favoritsnubbe! Eh... vad han nu hette... Nåväl, första låten - ja, eller stycket - började jättefint och jag njöt så där för mig själv. Efter hand ändrades det dock och blev lite mer fartigt. DÅ kom dansken igång! Jäsiken vilken sprutt det var i kroppen, han verkade hålla en egen show där framme. Efter ett tag lät stycket som bakgrundsmusiken i en tecknad disneyfilm. Jag kunde nästan se vargen som föll nerför stup, kaninen som sprang, de lustiga ekorrarna som virrade omkring... ja, visste jag inte bättre så skulle jag säga att dansken dirigerade Kalle Anka.
Och då hade jag svårt att hålla mig för skratt. En engagerad dansk som sprätter runt för att dirigera Disneyfilm och så sitter en stor skara pretentiösa människor med allvarlig min och följer det hela med kännarmin. Hysteriskt!
Å andra sidan, visst vore det kanonskoj om de satte upp en sådan konsert - en film snurrar på duken bakom och så spelar de musiken live? Coolt!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment